5 saker jag skulle säga till svärmor – om hon levde
Jag hade en svärmor i nästan 28 år. Nu har jag det inte längre och jag önskar att jag varit bättre på att se hennes positiva sidor. Det är så lätt att fokusera på det man irriterar sig på.
Jag kunde bli galen på att hon alltid tyckte att hon hade rätt, hur dålig koll hon än hade på ett ämne. Att hon smygåt godis som hon aldrig bjöd på. Att hon låtsades att stråänglarna och akrylsockorna hon gav sina barnbarn i julklapp var noggrant uttänkta gåvor – och inte saker hon snabbfyndat på någon av sina älskade marknader.
Ni hör, bara struntsaker.
Så satt jag där på hennes begravningskaffe en strålande majdag och hörde gubbe efter gubbe hålla minnestal – som mest handlade om dem själva. Efter det tredje, på temat ”det var alltid god mat på våra tipsträffar”, började jag ladda för att klinga i koppen och resa mig upp. Men jag kom inte på något att säga.
Då harklade sig en av svärmors gamla kollegor och sa:
– Jag kommer att sakna henne jättemycket! Hon var en av de gladaste människor jag någonsin träffat.
Så enkelt och så rätt.
Det fanns ju massor av positiva saker med svärmor – det handlade bara om att acceptera henne som hon var, på gott och ont.
Så tack svärmor för att:
- Du aldrig gjorde att jag kände mig dömd och kritiserad. Jag hörde dig aldrig klaga på någon, utan du lät människor vara som de var.
- Du alltid var så positiv. Det fanns tillfällen i livet då alla förstått om du tyckt lite synd om dig själv, men du valde att se livet ljust.
- Du fortsatte att vara nyfiken. Du tröttnade aldrig på konserter, teater, utflykter, resor – det fanns alltid något nytt att upptäcka.
- Du lagade världens godaste järpar – och alltid serverade efterrätt.
- Du älskade dina barnbarn.