ALS-sjuke Björn Natthiko Lindeblad: "Jag hjälpte pappa att dö"
Björn Natthiko Lindeblad är känd för många för sin spännande livsresa. Han är mannen som valde att lämna chefsjobbet i finansvärlden för att bli buddistisk munk, något han tidigare berättat om i Sommar i P1 2012. Då var han framröstad som lyssnarnas sommarvärd.
I år är han återigen aktuell som sommarpratare i ”Sommar i P1”, där han låter lyssnarna ta del av en annan oundviklig del av livet. Det handlar om döden. Och hur den gripit tag i hans liv.
”Jag kan inte vara den enda som alltid tyckt att det varit konstigt att vi inte pratar mer om döden. Så i mitt Sommar pratar jag nästan bara om döden. Min förhoppning är att du skall känna dig mer levande när du lyssnat.”, lovar han sina lyssnare.
TILLÄGG: Den 17 januari 2022 valde Björn Natthiko Lindeblad att avsluta sitt liv.
Sjuk i ALS
Björn börjar med att berätta om hur han en höstdag för två år sedan fick telefonsamtalet alla fruktar. Det är läkaren på neurologen i Lund som når honom med orden:
– Björn, allt tyder på att du har ALS.
Läkaren ger honom mellan ett och fem år till att leva. Diagnosen innebär ett liv med en obotlig sjukdom med dödlig utgång, eftersom den försvagar musklerna tills kroppen inte orkar andas längre.
– På ett personligt plan drabbas jag med full kraft av beskedet. Förtvivlan och chocken sliter vilt i mitt inre. Samtidigt står en annan del av mig alldeles stadigt och möter den nya verkligheten med mjuka, öppna ögon. Utan att göra minsta motstånd. Märkligt, men inte obekant. Jag hade, trots allt, levt som buddhistmunk under 17 år av mitt vuxna liv, berättar han.
Dödsklinik i Schweiz
Året 2018 gjorde sig döden påmind på fler än detta sätt. Han berättar hur han samma år hjälpte sin 84-årige pappa, svårt sjuk i KOL, att somna in på en klinik i Schweiz.
I inslaget förklarar Björn Natthiko Lindeblad hur hans pappa själv ville bestämma hur sista tiden i livet och mötet med döden skulle bli. Hur han inte ville lida länge på ett sjukhus. Eftersom aktiv dödshjälp är olagligt i Sverige sökte Lindeblads familj hjälp utomlands. De hittade en organisation som driver en klinik i schweiziska Basel.
– Då fick vi ett datum. Den 26 juli skulle pappa få dö en självvald smärtfri läkarassisterad död i Basel. Det var förstås jättekonstigt att få ett exakt datum i förväg, aldrig har tiden känts så utmätt. Sommaren blev inte bara den varmaste jag kan minnas utan också den vemodigaste.
Familjen samlades på kliniken för ett gemensamt farväl. En stund som blev tyngre än de trott.
– Pappa la sig i sängen och fick dropp i armen. Vi satte på musik vi förberett. Ingen av oss trodde nog att vi hade så mycket tårar kvar efter månaden av sörjande men vad fel vi hade. Vi fyllde ledigt en normalstor papperskorg med pappersnäsdukar på en timme. Pappa var definitivt mest samlad, berättar han.
– När det var dags för läkaren att komma in igen kände jag att vi var så redo som man kan bli för ett sånt här ögonblick. Läkaren stod bakom pappa vid droppstativet. Pappa såg oss i ögonen, en och en, sedan vred pappa på ventilen i droppslangen. Mitt under Evert Taubes ”Linnéa” slutade varje muskel i pappas kropp sluta fungera samtidigt, minns han.
Björn Natthiko Lindeblad tycker att vi ska våga prata mer om döden och uppmanar oss att ta till vara på livet och varandra. ”Världen är inte som den är, den är som du är”, säger han och uppmanar lyssnarna att vara på det sätt som man vill se mer av i världen. Han avslutar inslaget med:
– Kommer du bara ihåg en sak från mitt Sommar, så snälla kom ihåg det!
Lyssna på Björn Natthiko Lindeblads sommarprat här!
