Bloggpappan: Sluta glorifiera pappor som tar sitt ansvar!
Det behövs inte mycket för att jag ska uppmålas som värsta superpappan på min och min frus gemensamma blogg. Så sent som för någon vecka sedan hade jag städat vårt gemensamma hem. Innan det hade Angelica varit ute med sina tjejkompisar och jag var hemma med barnen. För oss är det här inga konstigheter. Men kommentarsfältet fullkomligt svämmade över med kommentarer som ”Angelica borde skatta sig lycklig som har en man som du” och ”Tänk om min man kunde vara som du”.
Men faktum är att det inte är jag som är bra, det är de andra männen som är dåliga.
Jag menar såklart inte att alla män är dåliga och att det är bara jag som är bra. Men om ni bor tillsammans och har barn tillsammans så ligger betoningen på just ordet tillsammans. Det är inte mamman som har barn. Barnen har oftast en pappa också. Det betyder alltså att det finns två föräldrar. Ni har ett gemensamt ansvar för era barn.
Det betyder att pappan inte är barnvakt när mamman vill gå ut och träffa sina kompisar. Precis lika lite som att du som mamma ska behöva ha dåligt samvete för att du går ut och gör något annat roligt. Mamman som är iväg utan sina barn är precis lika fantastisk som pappan som är hemma med barnet eller barnen. Eller rättare sagt, han är inte alls en fantastisk man – han är en pappa.
Läs också: Därför är jämställdhet nyckeln till lycka
Vi måste sluta glorifiera pappan som tar sitt ansvar. De andra papporna behöver i stället släppa sargen och komma in i matchen. Om du inte är en livsfara för dig och andra på jobbet så kan du ta varannan natt med barnen. Tro mig, det är jobbigt första veckan, sedan är du van. Ta blöjbytena när du är hemma. Hjälp till med flaskmatning. Och för guds skull: Var föräldraledig! Om det finns ett råd som jag skulle ge till alla nyblivna pappor därute är det att umgås med sina barn, vara delaktig, ett team.
Jag kan inte förstå hur det här inte är en självklarhet 2017. Det är inte så konstigt att kvinnor bara tjänar 87 procent av en manlig lön ute i det stora samhället om inte ens familjeekonomin är i balans. Jag tror att förändringen måste börja hemma, tillsammans med våra barn. Vad blir det annars för värld vi lämnar tillbaka till barnen när vi lånat den klart?
Pappa, jag vet att du älskar mig men tänk på det här
Läs också: Pappa, jag vet att du älskar mig men tänk på det här