Brasse Brännströms sista önskan i livet: Glöm bort mig
Under det som blev hans absolut sista intervju berättade han om anledningen bakom uttalandet.
Den folkkära skådespelaren Lars Erik ”Brasse” Brännström nådde stora framfångar tillsammans med vapendragaren Magnus Härenstam i början av karriären på 70-talet.
Humorduon ”Magnus och Brasse” skulle dock bli mest kända med en trioinsats, när de tillsammans med Eva Remaeus, bjöd på mycket värme och skratt i det omtyckta tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter – som älskats av flera generationer barn under åren!
Den 29 augusti 2014 skakades svenska folket av beskedet att Brasse Brännström somnat in vid 69 års ålder.
Strax innan hans död lät han meddela att han, trots de ikoniska rollerna som bringat glädje till så många svenskar, inte ville bli ihågkommen.
– Min ambition är att när jag dör så ska det absolut inte bli en notis ens. Jag jobbar hårt på det, förklarade han för Expressen år 2012.
Magnus Härenstams stora sorg – efter Brasses plötsliga död
Brasse Brännström, som aldrig blev pappa till några barn under livstiden, efterlevdes närmast av exhustrun Git Erixon, som också var den som ringde ambulansen och var vid hans sida på slutet.
– Det jag kan säga är att jag var hos honom och att han inte led, berättade hon då för Expressen.
Kort efteråt var det också Git som bekräftade att han hade dött till följd av naturliga orsaker, då hans hjärta givit upp. Ett besked som gav henne tröst.
En månad efter dödsfallet fördes Brasse till den sista vilan efter begravning i Eric Ericsonhallen. Många skådespelarvänner var på plats för att ta farväl. Däribland en sorgtyngd Magnus Härenstam.
– Det fanns inte minsta antydan till vad som komma skulle. Tvärtom. Han var på strålande humör. Vi skrattade oavbrutet under timmarna vi satt där. Han var strålande helt enkelt, berättade han året därpå för kvällstidningen.
Brasse Brännströms sista önskan i livet: Glöm bort mig
Även om succén med Fem myror är fler än fyra elefanter präglat hur vi minns Brasse, så skulle han göra otaliga minnesvärda skådespelarinsatser efter det omtyckta barnprogrammet. Bland annat medverkade han i filmer och tv-serier så som Den bästa sommaren, En ängels tålamod, Två killar och en tjej, Pelle Svanslös och Åsa-Nisse-filmen från 2011.
Han skrev dessutom manus till Lasse Hallströms filmklassiker Mitt liv som hund. En film som senare skulle bli nominerad till en Oscar.
Mellan åren 1974 och 1984 var det hans privata kärleksliv som hamnade i rampljusets fokus, då han var sambo med den folkkära artisten Lill Lindfors.
Mot slutet av livet trivdes han inte rampljuset och började dra sig tillbaka. I en intervju i Nyhetsmorgon i januari 2014, som senare skulle visa sig bli hans sista i livet, berättade han om beslutet att leva mer privat. Och att han således önskade att strålkastarna föll på någon annan – även när han befann sig i ”livet efter detta”!
Detta till förmån för de nya, unga stjärnskotten.
– Nej jag har ju haft min tid i rampljuset med myror, våra shower och allt som vi höll på med när vi var överallt. Jag har haft min period i rampljuset och så har jag klarat av den. Nu tycker jag att de unga, de som vill verkligen synas ska få passa på att synas, berättade han då för programledaren Jesper Börjesson.
Brasse resonerade vidare att några prestationer ur hans cv kanske är svåra att glömma, men att han helst inte ville bli ihågkommen alls efter sin död.
Vid tidpunkten var det nog en del trogna tv-tittare som höjde på ögonbrynet efter uttalandet, men det hela hade en ganska enkel förklaring – Brasse var en underhållare in i det sista!
– Det vore allra skönast naturligtvis. Det är en sån där tillspetsad formulering som förmodligen ligger kvar sedan åren då man var komiker och gärna ville formulera sig drastiskt. Men det jag menar egentligen är att det gör ingenting om det är så att man inte är så ofta i tidningarna eller tv, därför att jag tycker att de få futtiga åsikterna som jag har om livet och människor och relationer och kärlekar och allting sådant har jag ju klarat av under de där åren.
Foto: Lars Wiklund, Karin Tönrblom/TT