Chefredaktören: "Jag blev som en hundvalp på promenaden"

Men man behöver inte åka bort för att det ska hända. Det fick jag uppleva häromveckan när jag var ute på min vanliga promenadrunda.

Vanligtvis går jag i snabb takt med blicken riktad någonstans i fjärran. Jag har oftast hörlurar på mig så att jag kan lyssna på radio eller prata med en kompis samtidigt som jag promenerar.

Men den här gången var jag inte upplagd för någon effektiv powerwalk. Så jag sänkte tempot och riktade uppmärksamheten mot det som hände runtomkring mig, i stället för att ta mig runt så snabbt som möjligt.

Det blev en helt annan upplevelse än vanligt. Jag hörde en cykel susa förbi med dubbdäck som knastrade mot den isiga asfalten. Jag såg en skalad banan i en snödriva och undrade hur den hamnat där. Jag noterade att iskristallerna på marken såg ut som ett hav av silverpaljetter när solens strålar speglade sig i dem.

Och jag upptäckte en lekpark som jag aldrig lagt märke till förut, trots att jag måste ha passerat den flera hundra gånger. Där fanns en klätterställning i form av ett flygplan, och när jag såg den förstod jag plötsligt vilket ställe mina söner måste ha pratat om när de var dagisbarn och gjorde utflykter till ”flygplansparken”.

Jag kände mig nästan som ett barn på nytt. Eller som en hundvalp som fått komma ut på sin första promenad. Det var så uppiggande att inse att det fortfarande finns så mycket saker att upptäcka i vardagen – om man är beredd att öppna sina sinnen och närma sig tillvaron på nya sätt.

Läs mer av Liselotte: ”Det är okej att vara trött”