Film och TV Kändisnyheter Nyheter Podd

Dagbok från vården: Blir nog ingen semester i sommar

30 apr, 2020
Elinor Sundfeldt, corona
Elinor Sundfeldt, 28, jobbar på frontlinjen i coronakriget. Hennes dagar på intensiven är fyllda av döende patienter, stress och desperation. I hennes dagbok följer vi det intensiva vårdarbetet bakom sjukhusets igenbommade dörrar.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons
IVA-sjuksköterskan Elinors ilska: "Skärp er"Brand logo
IVA-sjuksköterskan Elinors ilska: "Skärp er"

Det här är Elinor Sundfeldt

Dag 8, 9 och 10

26-28 april

Det var 4 veckor sen jag började jobba 13h pass. Jag har hunnit glömma bort hur det är att ha ett vanligt jobbpass fram för mig.

Patienterna behöver lika mycket vård även om vi är färre och jobbar mer.

De senaste dagarna har jag haft ansvar över patienter som inte har covid-19. Den främsta skillnaden då är att jag slipper ha skyddsutrustning på mig. Jag kan gå på toaletten (nästan) när jag vill och dricka när jag känner för det. Det är ju en lyx utan dess like nu för tiden.

Men att vårda en svårt sjuk intensivvårdspatient är alltid avancerat och det krävs utbildning för att det ska bli rätt och bra. Både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som är vana skapar bättre förutsättningar för våra patienter, oavsett tillstånd. Det som har blivit med den här pandemin, som jag har skrivit tidigare, är att det är massor av ny personal som jobbar med oss som inte är vana vid intensivvård. Världens största tack till dessa människor som försöker lära sig fort, anpassa sig och hjälpa till. Det går inte nog att beskriva tacksamheten!

Annons

För mig dock blir det en evig upprepning av allt som ska göras. Det är svårt att hinna med som det är, jag känner mig otillräckligt. Jag når inte fram med allt jag vill lära ut för att mina nya kollegor ska förstå. Och jag hinner inte heller lära ut allt jag vill eftersom jag behöver ge mina patienter den vår de behöver.

Jag känner mig återigen otillräcklig. Och denna gång är det med tanke på all ny personal. Det måste vara en så sjuk påfrestning att komma till en ny arbetsplats, inte känna igen någon, bara ha en massa nytt att lära sig. Slängas in i något nytt, vem kan göra det med en handvändning? Tack igen till alla jag har träffat som verkligen försöker. Försöker hjälpa till så att vi som är ordinarie personal inte ska gå sönder, så att vi ska orka jobba. Just nu verkar det inte som att vi ska få semester i sommar eftersom vi inte ser något slut på denna höga arbetsbelastning.

Tack till alla som gör en insats för att vi ska komma ur detta.

/Elinor

HÄR KAN DU LÄSA ELINORS TIDIGARE INLÄGG:

Del 3: Coronakrisen: Dagbok inifrån vården

Del 2: Mitt i coronakrisen: Elinors dagbok inifrån vården

Del 1: Coronakrisen: Här är Elinors dagbok inifrån vården

Annons