"Vill du gifta dig med min man?" Cancersjuka Amys ord rör världen till tårar!
”Jag har försökt skriva det här ett tag, men morfinet och bristen på ordentligt saftiga cheeseburgare (tror att det går gått fem veckor nu utan att jag ätit något) har dränerat mig på kraft och förmågan att skriva. Till råga på allt har jag en ovana att somna mitt i författandet, vilket gör att orden inte skrivs riktigt i den takt jag tänkt… Men jag måste kämpa, för jag har en tydlig deadline. Jag måste få säga det här (och säga det på rätt sätt) medan jag
a, fortfarande har er uppmärksamhet och
b, en puls.”
Så inleds den hyllade texten, från början publicerad i New York Times, som just nu rör världen till tårar.
Bakom orden står amerikanska barnboksförfattaren Amy Krouse Rosenthal, döende i cancer – men fast besluten att låta världen ta del av hennes kärleksförklaring till maken Jason innan det är för sent.
Amy och Jason hade varit gifta i 26 år och planerade för minst 26 år till, när ödet ville annorlunda.
”Lyssna på det här sjuka skämtet: En make och en fru besöker akuten en sen kväll i september 2015. Några timmar och provtagningar senare förklarar läkarna att kvinnans smärta inte alls beror på någon blindtarmsinflammation. Det är livmodercancer”, berättar texten.
Beskedet slog omkull dem fullständigt. De hade precis vinkat av det yngsta av de tre barnen som nu flyttat hemifrån och stod rustade för en spännande tid på tuman hand igen. Men istället fick de ställa in den planerade semestern till Sydafrika, drömresan till Asien och alla andra tänkta äventyr och utflykter.
Amy jämför syrligt orden ”cancer” och ”cancel”, men har bestämt sig för att leva i nuet. Leva enligt ”plan Be” som hon smärtsamt uttrycker det i texten, vars tydliga syfte är att säkra Jasons framtida kärleksliv. Med en annan partner.
”Det är enkelt att bli kär i honom. Det tog mig bara en dag”, skriver hon. Hon berättar sedan om sin fars vän, ”uncle John”, som såg till att det unga paret möttes på en blind date. Året var 1989 och de var bara 24, men redan efter första middagen visste Amy att Jason var rätt person för henne.
”Jason? Han fattade det först ett år senare”, skriver hon.
Eftersom Amy varken har tid eller kunskap att registrera maken på dejtingappar som Tinder väljer hon att lista Jasons alla fördelar i sin text. Och det är onekligen en fantastisk person hon presenterar.
Vi får veta att Justin och Miles, parets yngsta söner, ofta lånar kläder av sin stilsäkre far. Advokaten med de hasselnötsbruna ögonen älskar nämligen välsittande kläder ”och det är ingen slump att strumporna matchar övriga outfiten”, berättar Amy.
”Om vårt hem kunde prata skulle det säga att Jason är oerhört händig. Och han kan laga mat! Efter en lång arbetsdag finns det inget bättre än att se honom öppna dörren, med famnen full av matkassar, och överraskas av en bit fin ost och några oliver som han köpt på vägen hem.” skriver Amy.
Jason älskar dessutom kultur och har oklanderlig musiksmak. Deras dotter Paris går hellre på konserter med sin far än vänner i sin egen ålder. Amy beskriver en kärleksfull och närvarande pappa – som dessutom kan vända pannkakor som ingen annan!
”Och har jag sagt att han är oerhört vacker? Jag kommer sakna det där ansiktet!”, skriver hon.
Hon avrundar den rörande texten med ett tydligt avsked:
”Jag vill ha mer tid med Jason. Jag vill ha mer tid med mina barn. Jag vill ha mer tid smuttandes på torsdagsmartinis på Green Mill Jazz Club. Men det kommer inte hända. Jag har sannolikt bara några få dagar kvar på den här planeten. Jag sätter punkt för den här texten på alla hjärtans dag. Och det vackraste som kan hända är att rätt person läser detta, hittar Jason – och en ny kärlekshistoria får sin början”