Förlorade sina pappor i 11 september-attacken – berättar nu
Nu berättar de numera vuxna barnen vars pappor dog i attentaten 2001 hur det varit att växa upp utan sina fäder.
– Att förlora min pappa påverkade mitt liv, men ändrade inte på det. Det påverkade min väg från dag ett, säger Gabi, vars pappa var i det första tornet.
Det har snart gått 20 år sedan terrorattacken den 11 september 2001, men fortfarande minns de flesta vart de var när attacken hände. 2996 personer dog i attackerna i World trade center, Pentagon och det kraschade flygplanet i Pennsylvania – men långt många fler liv påverkades för alltid.
Bland de som dog var det många män som skulle bli pappor – hemma hade de fruar och flickvänner som väntade barn. Men på grund av terrorn har barnen fått växa upp utan sina pappor.
Fanns bara en portfölj kvar
Nu berättar några av de numera uppvuxna barnen hur det varit att växa upp i en familj där en familjemedlem saknas, men som de inte själva har något minne av.
– Jag har inga minnen av min pappa, så det finns inget konkret. Jag kan inte sörja honom som min mamma gör. Hon plockar fram minnen. För mig handlar det inte om en saknande känsla, utan en längtan. Jag har frågor och idéer. Men jag frågar inte ”tänk om”, för det finns inga svar, säger Gabi Jacobs Dick, 19, till People.
Gabis pappa, Ariel Jacobs, var på morgonmöte i World trade centers torn ett den där tisdagsmorgonen den 11 september 2001. Allt som hittades av honom efteråt var hans portfölj. Sex dagar efter terrorattacken föddes Gabi.
– Att förlora min pappa påverkade mitt liv, men ändrade inte på det. Det påverkade min väg från dag ett.
100 ofödda barn förlorade sina pappor
Uppskattningsvis 100 barn föddes efter att deras pappor gått bort i terrorattacken. 51-åriga Dena Smagala förlorade sin make Stan när det andra tornet kollapsade och han var på plats och jobbade som brandman. Hon menar att barnen som föddes efter makarnas död är ”den sista kyssen, den sista gåvan”.
Efter Stans bortgång föddes hans dotter Alexa. På grund av pappans tragiska död har hon alltid haft respekt för livets förgänglighet.
– Jag är det sista han lämnade efter sig. Jag är stark på grund av vad som hänt mig. Om jag överlever det, då klarar jag av allt.
