Kim Lantz: Sluta romantisera alkohol!

Vi matas ständigt med bilder av hur trevligt det är med alkohol, vilket leder till att alkoholkonsumtionen normaliseras. Slår vi på TV4 och tittar på ”Halv åtta hos mig” eller ”Så mycket bättre” så serveras det alkohol. Om någon får privilegiet att gå på den årliga Nobelmiddagen så blir det ett glas alkohol till varje rätt. Resultatet av detta blir att alkohol ses som något obligatoriskt.

Jag har svårt för att se det trevliga med alkohol – men att bli utfryst eller fördomsfullt ifrågasatt är inte heller något jag föredrar. Därför har jag ett flertal gånger tackat ja till alkohol, när jag egentligen velat skrika nej. Av samma anledning har jag också ett flertal gånger tackat nej till sociala tillställningar där alkohol varit ett självklart val, trots att jag velat gå.

Jag hatar alkohol och dess effekter, i synnerhet under tvingande omständigheter – och jag är trött på att kämpa emot ett grupptryck så fort jag avstår från ett glas.

”Lära känna”- tillställningar, som exempelvis firmafester, är ett uppenbart exempel på hur normaliserat och tvingande det har blivit med alkohol. ”Ett glas kan väl inte skada?” Alkoholen blir ett slags nyckel till samhörighet – och tackar du nej till ett glas så tackar du även nej till den samhörighet som festen ska medföra. Målet är att bli en enhet och det blir vi först när vi når gränsen för 0,8 promille. Alla blir plötsligt bästa vänner, utom de som inte dricker. De som inte kommer upp i samma promillehalt glöms bort – precis som målet med att alla ska bli en enhet.

Till slut blir grupptrycket för starkt och plötsligt står man där med glaset i handen, för ett glas kan väl inte skada? Men det är precis vad det kan. Vi tackar ja, utan närmare tanke på vad vi egentligen tackar ja till. Ett glas blir lätt till flera, promillen i kroppen ökar – och förmågan att handla rationellt är som bortblåst. Detta blir i stället en perfekt komponent för en urspårad fest.

Jag vill inte döma någon, alkohol är en lättåtkomlig inträdesbiljett till gemenskap. Klart att det blir svårt att tacka nej till välkomstdrinken. Näst intill omöjligt, om man inte vill behöva rättfärdiga sitt val eller kategoriseras som gravid, nykterist eller allmänt otrevlig. Det är något som inte stämmer. Vi ska kunna tacka nej till ett glas utan att vårt val ifrågasätts eller döms. Kom igen, ett glas vatten kan väl inte skada?

Av: Kim Lantz, retoriker