Lena Nymans mörka liv skildras – karriär, sexism och missbruk
Fredag 17 september har dokumentären Lena skapad av unga förstagångsregissören Isabel Andersson premiär, och recensionerna om skildrandet av den banbrytande skådespelaren, artisten, komikern är många och övervägande positiva.
Inte minst är folk berörda över den kamp Lena Nyman som en av de första kvinnorna i underhållningsbranschen fått genomlida – men också över hur relevant frågan fortfarande är idag 50 år senare.
Men vem var egentligen Anna Lena Elisabeth Nyman?
Lena Nyman otroliga karriär – så minns vi henne
Lena Nyman har beskrivits som en av Sveriges största skådespelare och under hennes långlivade karriär hann hon samarbeta med de allra största inom branschen. Hon fick ett genombrott i skandalomsusade filmen Jag är nyfiken – gul från 1967, vilken skildrade då ovanliga och känsliga ämnen som politik och sex.
Utöver det är hon välkänd för sina revyer med Hasse & Tage och ikoniska roller i filmer och teaterföreställningar av bland annat Ingmar Bergman. Roller som gjorde Lena Nyman folkkär var också bland annat som Ronjas mamma i Ronja Rövardotter och som privatdetektiv i den älskade julkalendern Ture Sventon från 1989.
Hon var dock inte bara begåvad inom skådespeleri utan sjöng och producerade också musik tillsammans med trubaduren och dåvarande maken Rune Andersson.
Lena Nyman präglad av sexism, missbruk och sjukdom
Lena Nyman somnade in år 2011, bara 66 år gammal, efter en längre tids kamp mot KOL och Guillain-Barrés syndrom. Hennes livsstil beskrivs i dokumentären Lena som ganska slitsam.
Det är Guillain-Barrés syndrom
Guillain-Barrés syndrom är en akut autoimmun neurologisk sjukdom som innebär en utbredd funktionsnedsättning i kroppens perifera nerver. Framför allt kännetecknas syndromet av förlamning i armar, ben och fötter men det finns även risk för hjärtrytmrubbningar samt ansikts- och andningsförlamning.
Källa: Wikipedia.
Dagboksanteckningar avslöjar den ensamma kamp Lena Nyman levde med i sin bransch, med ett konstant mottagande av sexistiska kommentarer från recensenter och manliga branschkollegor.
Inte sällan var hennes – citat ”fula”, ”ointellektuella” och ”själlösa rumpa” – i fokus istället för hennes skådespelarinsatser, rapporterar SVT.
Det konstanta bedömandet av hennes kropp som kvinna på filmduken gjorde att hon för det mesta levde under svältdieter ihop med ett stegrande tablett-, tobak- och alkoholmissbruk.
Dagböckerna började innehålla allt mer luckor
Det är dock en tid regissören Isabel Andersson valt att skildra smakfullt och begränsat. Av samtliga dagböcker som dokumentären fått sitt innehåll från, har hon valt att ha bara med dem från åren 1962-74, berättar hon för Dagens Nyheter.
– De åren är de skarpa, roliga, välskrivna. Så är det inte senare, när hon börjar dricka mer. De dagböckerna ville jag inte ha med.