Malin Berghagen: Jag pratar med mamma hela tiden

– När en person som är så viktig som ens mamma går bort blir det tomt, men det öppnar samtidigt ett rum som vi andra kan fylla. Min syster Kristin var ju med i Let’s Dance och jag kom med min bok, säger Malin Berghagen och böjer benen yogamjukt under sig i hotellsoffan.

Hon liknar sin mamma utseendemässigt, men medan mamman hade en sprudlande intesitet är Malin mer nedtonad. Harmoni är kanske det första man tänker på.

Hon är i Norge för att hålla föredrag, alldeles i närheten av scenen där hennes mamma brukade ha shower.

Malin minns en mamma som kunde vara borta flera månader i rad.

– När mamma varit i Norge ville vi barn ha henne för oss själva. Men så fort vi gick utanför dörren kom folk och bad om autografer. Det har gjort att jag alltid är väldigt noga med sådant. Om någon kommer fram till oss när jag är tillsammans med mina barn säger jag alltid att det inte är rätt tillfälle. Jag vill visa barnen att jag prioriterar dem.

”Jag vaknade av att Monica Z sjöng”

Malin Berghagen är skådespelare, programledare, föredragshållare och yogainstruktör. Men hur medvetna svenskarna än är vem hon är, går det inte att komma ifrån att hon ofta nämns i samma andetag som sin mamma Lill-Babs som gick bort 2018 efter en kort tids sjukdom.

Landsortstjejen Barbro Svensson slog igenom 1959 med landsplågan Är du kär i mig ännu Klas-Göran? och blev raskt hela Skandinaviens Lill-Babs med framgångar som sträckte sig ända till Tyskland.

Men att vara Skandinaviens mest älskade artist var inte helt gratis. Det kräver arbete och kanske också att man offrar något

– Mamma blev artist när hon var 18 och reste runt i 60 år. Hon kunde vara borta allt från två månader till ett halvår. Vi följde ofta med henne när vi var små. Mormor såg efter oss och hon blev jätteviktig för mig. Jag identifierade mig mer med mormor än med mamma.

Vad tycker du om det?

Malin ler.

– Jag fick uppleva så många fantastiska saker och skulle inte vilja byta bort det. Jag kunde vakna mitt i natten av att Monica Zetterlund sjöng mitt i vårt vardagsrum. Eller av att Sammy Davies var på besök.

”Att säga nej är också kärlek”

Malin är den mellersta av tre systrar. Storasyster Monica kom till världen när Barbro Svensson var 17 år. 1965 gifte sig Barbro med Lasse Berghagen och fick Malin. Efter att de skilt sig hittade Lill-Babs lyckan igen med den norske landslagskaptenen i fotboll, Kjell Kaspersen, och Kristin kom till världen. Malin minns en barndom under 60- och 70-talet bland transvestiter och konstnärer i en umgängskrets fri från rasism. De levde i Pride långt innan Pride fanns.

Men med en mamma som hade deltagit tre gånger i Melodifestivalen, levererat hit på hit i radio och på tv, spelat i filmer och skrivit autografer till The Beatles innan de blev kända – hur var det då att välja sin egen väg?

Malin drar ut på svaret.

– Mamma var mycket att leva upp till. En extremt god människa som var väldigt omtänksam. Men vi blev ju uppfostrade av henne och det har lärt mig att sätta gränser.

Hon var inte så bra på det?

– Nej. Att säga ”nej” är också att visa kärlek.

”Jag fick dela sorgen med hela landet”

På frågan om hur det var för en liten flicka att dela sin mamma med befolkningen i åtminstone tre länder svarar Malin att hon inte kände till något annat. Att både hon och systern Kristin var bara några veckor gamla när de blev fotograferade för någon veckotidning och har levt med det sedan dess.

– Men vi fick ju inte ha mamma i fred när hon dog. Sorgen blev offentlig och hela landet sörjde. Men samtidigt har vi aldrig fått så mycket kärlek som då. Vi märkte hur älskad mamma hade varit. Alla har en Lill-Babs-historia.

Vad är Malins Lill-Babs-historia?

Hon dröjer med svaret. Säger till slut att det alltid sjöngs hemma hos dem, alla gjorde det: mamma, mormor och moster Birgitta. De tre viktigaste personerna i hennes liv. I dag är alla borta.

Blir det tomt nu när sången har tystnat?

– Det är som ett cykelhjul där navet är borta. Nu måste vi systrar skapa ett eget hjul.

Malin säger att livslust är utmärkande både för henne och mamman. Det handlar om att livet kan ta slut när som helst och att man ska använda mindre tid till att gnälla och klaga.

– Plötsligt ”händer livet” och man kan inte skydda sig. Vi måste leva fullt ut och älska allt vi kan, medan vi har möjlighet till det.

Hon ler.

– Det är som mamma sjöng ”vänta inte med att leva till du blir gammal”.

Sommaren 1986. Malin var 18 år och modell. Hon hade precis kommit hem från Paris och skulle jobba som mammas påklädare när hon showade i Oslo.

– Jag kämpade med bulimi på den tiden och hade det inte så bra. Mamma tog kontakt med en akupunktör som kom fram till att problemet var att jag var rädd. För mig själv, för vad andra skulle tycka om mig. Det var en väldigt viktigt tid och han gjorde mig fit for life, säger Malin.

Hon skilde sig från Tommy Nilsson

Sommaren skulle öppna hennes ögon på flera sätt. En av mammas dansare hette Dag Taylor och snart blev han och Malin ett par. Hon slutade med modellandet och året efter föddes Christopher och två år senare kom dottern Love.

Sex år senare tog förhållandet slut och uppmärksamheten från pressen var stor då Malin gifte sig med Tommy Nilsson 1993. Tillsammans fick de barnen Linn och Isak och flyttade till lilla Järvsö med knappt 5000 invånare, mamma Lill-Babs barndomstrakt.

– Jag hade alltid drömt om att bli hemmafru. När man har en mamma som varit borta så mycket så vill man bo på landet. Antingen blir vi som våra föräldrar eller så blir vi motsatsen, berättar Malin.

Men det var något som inte stämde i idyllen. 2007, efter 14 års äktenskap, gick Malin och Tommy skilda vägar. Tre år senare gick Tommy ut och berättade om sitt alkoholmissbruk. Till P4 Extra sa han: ”Jag var inte så lätt att leva med innan jag slutade dricka. När alkoholen går före annat i förhållandet är det inte så mycket att välja på. Jag blev inte elak, inte fysisk, men jag grälade med folk och höll på.

Vad säger Malin? Skulle hon önska att hon hade haft några av de verktyg och den livserfarenhet hon har i dag?

– Man kan inte ångra något, säger Malin med eftertryck.

– Jag är den jag är i dag på grund av det jag har upplevt. Det är viktigare att fokusera på det jag lärt mig än på det som kunde varit annorlunda. Jag testar hellre att skapa något meningsfullt utifrån det jag har upplevt.

Hon kastar en förälskad blick mot Martin Charlton som hon mötte på middag hemma hos Pernilla Wahlgrens bror Niclas, bara tre veckor efter att Lill-Babs gått bort.

Nya kärleken är engelsmannen Martin Charlton

Martin är engelsman med egen eventfirma i Stockholm. Vid middagen blev de två placerade mittemot varandra och sedan dess har de i princip varit tillsammans. Så nej, Malin skulle inte vilja att livet var annorlunda.

– Jag mötte ju Martin, men å andra sidan hade jag inte fått mina fyra barn med Martin och han hade inte fått sina två barn. Det krävdes andra ingredienser för att skapa våra barn.

Hon ler.

– Och förresten hade Martin inte stått ut med mig i fem minuter när jag var 20 år. Och inte jag med honom. Jag känner en stor tacksamhet för de pappor som funnits i mitt liv.

Malin senaste bok kom förra året och handlar om allt hon lärt sig av sin mamma och mormor, och hur hon tar hand om sig själv – både på utsidan och insidan. Hon hämtar inspiration från egna erfarenheter också – och från yogan.

– Jag fick en yogakurs i 20-årspresent av min barnflicka Mimmi, som jag haft sedan jag var liten. Jag har alltid varit andligt sökande men aldrig varit religiös. Många tror att yoga är hinduiskt, men det är ju en vetenskap och ett verktyg. Alla kan utöva yoga, oavsett religion. Det gör så att människor stannar upp och handlar mycket om ödmjukhet och tacksamhet.

”Mamma skulle ha älskat Martin”

Hon var 20 år när hon fick sitt första barn. I dag är hennes flock 33, 30, 24 och 17 år. Malin värdesätter de vuxna samtalen de kan ha. Men samtidigt har det växt fram något nytt. Ett nytt rum, även här, med barnen halvvägs utflugna:

– Martin och jag har en väldigt rolig och härlig tid. Att bli förälskad i vår ålder! Vi har så mycket tid för varandra och det känns som om vi varit på ett halvt års bröllopsresa. Vi ska se till att de närmsta åren blir så roliga som möjligt innan vi blir gamla och skröpliga. Varje månad firar vi dagen när vi möttes och gör romantiska saker för varandra.

Hon lutar sig fram och viskar:

– Och så är det ju ett blomstrande…

Martin gör hysjtecken från sin kant. Malin ler.

– Nej, han är så präktig. Vi kan inte prata om det…

Du menar…?

– Ja! Det är helt fantastiskt i den här åldern.

Det var inte många som visste att Lill-Babs var sjuk. I alla fall inte att hon var så pass dålig. Malin berättar att hennes mamma sökte läkarhjälp i Norge för sina svullna ben. Några veckor senare, den 3 april 2018, var hon borta. Hon hann precis fylla 80.

Vid begravningen hemma i Järvsö var såväl familj, vänner som artistkollegor på plats.

Hur har tiden efteråt varit?

– Den har varit… bra, säger hon eftertänksamt.

– Jag mötte ju Martin. Han har stått där, trygg och stabil vid min sida.

Hon berättar om byrån som hon gärna använder som mental bild.

– Man har olika lådor i livet som man kan välja när man vill dra ut. En för sorg. En för glädje. En för kärlek. Det har hjälpt mig väldigt mycket.

Sorgen kan fortfarande drabba henne. Det kommer den nog alltid att göra. Saknaden efter en mamma med strålglans som var så stark.

– Jag pratar med mamma hela tiden och när jag frågar mig själv ”vad skulle mamma ha gjort nu?”. Mamma var ju kärleken personifierad, säger Malin.

Hennes mamma fick aldrig träffa Martin. När vi kommer ut frågar jag Malin vad hon tror att mamman hade tyckt om hennes nya kärlek.

– Å, hon skulle ha älskat honom, utbrister Malin och lutar snabbt huvudet mot hans bröst.

av Hege Løvstad Toverud foto Astrid Waller Översättning: Anki Sydegård

Malin Berghagen

Ålder: 54

Bor i: Stockholm

Familj: Pojkvännen Martin Charlton. Har fyra barn på 33, 30, 24 och 17 år från tidigare förhållanden.

Gör: Skådespelerska, programledare, föredragshållare och yogainstruktör.

Läs mer:

Kristin Kaspersen om beslutet efter Lill-Babs insjuknande

Camilla Läckberg om stressen och ångesten över viktuppgången: ”Arg på mig själv”

Agneta Sjödin om 16 weeks of hell: ”Helt slutkörd av dieten”