Rennie Mirro vittnar om rasism: ”Mina händer sminkades vita”
Nu berättar han om rasismen i Sveriges kulturbransch, i en ny serie på SVT.
– På Kungliga operan i slutet av 1980-talet var det inte många med mitt utseende, säger han.
Dansaren, koreografen, musikalartisten, skådespelaren Rennie Mirro, 51, är nu aktuell i SVT-serien När jazzlegenderna kom till Sverige, som i sex avsnitt skildrar hur svarta jazzmusiker kom hit på 1950-, 60- och 70-talen.
Man får se hur de påverkade den svenska musiken, vilka som stannade kvar och hur de dyrkades – och utsattes för hat.
– Jag är otroligt stolt att få vara med, berättar Rennie i Aftonbladet.
Rennies hudfärg sminkades vit: ”Jag sade inte ifrån, det var så då”
I jazzserien avhandlas också rasismen i Sverige, och Rennie är tacksam för att han från sexårsåldern har fått bo i Sverige. Men han har alltid känt sig lite ”mittemellan”.
Han minns tillbaka på en incident för drygt 30 år sedan:
– På Kungliga operan i slutet av 1980-talet var det inte många med mitt utseende. I någon klassisk balett sminkades mina händer vita. Jag sade inte ifrån, det var så då.
– Främst i tonåren hade jag svårt att förhålla mig till att jag var liksom för vit för att vara en del av det svarta och för svart för att vara en del av det svenska. Ofta har jag tagits för att komma från Mellanöstern eller Sydamerika.
Rennie Mirros familjeliv med hustrun: ”Allt annat blir oviktigt”
Till vardags hänger musikalartisten med hustrun Ann Mirro, 37, och barnen Samson, 19, Lee, 5, och ettåriga Nia. I sommar väntar familjen även tillökning då Ann är gravid!
När han fick sitt första barn fick han en avgörande insikt, och han fick plötsligt en tydlig roll i livet.
– Äntligen förstod jag att min identitet inte låg i mitt jobb som det så tydligt gjort hela livet. Det låg heller inte i min hudfärg, sade han i Hemtrevligt i fjol och fortsatte:
– Jag hade så länge gått och tyckt att alla var emot mig, trott att universum kretsat kring mig.
Men så fort jag förstod att det snarare är tvärtom, att jag själv betyder väldigt lite, blev allt mycket lättare.
– Jag älskar att vara pappa! Allt annat blir så otroligt oviktigt jämfört med det.
Foto: Malin Lövkvist/Aftonbladet