Experterna: Så fungerar vår hjärna i kris
En familj sitter på en uteservering i Alperna. Nedför fjället vältrar en lavin, personerna på restaurangen ser med fasa hur den närmar. Panik bryter ut. Pappan i familjen kastar sig från bordet – och lämnar sin fru och sina barn i ren panik för att rädda sig själv från lavinens framfart.
Det här är en omtalad scen i Ruben Östlunds film Turist.
Enligt Filip Arnberg, docent i klinisk psykologi och psykolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, är det dock ganska ovanligt att vi gör på det viset.
– Att vi skulle bli panikslagna, irrationella och egoistiska är en ganska seglivad myt. Vi har en stark princip av att hjälpa varandra och när vi ser brott mot den principen kan vi bli väldigt upprörda, vilket leder till att det får ett större genomslag och kan upplevas som ett vanlig beteende, förklarar Filip Arnberg.
Under 2017 och 2018 drabbades Sverige av allvarliga skogsbränder som skakade om landet. Många förlorade sin hem och gårdar, men mitt i all tragedi dök hjälp upp från hela Sverige.
– När det händer någonting kan vi se massansamlingar av frivilliga som vill hjälpa till. Det har skett i samband med andra kriser som jordbävningar, översvämningar och elfte september, berättar Linda Kvarnlöf, lektor i sociologi och forskare vid risk och kriscentrum vid Mittuniversitetet.
Hjälpen hittar ofta nya vägar
Hon har tittat närmare på hur civilsamhällen agerar under kriser och sett att vi sällan gör som pappan i Turist – utan vi vill gärna hjälpa till. Men under en pandemi när social distansering är ett slagord måste hjälpen samlas på nya sätt och söka mer kreativa vägar att gå.
– Vi ser att hjälpsamlingar sker på webben, som att Röda korset har fått i uppdrag att samla frivilliga. Eller telefonstöd dit isolerade äldre kan vända sig, säger Linda Kvarnlöf.
Trots hjälpsamheten under en kris kan det också verka som att vi beter oss något egoistiskt och panikartat. Ser du att flera personer i affären bunkrar toapapper gör du troligtvis också det. Men själva beteendet är bara ett resultat av att vi är flockdjur som tar efter varandra.
– För den enskilda personen är den här typen av beteende inte irrationellt, det är rationellt att se till att ha lite extra förnödenheter hemma: om ifall att man blir sängliggande eller fast hemma. Var och en har inte agerat i panik utan tagit lite extra och i sin helhet får det konsekvenser; som tomma butikshyllor, säger Filip Arnberg.
Vi har blivit välfärdsskadade
Att du köper på dig ett extra paket är alltså egentligen bara ett svar på den oro och anspänning som många upplever. Vi försöker bara kontrollera det vi kan – vårt eget hem och hushåll. Och hem rustade för kris är något vi var bättre på förr.
– Många forskare har lyft frågan om att Sverige monterat ned totalförsvaret och att vi som land har blivit sämre rustade för kris eller krig. Allmänhetens beredskap har gått i linje med det och en del menar på att vi blivit välfärdsskadade – att vi tar för givet att samhället ska hjälpa oss även på hemmanivå, säger Linda Kvarnlöf.
I den kris som följt på coronaviruset är det inte bara hemmen som behöver rustas utan även vår psykiska hälsa. Många sitter isolerade hemma vilket kan bli påfrestande för psyket och speciellt krävande kan det vara för oss när staten och samhället ber oss att förändra våra invanda rutiner.
– Att göra ganska stora förändringar i sin vardag är i allmänhet svårt för oss. Vi är vanemänniskor och vi gillar när saker är på ett sätt som vi själva har fått bestämma, förklarar Filip Arnberg, docent i klinisk psykologi och psykolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Försök blicka framåt
När det är oklart för oss hur länge en krissituation kommer att pågå är det lätt att få tunnelseende. Och när oron hänger i luften kan det kännas som att marken gungar och allt hänger löst – då är det lätt att falla ner i en negativ spiral av ältande. Filip Arnberg tycker att man ska försöka vara medveten om hur man mår och vad man kan försöka göra för att lätta på ångesten.
– Ofta har vi näsan precis ovanför vattenytan men vi borde försöka ta oss upp och se horisonten lite längre bort. När vi är anspända har vi lite närmare till känslorna, men den oro och ängsligheten som finns i samhället är inte så individfokuserad utan den brukar gälla ens närstående, säger Filip Arnberg.
Enligt forskarna är ett vanligt förekommande beteende under kriser och katastrofer att söka sig till sina närmaste. Vi blir väldigt sociala och vill gärna vara med våra familjer. Vi har även en stor törst efter information – ett begär efter att få reda på vad som händer och hur beslutsfattarna tänker. Vi söker svar på frågor som inte alltid har ett svar eftersom vi känner oss osäkra och situationen är oförutsägbar. Men i oroliga tider har vi ändå tillit till mer än bara nära och kära.
– Vad forskare vet från tidigare kriser är att människor agerar nationellt och att befolkningen lyssnar mycket på sina myndigheter, säger Linda Kvarnlöf, forskare vid risk och kriscentrum på Mittuniversitetet.
Foto: TT
Läs mer:
Sömnforskaren: Så sover du bättre och lugnare i kristider
Corona: Det har länderna som hanterat krisen bäst gemensamt
Glöm inte bort din mentala hälsa i coronakrisen – här är 5 tips