Stina Wollter om nya boken, om konst – och om att hantera livet
Konstnären, författaren och kroppsaktivisten Stina Wollter har tidigare gett ut boken Kring denna kropp. Nu kommer boken Kring denna konst, där vi lär känna Stina bättre genom några av hennes verk.
Boken är skriven i dagboksform och en av händelserna som den berör är Stina Wollters systers död. Systern Ylva hade anorexi och dog strax innan hon skulle ha fyllt 30 år.
I boken finns en teckning av systern och man kan läsa att ”Allt kring Ylva är en stor klump. Det är den stora smärtan. Navet i mörkret och oron."
Det är till stor del i konsten som Stina Wollter har funnit tröst. Så här säger Stina själv.
Hej Stina Wollter, vad har konsten betytt för dig?
– Den är min viktigaste ventilation. Mitt sätt att hantera livet, att ta hand om och härbärgera.
Du beskriver konsten som ett tryggt rum, hur menar du?
– Just det att medan jag skapar är det trygga rummet en förutsättning. Det har varit det på olika sätt genom åren, när det varit sårbart och turbulent har jag i konstens rum funnit trygghet och bekräftelse, både i skolsalar och på museum. Men också att det bör vara det för den som upplever konsten, du ska kunna bli konfronterad och utmanad men aldrig i fara.
Är konst för alla, och kan alla skapa konst?
– Du skulle aldrig säga till ett barn på upptäckarfärd med fingerfärg och kritor att det inte var för den, eller hur? Vad har hänt på vägen till vuxenlivet? Varför har det byggts murar kring skapande och kring konstens olika rum? Så JA, konst är för alla!
Hur börjar man skapa – om man inte alls vet hur?
– Att börja med att tänka att det är som en artighet gentemot sig själv, ett upprättande av kontakt med barnet som erövrade världen. Man behöver inte ens börja med skissblock och penna – man kan bara ge sig ut och titta på trädens uttryck med hängande, böljande eller spretiga arga grenar, eller om man inte kan gå ut, uttrycket i en pompös bukig vas eller en gracil liten såssnipa.
– Sen kan man prova att med en penna följa med i de olika formerna, tänka att pennan åker med som på ett nöjesfält. Ett ansikte, en skrivbordslampa, en klippa, en paprika, det spelar ingen roll.
Skulle världen se annorlunda ut med mer konst?
– Självklart tror jag det. Vi är skapta för att skapa. Skapande är ett vaccin mot maktlöshet. Det visar att vi KAN göra saker av ingenting. Att aktivera sin upplevelsekärna (vilket man gör när man kreerar eller upplever det som något skapat) förmänskligar en. Vi besöker varandras inre världar och verkligheter och måste stanna upp i en för övrigt jäkligt snabb och kategoriserande tid.
På vilket sätt skulle det visa sig?
– Jag tror helt enkelt inte att man går från en konstnärlig upplevelse ut och slår nån annan på käften.
Foto: Maria Östlin/Bonnier Fakta