Lindha, 48: "Jag skämdes när kilona kom tillbaka"

Våren 2012 vägde Lindha Wikström 140 kilo. Hon hade för högt blodtryck, problem med sömnen och mådde inte alls bra i kroppen.

Till slut samlade hon sig till ren krigsföring mot sitt tröstätande – för hälsans skull.

– För mig har inte lycka varit detsamma som att vara smal. Men jag var tvungen att äta en massa mediciner för att överleva.

Den första kampen vann hon. Men sen kom uppförsbackarna och hon samlade på sig kilon igen. Nu har hon återigen vässat sina vapen mot mer realistiskt ställda mål.

– Jag vägde så mycket för att jag åt så mycket. Det värsta var att jag upplevde att jag i vissa situationer inte kunde skydda mina barn, säger Lindha.

– Julia och Wilma kanske inte funderade över varför jag aldrig cyklade med dem eller lekte med dem i lekparken. Men för mig var det en stor sorg att inte kunna. Min värsta mardröm var att barnen skulle råka ut för något hemskt framför mina ögon utan att jag skulle kunna ingripa.

Började jojobanta i tonåren

Lindhas matlust som barn var varken större eller mindre än hos de två äldre syskonen. Föräldrarna hade inga viktproblem, atmosfären vid matbordet, som i hemmet i övrigt, var lugn och harmonisk.

Ätstörningarna kom smygande under första året i högstadiet då 14-åriga flickor med stor inlevelse pratade kroppsvikt och mode, och Lindha en dag fick för sig att hon hade tjocka lår. I gymnasiet började hon jojo-banta. Hon tyckte att hon var tjock och lät bli att äta i dagar för att sedan vräka i sig så mycket hon kunde.

– Och så stoppade jag fingrarna i halsen och kräktes upp alltihop för att börja på ny kula igen. Det var som en rundgång och jag förlorade kontrollen.

– Jag upptäckte tidigt att jag kunde hantera starka känslor med mat som gav snabb energi.

När hon var 19 träffade hon den fyra år äldre Magnus. Just då var hennes vikt nästan i balans mot hennes längd på 170 cm. När Julia kom till världen 1998 var Lindhas vikt bästa tänkbara. Men när hon födde Wilma 2002 blev specialistmödravård och extra läkarkontroller nödvändiga eftersom hon ökat så mycket i vikt.

Och kilona stannade kvar. I smyckeskrinet på byrån i sovrummet låg vigselringen i femton år, omöjlig att få på hennes stora ringfinger, och i garderoben hängde kläder som hon inte gjort sig av med av nostalgiska skäl.

När Lindha fyllde 40 fick hon en resa till sin bror i Tyskland.

– Mitt självförakt sprängde alla gränser. Säkerhetsbältet på flygstolen gick runt mig först när flygvärdinnan kom med en förlängning, och jag behövde två säten för att få plats för stjärten. Det var förnedrande.

Ungefär samtidigt berättade en arbetskamrat hur hon gått ner tio kilo genom att äta LCHF – low carb high fat. När Lindha undrade vad det var fick hon svaret att ”man får äta ägg och feta såser”.

Lindha älskar goda såser, så hon blev intresserad av metoden.

– Jag hade helt enkelt inte råd att avstå från ett ärligt försök.

Inspirerade maken med LCHF

När Lindha för sju år sedan drog igång sin omvälvande kostresa vägde hon 140 kilo och Magnus 135.

– Han har alltid stöttat mig i mina bantningsförsök, men den här gången orkade han inte med ytterligare ett. Jag gick in i det på egen hand, men när han såg att detta inte var ännu en svältdiet och att jag på kort tid gick ner tio kilo bestämde han sig för att också prova.

Ganska snabbt nådde han sin målvikt som han behållit sedan dess. Lindha halverade sin utgångsvikt på ett och ett halvt år och gick ner till 70 kilo.

Hon var mycket friskare och piggare och som extra bonus kom hon i ett av de plagg som länge hängt i garderoben, en klänning i storlek 38. För Lindha var det främst två saker som gav resultat: att utesluta allt socker i kosten och att motionera.

Hon startade bloggen halvalindha.se, som fått tusentals följare, och plötsligt var hon en offentlig person, började föreläsa och upplevde sig som stark. Så kom den första tunga uppförsbacken.

Hennes pappa fick en stroke som på ett ögonblick tog hans liv, och familjen hamnade i stor sorg.

Allt Lindha gjorde kändes obetydligt och meningslöst. För att orka ta sig -igenom det svåra föll hon in i sitt gamla mönster. Hon började tröstäta.

– Plötsligt var jag tillbaka i mitt gamla mönster: att hantera känslor med mat. Det är ingen överdrift att likna oss matmissbrukare vid alkoholister. Mekanismerna är desamma.

Hon slutade motionera.

– Jag gick upp några kilo och drog mig undan, allt var så kaosartat. Det krävdes månader för att återta kontrollen över balansen i kroppen.

Och till att återgå till ett liv utan socker.

Återfall är naturligt

Lindha har valt att vara öppen med hur det känns att tappa greppet om vikten igen och släppa matkontrollen.

– Först skämdes jag. Men så tog jag beslutet att berätta sanningen på min blogg. Det är så skamfyllt att misslyckas. Man tror att man är ensam i världen om att inte klara det man bestämt sig för, men så är det ju inte, säger hon.

Gensvaret på hennes avslöjande blev större än hon kunnat föreställa sig. Många kände igen sig i hennes misslyckande.

– Det är jätteviktigt att se återfall som något naturligt. Men man ska inte glömma bort hur mycket man vunnit, utan sätta upp nya mål och ta nya tag.

Nästa uppförsbacke kom i slutet av förra året. Hon var oförberedd när hon insåg att hon omöjligt kunde dra in magen så pass att hon kunde få ihop dragkedjan på vinterjackan. Hon visste hur dåligt hon hade tacklat den senaste tidens påfrestningar. Vågen, som hon visserligen läst av då och då, hade talat sitt tydliga språk, men några kilon hit eller dit kunde väl inte vara så farliga? Och hon hade tänkt att hon skulle ta itu med det i morgon. Eller i övermorgon. Vad hade hänt?

– Mitt hälsokostprojekt har gjort mig till egen företagare, men jag trivs med att rycka in på min gamla arbetsplats. Nu hade jag helt enkelt jobbat för mycket under en tid i ett kombinerat natt/dag-skift som undersköterska.

– Mitt blodsocker höll för de första tre nätterna, men sen kom suget efter socker. Ju tröttare jag blev desto mer socker ville kroppen ha.

Allt oftare öppnade hon skafferidörren på jakt efter mat som gav snabba effekter, varvid suget triggades igång. Vikten ökade med 15–20 kilo.

Gått ner fyra kilo

Hon tackade nej till föreläsningar, blev onåbar på bloggen, försvann från vännerna.

– Men så märkte jag att människor saknade mig. Nu har min andra resa startat, och den går åt rätt håll. Jag har återupptagit de dagliga motionspassen och låter dem bli allt längre och tuffare och mitt flås har blivit bättre i uppförsbackarna.

– Den senaste månaden har jag gått ner fyra kilo och närmar mig nu de 80 som jag i dag ser som min målvikt med tanke på min kraftiga benstomme.

Lindha har tänkt på hur döttrarna upplevt föräldrarnas viktresor.

– Jag har inte medvetet försökt påverka mina flickor att äta på det ena eller andra sättet. Men de såg så klart vad som hände med min kropp när jag började äta LCHF och vad som hände när deras pappa bestämde sig för att utesluta sockret.

– Jag tror att vi lyckats ge våra barn en grundtrygghet som håller, att de vet att de duger. Jag hoppas innerligt att de aldrig kommer att låta sig påverkas av alla lyckomyter om utseende och vikt. Det är ju vi vuxna som har ansvar för detta, säger Lindha.

Av: Lena Wikström Foto: Susanne Kvarnlöf, Kristian Pohl, privata

…

Lindha Wikström

Ålder: 48.

Familj: Maken Magnus och döttrarna Julia, 21, och Wilma, 17.

Bor: Brunflo, Jämtland.

Gör: Egenföretagare, föreläser och bloggar på halvalindha.se.

…

Läs mer:

Stylisten Jonas Hallberg tar hjälp av ViktVäktarna: ”Mina värden är katastrof”

Katarina: ”Jag slutade äta kött och gick ner 18 kilo”

Eva-Lotta gick ner 20 kilo med antiinflammatorisk kost – och slapp värken