Betty, 28: Att ta bort brösten är det bästa jag gjort

Som 20-åring upptäckte Betty Sporrong en knöl i ena bröstet. När hon gick för att få den undersökt frågade läkaren om det var vanligt med cancer i hennes släkt.

– Då kom jag på att flera kvinnor på pappas sida hade drabbats av bröstcancer som unga. Det hade jag inte alls tänkt på innan, säger Betty.

Knölen i hennes bröst visade sig vara en helt ofarlig körtel, men hon fick träffa läkare i Uppsala för att kartlägga bröstcancern i släkten. Där tog de fram ett släktträd för att se hur många som drabbats av cancer och hur många som dött av den.

Släktträdet visade att flera kvinnor insjuknat i bröstcancer och att fyra av dem dött av sjukdomen, varav två i relativt tidig ålder.

– Eftersom det var så pass många drog läkarna slutsatsen att vi har en genetisk bröstcancerform i släkten, säger Betty.

I dag har forskare identifierat två gener som ger en ökad risk för bröstcancer, men om Betty bär på någon av dem vet man inte.

– Min faster som dog av bröstcancer hade ingen av dem, men hon kan lika gärna ha burit på en bröstcancergen som ännu inte är identifierad.

Läkarna räknade ut att Betty löpte ungefär 30-40 procents risk att drabbas av bröstcancer. Genom Landstinget erbjöds hon en förebyggande operation där brösten tas bort. För henne var beslutet enkelt.

– Jag bestämde mig ganska direkt för att operera bort dem. Jag ville slippa den ständiga oron över att få bröstcancer.

Men eftersom Betty var så pass ung ville hon vänta med operationen till efter att hon fått barn.

– Jag gjorde en plan. Jag visste att jag ville ha två barn och att jag ville amma dem. Fram till dess gick jag på mammografi och läkarbesök varje år. Det var bra för mig att det gick några år, på så sätt hann jag landa i beslutet.

2007 föddes dottern Elsa och 2010 sonen Arvid. Därefter – och efter flera konsultationer med läkare och plastikkirurger – var Betty redo för operationen.

– Jag var jättenervös innan, såklart. Men jag kände fortfarande att det var rätt beslut.

Plastikkirurgen tog bort alla körtlar och en del av underhudsfettet kring brösten och ersatte de gamla brösten med implantat.

– Efteråt kändes det lite konstigt och det tog ett tag innan jag förlikade mig med mina nya bröst. Det var nästan som att de inte var en del av mig.

– I början kunde det även kännas som att det personliga i mina bröst hade försvunnit. Jag kunde sakna det jag varit missnöjd med innan, till exempel att de var lite hängiga. Men nu har jag vant mig vid dem, för de är ju de enda bröst jag har.

I dag har även Bettys syster och tre av hennes kusiner valt att operera bort sina bröst. Betty ångrar inte för en sekund att hon tog bort sina.

– Det är det bästa beslutet jag tagit. Om man får välja mellan att leva utan sina bröst eller att bli sjuk och kanske tvingas lämna sina barn i förtid är beslutet hur enkelt som helst!

Hon vill uppmärksamma fler kvinnor på att det finns hjälp att få om man ligger i riskzonen för bröstcancer.

– Många kanske inte vet att den här möjligheten finns. Men ansvaret ligger hos en själv. Börja fråga runt i släkten om det är många som haft cancer. Om det är så är det kanske dags att kontakta en läkare och göra en utredning, säger Betty.

Läs mer!

Forskaren: Många väljer att operera bort brösten

AV: Anna Sundesten