Signalerna – Är din man en vardagspsykopat?

1. Therese Lindström
   25 Juni, 2010 21:59
   

   Hej! Kollade checklistan och fick en chock! Alla punkter stämde! Härligt att äntligen få bekräftelse! Är skild nu sen 1 år tillbaka och det har inte varit lätt! Men frågan är hur hanterar jag dotterns förhållande till exet? Han gör sitt bästa för att göra ner mig inför dottern…
2. LA
   01 Oktober, 2010 9:25
   

   Har ”vetat om” och känt i hela kroppen i många år att vårt förhållande inte varit sunt, men fick ett uppvaknande när jag insåg att det inte bara varit enskilda händelser som jag mått riktigt dåligt över, utan förstod att det faktiskt är ett mönster som tom finns beskrivet. Jag kan inte fatta att jag inte insett att jag skulle lämnat honom för åtminstonde 10 år sen, eller efter de första 10 gångerna han kallade mig hora eller begränsade mig på annat sätt
3. Black Box
   01 November, 2010 16:11
   

   Det värsta är att man är helt maktlös, att man aldrig blir fri, annat än om man byter namn och emigrerar till andra sidan jordklotet. Det finns helt enkelt för lite kunskap om problemet, de drabbade är helt skyddslösa.
4. Kristina
   18 November, 2010 21:09
   

   Jag vaknade upp efter relationens slutfas. Insåg att allt stämde in på en pyskopat. Den killen som jag trodde var mitt livs kärlek själsfrände och som jag verkligen älskade och åtrådde! Han kränkte mig med otroheter verbala kränkningar sexuellt avvisande, varvat med attraktion och kärlekssvammel. Fruktansvärd separation att inse vilken totalt elak iskall person jag trodde på. Och som kränkte mig även i försöket att göra upp och få ett värdigt avslut.Samt min dotter sedan tidigare som tyckte mycket om honom blev påverkad av att höra mig upprörd konstant i telefonen och hon är inte glad över att han betett sig som ett svin emot mig ! Att sådana här psykopater går lösa ute i världen är skrämmande. Dom krossar liv kärleken drömmar och kan tom få en annan människa att begå självmord i värsta fall.
5. Hanna Lundh
   07 Februari, 2011 21:32
   

   Ja det känns både som en lättnad och som en djup sorg att läsa beskrivningarna av en psykopat.Jag lämnade min psykopat pojkvän för ca 2 veckor sen men det är svårt att släppa taget då han ständigt mailar mig och skriver hur dåligt han mår och hur fantastisk och underbar jag är…Jag har aldrig blivit så höjd till skyarna men heller aldrig så kränkt och illa behandlad i hela mitt liv.Att han har en annan kvinna förnekar han totalt även om jag har bevis och har pratat med henne.Aldrig att han skulle göra något sånt!!!!Herregud,hade jag inte haft bevis eller om jag haft sämre självkänsla hade jag gått på det! Det har jag gjort tidigare i vår relation.
   Som tur är bor han kvar i mexiko där jag lämnade honom.Annars hade det varit svårare att lämna….är fortfarande i chocktillstånd.Trodde han var mannen i mitt liv när vi träffades.Man lär så länge man lever.
6. Anonym
   19 Februari, 2011 10:21
   

   Hade en relation som tog slut för ett år sedan, vi levde tillsammans i tre år och det var de mest destruktiva fårhållande jag varit med om.Alla beskrivningar på hur en psykopat beter sig stämmer till 100%.Det var ett helvete men man trodde hela tiden att det skulle bli bättre med tiden.Slog han mig var det mitt fel, mina barn var idioter och även mina vänner. Han gjorde sig själv till offer, det var han det var synd om, för det var ju alltid andras fel att det blev som det blev, han såg aldrig sitt eget beteende som orsak till problemen. Mina barn hatade honom, jag fick aldrig ta hem min barnbarn för det var för besvärligt, trotsade detta en gång men den äldsta, då 3 år såg det jag inte såg…hon var livrädd för honom och grät så fort han tittade på henne trots att han var lugn vid detta tillfälle.De säg ju att barn har lätt för att läsa av människor.Efter en svår misshandel mot mig flydde jag vår bostad och sökte hjälp hos kvinnojouren där jag bodde i 8 veckor innan jag fick en egen lägenhet men jag var alltid rädd för att stöta på honom är jag gick till och från jobbet. Nu kommer det värsta av allt…JAG TOG TILLBAKA HONOM!!! Det började lite smått med sms och telefonsamtal och vi bestämde oss för att träffas och prata ut om det som hänt…han grät och sa de mest fantastiska saker som att livet var meningslöst utan mig, jag var hans stora kärlek och han skulle göra ALLT för att förbättra sig, aldrig mera slå, hota, kränka, gapa och skrika. Ha sa att han verkligen förstod hur illa han betett sig och ville jag skulle ge honom en chans till. I början var allt jättegulligt och han var hur mysig som helst, men det varade inte länge…en kväll började han att hota mig, jag blev rädd och sökte hjälp hos min granne som vill hjälpa till med att följa mig hem och försöka prata med honom. Vad händer då tror ni? Jo det slutar med att min granne blir misshandlad, jag ringer polisen som hämtar xxx. Och det var ju också mitt fel…för hade jag inte gått till grannen så hade det aldrig hänt..så där tog tack o lov relationen slut, i Rätten.Han såg inte ens där att det var hans eget beteende som orsakat detta. Psykopater är livsfarliga, jag är glad att jag lever för det tror jag inte att jag hade gjort om jag stannat kvar. Har i dag svårt att lita på män och har blivit lite av en ensamvarg för så skadat vart jag i mitt inre. Misstänker du att du lever med en sådan man? Gå NU…det blir aldrig bättre..
7. Enhörningen
   26 Mars, 2011 6:18
   

   Här kommer en min egen berättelse från ett 6 månaders förhållande med en psykopat. Jag har inte ställt diagnosen själv utan överlämnat det till en kompetent psykolog som jag har läst upp dagboksanteckningar för. Jag har skrivit ned berättelsen för att jag tror att den kan hjälpa andra att se det sjuka bakom en psykopats beteende, men med vardaglig beskrivning. Jag har skrivit av mig dels för att försonas med att det inte var mitt eget fel att jag träffade honom och att hans beteende kring andra och mig var enormt fel.

   Han pratade ofta om den ”elaka producenten” som ställde till saker i hans liv. Han berättade under ett tillfälle att han tog på sig olika masker framför spegeln hemma. Maskerna tog han på sig inför olika uppdrag, han kunde vara juristen, politikern med förtroendeuppdrag, bonden, bilmekanikern. Han böt helt enkelt identitet inför mötet med andra människor. Psykologen beskrev det som ovanligt att psykopaterna beskriver bokstavligt vad de gör med sina olika masker. Jag blev själv lite chockad över det han berättade om innan han gick in i sin regression, som jag ska berätta lite mer om längre ned i texten.

   I och med att jag anade oråd ganska tidigt i förhållande frågade jag honom rakt ut:
   -Om du fick välja en diagnos, vilken skulle du själv välja? Han valde autistisk light. Han hade läst en hel del om diagnosen själv på egenhand men tyckte sig själv inte uppfylla alla kriterier.
   Jag frågade då om vi kunde ta ett baron cohen test för autistiska. Resultatet på empati förmågan var långt lägre än en normalperson och till och med lägre en autistisk person.
   Han hade även en hög detaljeringsförmåga. Han kunde se mönstret i olika saker. Han såg även snabbt när han gick in i ett rum om det fanns spikhål eller om det fanns någon fläck. Hemma hos honom själv var det enda stort kaos med möbler huller om buller. Där såg man inget spår av hans detaljförmåga.

   Han hade haft kortare förhållanden bakom sig drygt 6 månader var i princip alla förutom ett samboförhållande på 4år. Han berättade för mig att han hade varit otrogen mot dem. Vid den ena otrohetsaffären ville han straffa sin f.d sambo för han inte var medbjuden till ett bröllop. När han berättade om sin otrohet för mig så berättade han det ingående varför och hur hela historien. Han hade tagit på sig offer rollen inför kvinnan han hade sex med och sökte tröst efter lunchen på den varma balkongen. Han berättade att han inte kände något för kvinnan han var otrogen med.

   Han hade två barn från tidiga förhållanden, men han hade aldrig haft vårdnaden om dem. Med sambon hade han haft en tvist där socialen var indragen och hon fick fullvårdnad. Sambon hade bott tillsammans med honom och några månader efter födseln beslutade hon sig för att sticka ifrån det nedgångna huset utan att säga något. Hon berättade för grannarna och stack iväg. Efter uppbrottet ansökte hon om en bodelnings förrättare hos tingsrätten. När du lämnar en psykopat kan man vänta sig ett jobbigt avslut. Även om de bägge var utbildade som jurister, hon hade fullfört och han tagit enstaka kurser kunde de inte komma överens. Psykopaten vill gärna ha allt du äger! Hon var tvungen att skicka in flera föreläggande om att han skulle skicka in ekonomiska handlingar och han förhalade processen.

   Han förtalade sin f.d sambo redan första kvällen när vi träffade och spelade offret, som pappan som inte fick ha kontakt med sin son.
   Nu med facit i hand förstår man varför hon vänt sig till en barnpsykolog och krävt åtminstone ingen gubbe i lådan relation mellan far och son som kan skada barnet på sikt. När man tittade på kort var huset välstädat och i dagens läget ser det ut som en misär (exempel tv programmet ”rent hus”, ingen överdrift utan ett skräckexempel).
   Man kan inte sätta sig in vad hon hade gått igenom eller vad hon har för historia. På 4 år hinner det krypa fram helt andra egenskaper än jag hann få fram på mina korta 6 månader.

   Läskigt betedde han sig när jag var där på mitt enda besök. I lejonkulan han kände sig säker i och behövde inte anstränga sig över sitt beteende. Fick gåshud och spänningar i kroppen när jag var där. Tyvärr låg huset ensligt beläget och jag hade glömt att ladda mobilen, så jag fick vackert vara kvar där. Helst av allt hade jag lämnat huset redan kvällen då jag kom dit. Drack vin han bjöd på för att lugna kroppen.
   Jag blev hämtad och sa till att personen kunde gå in, för att min historia om huset inte skulle verka som påhittad angående misären. Att beskriva kaoset därinne är svårt, det måste man nästan se. Personen blev helt totalt chockad och när jag visade en av hundvalparna han hade slängt i kompost behållaren blev måttet rågat.
   –Dit åker du aldrig igen och personen började nästan gråta och undrade hur jag hade stått ut. Han var inte hemma utan jag lämnade bara reservnyckeln på trappen.

   Han såg på andra människor som att det var fel på dem. Han hittade gärna brister hos andra och svaga punkter som han kritiserade. Han sa vid ett annat tillfälle att han trodde att någon annan var psykopat, då knöt det sig i magen på mig.

   Han visade även på en förhöjd självuppfattning när jag för första gången skulle sova över hos honom. Huset var i en ren och skär misär. Inget rum hade tapeter som var hela, stora hål och i vissa rum höll de på att trilla ned. Det fanns hål i väggar, från försök att riva. I taken hängde stora sjok av spindelväv och flugfällorna var fulla av gamla flugor som fastnat på klistret. På golvet fanns hundbajs och möblerna stod huller om buller omkullvälta. Det låg ett tjockt damm över alla möbler. Trappen var fylld med damm och olika saker bland annat en luftpistol. Det fanns inget ordentligt badrum, utan under trappen fanns det ett förrådsutrymme som ett badkar var placerat i. Ett duschdraperi satt fastspikat mot den obehandlade råa trä väggen, istället för kakel. I köket hade han rivit upp en gammal linoleum matta och kvar fanns det råa trägolvet som var hårt slitet så att målarfärgen hade avlägsnat sig och golvet var grått av fuktskador från moppen. Gardinerna var trasiga och hängde på sniskan. Gardinstången i köket var så smutsig så den var kolsvart av fett och damm på ovansidan. Ett vitt ljus var så smutsigt i toppen att spindel hade lyckats spinna en tråd på veken och dammet låg över toppen. Även alla fönster var väldigt smutsiga med gammal fluglort och man kunde inte se ut, över rutorna satt en dimma av gammal smuts. Högar på skrivbordet och rutorna som man kunde kunde dra ned över bokhyllorna skrev jag mitt namn i dammet med fingret. I vardagsrummet kunde man inte gå in i. Det stod ca 40 banankartonger, gammal tvätt och gamla smutsiga skummadrasser. Det hängde några tavlor med ett dystert motiv. Hela huset var i desperat behov av renovering. Köket hade han tagit bort och kvar stod disbänken med stöd av matbordet och det droppade från kranen. Han hade hittat mus skit under köket, men det stank av kattpiss. Det fanns ingen toalett, utan ett smutsigt utedass med högar av gamla tidningar och spindelväv.
   Jag vägrade sitta inne i huset och vi satt på verandan. När jag tog upp att det inte såg ut i huset blev han som förvrängd. Han skrek rakt ut på trappen att:
   - Du har aldrig träffat någon som mig! Det ska du ha klart för dig! Du ska få se på mina snickarhänder, jag ska bygga köket från grunden.

   Han hade aldrig byggt ett kök tidigare och vem som helst kan räkna ut att det är svårt när det är tal om ett hus där vinklar och vrår inte är i korrekta mått.
   Där bodde han mitt i misären, utan ordentligt badrum, utan toalett, utan kök, i smuts och bland gamla omoderna saker.

   Han kom dock ut från huset iklädd välstrukna ”ralph lauren” skjortor, välstrukna ”dockers”, välputsade herrskor och oljerock. Han hade gått på Lundsberg, en fin internatskola så han visste hur han skulle klä sig inför sitt B-skådespel med sina olika masker. Han använde sig av vita handskar när han var tvungen att ta hand om kroppsarbeten (han ville absolut inte ha arbetarhänder med valkar och smuts). Han hade kvar sin gamla förlovningsring som han använde vid småjuristuppdrag för att folk skulle ställa mindre frågor om hans privatliv. Han ville se ut som han levde ett ordnat familjeliv och ville slippa ingående frågor.

   Han berättade vid ett annat tillfälle att han härmade andra i sociala situationer för han inte visste hur han skulle bete sig. Han anpassade sig efter människor han träffade. Han pratade med bönder på bönders vis.
   Han var vältalig och kan enkelt beskrivas som en ordbok. Det hade han lärt sig genom att titta på tv med sitt svenska lexikon och lära in krångliga ord och uttryck. Han studerade språket och hade även gått en retorik kurs på universitet. Han kunde håna andra för deras dåliga språk och vid tillfällen även mitt.
   Han hade svårt att se andra i ögonen, det hade han tränat upp. Han stirrade in i ögonen på andra människor.
   Jag förstod även senare att han skaffade sig hållhakar på andra människor genom att ta kreditupplysningar på människor och ringde runt till tingsrätter osv för att hitta lik i garderoben. Han körde egen firma och kunde på så sätt ta kreditupplysningar utan att den andra personen fick hem kvitto på att den var genomförd. Det använda han sig av även i det politiska livet förutom att han ringde runt och ”luskade” bland partikamrater.

   Han var hjälpsam och ivrig när vi träffades för första gången. Han skulle hjälpa mig med mitt första högskoleprov. Senare slog han vad om att jag skulle få 1000kr om jag skulle nå över en gräns som han satte upp. Senare fick jag veta att det var ett spel och att han förklarade per mail till en annan att han aldrig trodde att jag skulle nå det målet och behöva betala ut de 1000kronorna.

   Han beskrev det som att han var” hemma mannen”. Nästan komiskt när man såg det kaotiska hemmet han levde i. Lite senare framkom det dock att han hade så stora kontrollbehov, så om vi bodde tillsammans så skulle han inte kunna släppa de uppgifterna på mig. Han frågade mig –Vad ska jag med dig till, du klarar ju inte av hushållsgöromål. Han kunde komma ihåg hur hans mamma krympt hans byxor –Oh hon som minsann var syslöjds lärare! Han kunde detaljerat beskriva hela historien kring hans krympta byxor.
   När jag stod i min egen tvättstuga och han var med kände jag den där blicken i nacken, den granskande blicken. Fick en så konstig magskänsla. Jag hade doserat tvättmedlet direkt ur kartongen och det poängterade han direkt att det var fel. Jag upplyste honom dock att han eldade sopor och plast direkt i spisen i köket. Att han var en grövre miljöbov som inte ens hade soptunna. Det resulterade i ett gräl utan dess like och han skrek att genast lämna bilen då vi skulle åka till en matvaruaffär. Med gasen i botten lämnade han mig vid rödljuset och jag gick hem.

   Han kritiserade andra att de var inkompetenta och höjde sig själv till skyarna att han hade ett högt IQ.
   Jag fick heller inte träffa hans tidigare bekantskaper förutom en blixtvisit hos en vän till honom i Sollentuna. Frun kunde konstatera
   –Men har du inte rustat upp ännu, det pratade du om för 10år sedan. Huset skulle rustas upp så att det skulle vara självförsörjande även om det blev krig. Mulltoa, eldning och vattnet kunde man ta från dammen på tomten! Huset skulle stå sig i generationer och gå i arv till hans dotter, sonen skulle han försöka utesluta ur testamentet. Till saken hör att han senare råkade försäga sig, huset är toppbelånat över husnocken och det finns inte ett rött öre kvar till renovering.

   Han berättade heller inte om sanningsenligt om vart han jobbade. Han sa att han la ut villospår för att se om någon gick bakom ryggen på honom. Han sa att han ofta la ut villospår och ändrade i sina berättelser till olika personer för att se vem som gick bakom ryggen på honom.
   När man ser tillbaka på det levde han ett asocialt liv, utan vänner och besök. Hans bästa vän och han verkade heller inte ses så speciellt ofta faktiskt.
   Han hittade på en historia om min mamma och när vi kom på honom med att ljuga blev han ursinnig. Han skulle minsann hänga ut mammas väninna för att vinna mig tillbaka, kosta vad det kosta vill. Till och med mista en gammal vän!.
   Han påminde mig ofta om mitt dåliga minne och han försökte genom det göra mig förvirrad. Ett samtal med honom kunde vara i 4-5 timmar och han pratade enbart om sig själv. Det är heller inte realistiskt att man ska detaljerat komma ihåg ordagrant varje ord han har sagt. Det klassiska (psykopaten håller presskonferens).

   Han hade inga känslomässiga band till hans son. Jag förstod inte hur han inte kunde kämpa för sin son och omvårdnaden. Prioritera besök i Skåne och skicka julklappar. Han f.d sambo hade satt upp ett krav. Regelbundenhet i form av besök, inte jultomten som tittar fram nu och då. Björn hade sparat på dokumentation och sambons gamla depressionspiller för att kunna ge sin son bevis om de tog upp kontakten när han blev vuxen. Hon hade även fått svårare fibromyalgi och depression under deras förhållande. Min psykolog förklarade att när en människa går så långt ned i skorna av en psykopats kränkningar och udda beteende är det kroppens signaler att säga ifrån. Det är när det har gått långt och över en lång tid.

   Han var även helt insnöad på gamla vapen och höll koll på hela marknaden i Sverige och auktioner utomlands. Psykopater har ofta ett special intresse och ett helt insnöat intresse för sin hobby. Sin hobby kan det prioritera närmare maniskt under perioder.

   Han glömde heller aldrig en oförätt. Han tog upp det helt plötsligt när vi stod uppe i hans ena rum hemma hos honom. Han beskrev det som att en person som utsatt honom för en oförätt eller hade varit en antagonist mot honom. Om han hade påträffat denna person i en isvak skulle han titta på sin klocka och fråga personen som var svårt i nöd –Hur mycket är klockan nu? Se personen gå under i isvaken och titta på honom i dödsögonblicket utan ånger. Han hade även hittat en paragraf i lagboken som rättfärdigade hans beteende. Man måste inte hjälpa en nödställd.
   Han beskrev sin uppväxt som väldigt fri, lite väl fri utan vuxenansvar. Han fick göra lite som han ville. Han hatade hans far och gick bara på begravningen för att se fram emot arvet på 600,000kr. Han såg fram emot arvet som han skulle köpa skog för. Dock hade han skulder på 790,000kr för bland annat underhåll för sina två barn och skatteskulder. Det kom fram senare att arvet satt tvångsförvaltat på ett låst konto. Kronofogden berättade att de var mitt uppe i en utredning angående honom för tredje gången. Genom det samtalet fick jag bevis att denna B-skådespelare bara pratade, fantiserade ihop sitt liv och planer. När jag ville att han skulle förklara sig närmare och mer ingående böt han oftast samtalsämne och vid andra tillfällen hade han bytt i sin historia. Han var proffs på avledningsmanövrar i samtal som var lite ingående och där han kunde gå i musfällan med sina historier.

   Han beskrev sig själv som intelligent, men mig som smart. Jag kunde omvandla det jag lärt mig i vardagen något som han själv inte kunde.
   Jag hade en stark inre känsla av att han var falsk, som ormen klädd i kostym. Jag skrattade faktiskt lite för mig själv när han kom hem till mig kostymklädd. Vi skulle på ett partimöte och han hade kostym och slips samt en utpräglad 80-tals trenchcoat. Han såg nästan ut som han höll på att flyga iväg med axelvaddarna. Hans juristportfölj var i oxblodsfärgat skinn och ser ut som en sån där som flygkaptener har med sig ombord. Bältet var det klassiska kära 80-talet. Han såg ut som han skulle leka advokat ur en dålig B-film från 80-talet och karl är född 1966 och är inte gubbe riktigt ännu.

   Han ville även fort visa att han var redo att skaffa barn med mig. Han ville bli far igen och när jag var redo var han redo. Han ville gifta sig med mig och kallade mig för hans fru och bättre hälft på vapenforumet robsoft som han hade ett par tusen inlägg på. Det jag tänkte på att han knappt visste något om barnuppfostran eller att leva med ett barn på heltid. Hans tidigare hade lämnat honom strax efter barnet var fött, eller inte ens ville ha med honom på förlossningen. Han ville starta upp en ny familj med mig, den familjen som han inte hade haft. Dock ej involvera sin gamla familj, förutom att hans dotter kunde passa huset om vi skulle åka bort.

   Han hade även en hel del misslyckade projekt bakom sig. Stora problem vid anställning och en konkurs bakom sig när han drev ett annat företag. Nu hade han ett företag han knappt fick in uppdrag på. Han levde i en fantasivärld om att uppdragen skulle trilla in, men vid kundkontakt jag råkade höra i ett samtal i bilen kunde man klart höra att kunden inte alls var intresserad. Han kunde helt enkelt inte förstå varför inte kunden kunde bestämma sig. Han levde för dagen och tog en dag i sänder. Ingen direkt storplanerare, kunde dock skriva upp en att göra lista per dag som han stolt visade upp för mig ett flertal gånger.

   Han var ensam och hade inte kontakt med sin familj. Han var trött på att familjen ville skriva kontrakt med honom vid småaffärer. Han berättade att hans syster anklagat honom för att försöka roffa åt sig arvet från deras far. Nu ville han inte ha någonting med sin egen familj att göra med.

   Han levde efter egna regler, ingen soptunna vid huset, djuren for illa, obetalda underhåll, vinterdäck om sommaren, struntade i att betala underhåll, obetalda vägtrafikskatter och körde med bilen då bilen var avställd. Han var bångstyrig i sitt uppdrag som revisor inom kommunen och vägrade lämna in revisionen. Avloppet hade han dragit om själv och smutsvattnet gick rakt ut genom husväggen.
   Sina studier var han heller inte färdig med. Han titulerade sig som jurist, men hade inte tagit någon färdig utbildning utan hoppat av. Han hade läst lite strökurser på Handelshögskolan, men hoppat av. Tanken var att han skulle ha en dubbelexamen som jurist och civilekonom. Storslagna planer som det inte blev något av. Han hade studerat till och från 1988-2004. CSN skulder hos kronofogden hade han, vilket gjorde att det nu är kört för honom att avsluta någon av utbildningarna.

   Nu har han tagit ett ströjobb att mjölka kor hos en storbonde. Först pratade han så storslaget om sitt nya arbete, men sen kröp det fram att han verkligen hatade det och att det var ett jävla skitjobb han var tvungen att ta för att få ekonomin att gå ihop. Han tog enbart passen som var obekväma för att få ut så mycket som möjligt. Dit körde han i sin gamla Mercedes som var oskattad och obesiktad vid tillfällen.

   Vid ett 15-timmars samtal om olika saker bland annat hans svåra skuldsättning och att han inte hade skickat julklappar till sonen eller betalat underhåll gick han tillbaka till ett barnstadium, en så kallad regression. Han sa på en femårings språk –Du är dum! Alla är dumma emot mig och ropade på mamma. En psykolog berättade för mig att psykopater går in i ett barnstadium när de har tappat orden och går in i en regression som är på den nivån de egentligen befinner sig på. Han spelade dum och oförstående när jag tog upp fakta som skuldsättningen etc, som man beskriver som selektiv uppmärksamhet.

   Djuren far illa på hans går och via ett anonymt tips till djurskyddet kom de ut till djuren och beskrev läget som allvarligt ur djurs skyddssynpunkt. 14punkter att rätta till och följa, men det har han såklart överklagat utan att formulera vad han vill överklaga. Beslutet från djurskyddet gäller naturligtvis även fast han sätter sig på tvären. Vite och eventuellt djurförbud följer och länsstyrelsen kommer att följa upp djuren på gården. När djurskyddsinspektörerna var där under inspektionen började han gråta och frågade dem om han skulle skjuta hundarna. Inspektörerna svarade honom att han var tvungen att följa deras föreläggande att gå ut med hundarna var 6:e timme och valparna var 4:e timme.

   Under hela vårt förhållande fick jag så många varnings signaler. Jag gjorde slut med honom flera gånger. Vi pratade om det och hittade lösningar på att jag inte ville åka till hans nedgångna hus etc. Han tyckte själv att det var mycket obehagligt när jag konfronterade honom med kronofogdskulden i slutet på vårt förhållande. Han gav ett nervöst skratt och sa att han var imponerad över att jag hade checkat upp honom. Under hela vårt förhållande hade han kommenterat att han hade så mycket bättre ekonomi än mig som var sjukskriven.

   Det tog några månader innan jag hade så mycket kött på benen och fått så många varnings signaler att den enda utvägen var att säga tack och adjö. Min psykolog tyckte ändå att det var duktigt att på så kort tid för att komma fram till att han var den klassiska psykopaten som hon skulle diagnostisera honom.

   Man kan beskriva honom som duperande. Innan jag var hemma hos honom så beskrev han så idylliskt om hans gård med djuren. När jag väl kom dit var det både misär i huset och för djuren. Fåren hade han inte klippt på 3 år och de såg inte ut.
   Min mamma hade åkt förbi och alltid undrat vem som bodde i det huset, bland bilvrak och skrot som man kan se från vägen. Samtidigt var det hon som sammanförde oss. Ingen hade varit hemma hos honom inom partiet. Han bjöd sällan hem människor till hans hus, han valde selektivt ut vissa personer som han trodde inte skulle bry sig om hur han hade det hemma. När jag själv frågade en utav dem, hade de mest stått på trappen eller varit ute på tomten. Jag kan själv räkna ut att det kan vara ytterst få som har klivit över tröskeln hos honom.

   Han hade ofta ett ess i rockärmen som han kallade det för. Han var påläst inför möten och ställde omöjliga kontrollfrågor till sina partikamrater som de skulle duka under för.
   Han pratade gärna illa om andra för att framställa sig själv i bättre dager. Alla andra var inkompetenta och han syftade gärna på deras låga IQ nivå. Han uppfattade sig själv som bättre än andra med sin förhöjda självuppfattning.
   Han la även på charmen och sa att inte hade blivit så fort förälskad tidigare, att jag var kvinnan i hans liv och att han vilje följa med mig på min livsväg med studier till psykolog/terapeut. Han ville bara prata av sig hos mig om jag blev psykolog, ingen annan.

   Han hade även dålig inlevelseförmåga och gav exempel på när han hade trampat andra människor på tårna. Han beskrev även att han hade problem i det sociala samspelet och att han var tvungen att härma andra människor. Han hade även varit med i en tidig utredning på skolan för han var så skoltrött. Han beskrev det som att han redan kunde allt läraren presenterade.

   Han berättade också mycket ingående beskrivningar av sitt intellekt och sina enastående prestationer. Att han kunde slå frivolter med sin hjärna, skriva enastående inlagor till tingsrätter och lösa korsord. Han sa sig kunna memorera svaren tills han hade fått ut korsordslösningen i huvudet. Han var även speciellt duktig på mattematiska uträkningar.
   Hans handstil förvånade mig, den var textad och på något sätt väldigt gammaldags.
   Han hade ett speciellt sifferminne och kunde komma ihåg telefonnummer från lappar han hade sett som hastigast på och komma ihåg numret månader senare. Han beskrev sin hjärna som en komplicerad processor.
   Han hade även ett specialintresse för vapen och kunde visa en hög prestationsnivå inom detta område.
   Man kunde lätt hamna i ändlösa disskusstioner när man ville visa att han hade fel eller inte hade insikt, till exempel om husrenovering och om hans projekt mulltoan.
   Han hade svårt att möta blicken i konversation med andra människor. Han hade lärt sig att se folk i ögonen, men det var en obehaglig stirrande blick. Jag uppfattade nästan det om en ondskefull granskande blick vid vårt första möte. Jag frågade rakt ut vad som var fel?
   När han pratade hade han en sparsam mimik, han pratade utan känsla helt enkelt.
   Vid frågor gav han nästan aldrig några ordentliga svar utan hade lärt sig från universitet att säga –Det beror på! Han lät allt glida iväg efter egna tankegångar.
   Han använde ofta säregna ord, ovanliga ord, ord från lexikon och ofta citat från bland annat Oscar Wilde. Han använde ett akademiskt språk, men även ålderdomligt och krångligt. Mina farföräldrar kommenterade det att inte ens gamla människor använde så pass gamla uttryck som var återkommande i hans språk.

   Hans mamma beskrev han som att hon sällan hade folk på besök, men kunde köpa in billiga finglas som hon skulle ha om hon skulle ha en större bjudning. Hon var en slags samlare av diverse saker, billigt skräp enligt honom. På familjebilderna kunde man se att huset var överbelamrat med prydnadssaker av diverse olika slag.

   Han var särskilt noga med kläderna och kunde inte tolerera fläckar på dem. Kläderna skulle vara välstrukna och ha prydliga pressväck på byxorna. Han var särskilt noggrann med att kläderna inte skulle klia och vara obekväma mot huden. Kläderna hade han staplat fint, med sättet man viker kläder i butik, i ett gammalt vitrinskåp i mörkt trä som stod i sovrummet.

   I sitt eget hem slappnade han av på ett helt annat sätt och man kunde klart se de olika obehagliga beteenden han hade. Han uppträdde som ett stort barn och de sociala reglerna var som bortblåsta.

   På gymnasiet läste han naturvetenskap, något han var intresserad av. Han visade mig även en sida på Internet där man kunde gissa vem som skapat olika konstverk för att donera en skål med ris för behövande i U-länder http://www.freerice.com (famous paintings). Han visade upp sitt specialintresse och kunde memorera vilka kända som format dessa konstverk från flera hundra år tillbaka. Han hade stor förståelse för konst, men hemma hos honom hängde gamla oljemålningar med loppis liknande ramar. Inte konst som skulle inbringa stort värde på en auktion på landet.

   Han var även intresserad av vad bönder gjorde och det hade han från barnsben då han lekte med sin bondgårds leksaker. Han hade en gammal rostig omodern traktor från 60-talet i en av hagarna. Det låg en känsla över att han lekte bondgård på sitt eget torp (gård). Under regressionen han hade beskrev han ingående om hans bondverksamhet på gården och var intresserad av det gamla sättet att sköta en gård. Han hade ingen som helst känsla för djuren, utan lät dem äta ensilage med emballagen som inte var borttagen, struntade att taket läckte i deras ligghall och bar inte ut vatten till dem kontinuerligt. De drack inte så mycket vatten menade han.

   Han kan även beskrivas som oförskämd vid vissa tillfällen. Han kunde åka hem till en partivän och bjuda på medtagna bullar, när systern som bodde där kom och fikade påpekade han efteråt att hon bara glufsade i sig av bullarna. Vanligtvis tar man med sig bullar som räcker till alla, eller lite mer än vad man normalt tänker att det går åt. Han kunde även oförskämt påpeka att jag har en dåligt minne/dåliga minnesbilder. Studera mig och komma med oförskämda kommentarer, plattfot viktökning etc.
   Andra hade beskrivit honom som ondskan som gick och studerade personer detaljerat. Han var synnerligen kritiskt och granskande när allt kröp till korset. Han kunde beskriva sin 18 månaders ung hund som en antagonist, och slog henne över nosen med en träsked som hon hade tagit från spisen som låg i hans köttsoppa. En hundvan vet att en ung hund tycker om att bita i saker och att det är ett vanligt beteende när de är i högsta trots ålder, men att det går över när de passerat det stadiet. När hans hundvalpar var födda så klappade han om tiken och påpekade –Duktigt, nu får pappa in pengar! Känslan fanns inte där att hundvalparna var otroligt goa, utan endast en liten bäck in till hans ekonomi.

   Han förstod inte humor, hans humor var påklistrad och stel. Mycket av hans humor bestod av att idiotförklara andra människor. Han var däremot duktigare på imitera dialekter och kunde roa på ett sådant sätt.
   Hans barn hade inte kommit till världen genom planering. Jag tror själv att han hade förblivit barnlös om inte det hade skett misstag i räkningen av dagar under säkra perioder.

   Han beskrev sig som en social kameleont, kunde föra sig på bal med frack, umgås i fina sammanhang, prata med bönder, snacka med bilmekaniker på deras vis. När allt kom till kritan kopierade han bara andra människors beteenden och granskade dem för att sedan härma.

   Han kunde heller inte acceptera auktoriteter, han blev inte ett dugg spänd av att polisen stoppade honom utan kunde gå in i konversationer om att han skulle överklaga etc. Han beskrev det som att auktoriteter i den bästa av världar hade rätt. Att kunskap och kompetens genom utbildning inte räckte utan att man skulle utmana samhället som tryckte ned den sårbara individen. Därför gav han sig även på hopplösa fall som fortkörningar tagna med fartkamror, , körningar med vinterdubb om sommaren och vapen som glömts ute i skogen av jägare. Han skulle hjälpa individen mot den hänsynslösa staten som förtryckte den lilla människan i samhället i sina processer. När jag påtalade att det var case som en rättshaverist skulle ta på sig kallade han mig för fascist. Man kan kalla hans agerande i rättssalen som att överklaga allt som gick att överklaga till sin förbannelse. Han överklagade bland annat djurskyddes beslut om föreläggande, där de mycket noggrant och sakligt hade inspekterat hans gård och djuren.

   Han vänner om han verkligen hade vänner kan de beskrivas som få och personer som han träffade sporadiskt eller bara ringa till ibland. Pratade med en av hans såkallade bästa vänner och den personen gav intryck att de hördes av ibland och ganska sällan.
   Har ett mycket högt IQ och enligt intelligenstest som han gjorde på universitetet. Han har en begåvning motsvarande universitetsnivå i vissa fall och i andra fall är hans lösningar nästintill infantila. Det var nog säkert därför han beskrev sig själv sin intelligent och mig som smart. Jag kunde omvandla det jag lärt i handling.

   Han kunde även studera andra och basera sitt beteende på beräkningar (säger jag A, kommer personen agera såhär, säger jag B så kommer personen agera på ett sådant sätt) på så sätt undanhöll han väsentlig information i vissa lägen, såklart till hans egen fördel.

   Han beskrev det som att han litade på mig och därför kunde visa sina sanna känslor, ett av hans tecken på det var att se mig djupt in i ögonen (men det var en stirrande blick som närmast var obehaglig). Med andra personer ogillar han beröring så som att bli omfamnad eller kysst. Beröring med någon utanför den sexuella akten är det ett stort tecken på tillit för honom. Han ville inte heller bli kramad av sina föräldrar när han var liten för exempel. Det tyckte han kändes konstlat och konstigt.

   När han inte stirrade på en, kunde man känna hans granskning från sin ögonvrå. Att han undvek att stirra, men granskade en från ögonvrån och man visste att han tittade och det kändes som ett dåligt B-skådespel.
   Han beskrev det själv som att han hade otroligt mycket att göra. Jobbade och tog hand om gården. Men det han gjorde måste ha varit osynligt, för man såg inte ett spår av organisering. Han arbetade deltid ca 80%. Allt var smutsigt och nedgånget. Sina skivor och kläder hade han dock manisk koll på och hade en speciell ordning.

   Han bad mig också säga till honom om jag hade några speciella önskningar och jag fick formulera dem barnsligt tydligt. Han kunde inte se saker och ting själv.
   Vid ett tillfälle så hade han köpt en 100g chokladkaka, jag delade den på hälften. Sen anklagade han mig för att vara glupsk och hade tagit mer än honom. Jag fick ingående förklara hur jag hade delat upp chokladen mellan oss, rad för rad och när jag hade gett honom choklad och tagit själv. Nu i efterhand är hans krav på en sådan ingående förklarning osannolik och visar på hans barnsliga tänkt. Sandlåde exempel för en vuxen människa
   !
   När han skulle ut och jaga hade han en speciell ritual för påklädning, som även hundarna lärde sig känna igen. Om han hade fler ritualer kunde jag inte se eller notera. Jag såg honom inte så mycket i hemmet.

   Han visade även ett hjälplöst beteende och tog på sig offer rollen. Det beskrev han som att jag fick kritisera precis allt förutom hans enastående hjärnkapacitet och hjärna. En släkting märkte också att han hade ställt upp maten i en pedantisk ordning i den stora korgen han hade med sig vid en släktmiddag. Efter middagen hade han noterat och kritiserade att hon inte hade skopat rådjursteken utan penslat steken. Med ett förvrängt grin vände han sig bort från henne efter han hade inspekterat vad hon gjort. Jag kände mig mycket obekväm att han gick och inspekterade och noterade vad min släkt gjorde i köket. Han noterade och la på minnet att hon hade nämnt att hon hade gått husmors skola och kritiserade henne som okunnig. Det var pinsamt att jag hade bjudit in honom kände jag!

   Om han fick ge igen på någon skulle det vara öga för öga, tand för tand!

   Han beskrev sig som ensambarn även fast han hade en lillasyster. De hade en viss åldersskillnad, men normalt sett kan man umgås ändå.

   Efter att vi gjort slut hittade jag ett oöppnat mail i min inkorg. Hjärtesorg var rubriken och ett citat.
   ”I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love.”
   Daphne Rae

   Hans favorit låt var Supertramp ”Crazy”, som han spelade så det skrålade och skallrade i rutorna i hans ödehus.
   Vårt förhållande och hans beteende under den korta tiden kan definitivt som mer än Crazy.

   Skönt att djuren får rätt. Passa er för psykopater, de kan lura vem som helst och lita på er magkänsla. Den första magkänslan brukar vara rätt. Har du som jag en stark magkänsla som återkommer, men är fin nog att tänka att det blir bättre eller att han kan ha andra fina sidor etc. Glöm det, det blir aldrig bättre. what you see is what you get PLUS mycket fler sämre egenskaper än de du först upptäckte.

   Känn heller ingen skam över att du har träffat en sådan här person. Vem som helst kan möta en psykopat och även genom vänner och bekanta. Få kan genomskåda psykopaten, det är när man möter deras allra innersta dolda sidor som de gömmer så proffsigt utåt. Sidor som man kanske bara får ta del av som partner i ensamheten med dem.
   Som jag läste var en kvinna tillsammans med en psykopat. Barnen och städning sket han fullständigt i när de var ensamma. När gemensamma bekanta dök upp på middag, klarade han allt från blöjbyten och städade. Allt för SHOWEN! När rökridån går ned och publiken har gått hem är allt som precis som vanligt igen.
   Kom även ihåg att även vältränade personer inom rättsväsendet, poliser och psykologer har svårt att genomskåda deras beteende.

   Ta kontakt med en psykolog och ta med er dagboksanteckningar om beteenden och hur ni har reagerat. Jag läste ur min dagbok och psykologen kunde direkt klassificera honom som den klassiska psykopaten. Det kan även kännas skönt att få det bekräftat från en person med kompetens. Att ställa egna diagnoser är dumt, ta hjälp av en sak kunnig person.
8. Jennifer
   02 Maj, 2011 10:22
   

   Anonym 19 feb 2011: Herregud…. låter som liknande min…. känns som ingen förstår alla säger att jag bara ska gå vidare och lägga det bakom ryggen men såren är så djupa. Ibland tänker jag på självmord trots att jag är en väldigt levnadsglad tjej! vet inte vad jag ska göra… gjorde slut med psykot någon vecka sedan, och jag tror han planerade att slå ihjäl mig den kvällen, och jag var mycket rädd. Ibland kan jags itta och längta efter honom, men jag tror han bara gjort mig emotionellt beroende av honom. Jag vet om att han talat illa om mig bakom ryggen tillvänner, vilken ”otrogen hora” jag är, fast jag är hur trogen som helst! jag har försökt bevisa detta flera gånger. Har också kommit på hhonom med att kalla mig ”porrtjejen” inför vänner osv, men när jag var med honom vbar jag hans älskling. helt sjukt..
9. Anonym
   20 Juni, 2011 17:59
   

   Jag har just lämnat en man efter det mest destruktiva förhållande jag varit med om. Föll pladask för denna charmiga, vältaliga, omtänksamma person. Efter en kort tid visade han sig vara nedlåtande, oempatisk, egoistisk, våldsam, alkoholiserad och full av kontrollbehov. Han hade därutöver ett enormt bekräftelsebehov, såg sig alltid som ett offer och han hade aldrig fel. Han var svartsjuk på min dotter och ville bara ha mig för sig själv. Han tar kontakt med mina vänner för att svartmåla mig, hotar mig och blandar sms:en med kärleksförklaringar.
   Vi var tillsammans i ett halvår, jag har nu lämnat och han förstår inte alls varför. Jag är trasig, chockad och rädd…glad över att jag gått men detta kommer att ta tid att läka. Känner mig ensam i mina känslor.
10. Mats
    28 Juni, 2011 23:29
    

    Med djupaste respekt för allas upplevelser och därtill min största empati tycker jag att man slänger ut sig detta begrepp helt vilt idag.

    Människor kan vara narcissistiska, bedrägliga,falska och obehagliga utan att för den sakens skull vara psykopater.
    Jag tycker att i så fall epitetet psykopatiska drag är bättre lämpat-
11. Meta Rydén
    15 Juli, 2011 21:06
    

    Har förstått efter flera försök att min fd partner har någon form av störning. Jag känner igen allt som skrivs (dock ej fysiskt våld)och känner mej styrkt men också helt handlingsförlamad att jag inte förstått. Jag som har jobbat för 15 år sedan på ett kvinnohus, där jag fick lära mej att ”DU BLIR PRECIS SÅ ILLA BEHANDLAD SOM DU TILLÅTER”. Den här mannen är mästare på att manipulera. Det hjälper inte att nonchalera han skickar sms och släpper inte taget.
12. lili
    20 Juli, 2011 20:58
    

    Har levt med en man med psykopatiska drag i 30 år. 3 barn har vi tíllsammans. Att förstå att han har en störning är fortfarande inte lätt . Har gått igenom allt, psykisk och fysisk misshandel, hjärntvätt m m. Efter en mycket slitsam skilsmässa håller jag nu på att sakta läka.
    Han har idag ingen kontakt med sina barn,men har träffat en ny kvinna som har barn. Det svåra är att man kan inte varna henne eftersom han redan har manipulerat henne.
    Man märker inte att man har blivit hjärntvättat förrän man har lämnat honom och 3-års terapi. Det är viktigt att inte ha någon kontakt för att kunna läka för de är mästare på att hitta de sårbara sidorna, byt telefonnummer och mailadress.

Kommentera?