Barnen gnäller om allt – ska det verkligen vara så här?

Fråga: Jag är en ensamstående mamma till en nioåring och en tioåring och har varit det sedan de nästan var nyfödda. Varje morgon är det gnäll att gå upp i tid till skolan, det är gnäll på eftermiddagen över att göra läxor, det är gnäll när man tar skärmarna ifrån dem. Det är gnäll när de inte äter upp all mat och en timme senare är hungriga igen. Det är gnäll när de ska lägga sig. Det är gnäll, gnäll, gnäll HELA tiden. De har börjat ge mig attityd tillbaka nu och säger att jag ska chilla.

Ska det verkligen vara så här jobbigt? Går alla igenom det jag går igenom? Såklart jag drar ett lite större lass genom att ta allt själv till 100 procent eftersom deras pappa bor i Tyskland. Jag är helt slut när jag kommer till jobbet och på dåligt humör hela tiden då jag inte kan ha en enda dag utan konflikter. Älskar dock mina barn och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dom.

/Monika

Efter reklamen: Farah Abadi om mammarollen: "Det är strikt förbjudet"

Relationsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: "Sök hjälp om du behöver"

Tack för ditt mail. Jag förstår att du känner dig trött och ledsen över din situation. Det låter som om du och barnen har kommit in i en negativ spiral av tjat och gnäll. Det är inte konstigt att du känner dig trött och slut av att ta allt ansvar själv. Det kan vara jobbigt nog att vara förälder när man är två. Men jag tror absolut att det finns saker som du kan göra för att förändra en del av situationen.

Jag tror att det hade varit bra att titta på hur mönstret ser ut i er familj och hur vanor och rutiner ser ut. Gnäll är ofta ett sätt för barn att kommunicera att någonting är fel eller inte känns bra. Ibland kan man förbättra en hel del genom att ändra på vissa rutiner, till exempel genom att bättre förbereda inför matsituationer, läggning, läxläsning och så vidare. Det är då bra att ta med barnen i detta och prata om hur man ska lägga upp det för att det ska bli lugnare.

Du skriver att barnen ger dig attityd och säger åt dig att chilla. Ligger det någonting i det att du själv går upp i varv, blir irriterad, stressad och arg? Det vore inte alls konstigt i din situation, men det hjälper dig knappast i den situation du befinner dig i. Tycker du att det finns tid eller plats för stunder då du har det lugnt och mysigt med barnen? Kan ni skapa en liten stund när ni återförenas efter skola och arbete och har en mysig stund ihop? Sitta ner för en liten fika och prata om dagen?

Hur ser era middagar ut? Är barnen uppe i varv så att de har svårt att äta och därför blir hungriga igen? Många barn i den åldern hinner inte alltid äta, eller vill inte äta till exempel i skolan. Då kan de behöva äta lite oftare hemma. Varför inte införa en planerad liten extrafika en stund efter middagen. Då kan ni tända ett ljus, fika, prata om dagen och få en lugn förberedelse inför kvällen.

Detta är lite olika tips som du kan göra. Men jag förstår att det inte är lätt att vända skutan till någonting mer positivt. Då tycker jag inte du ska dra dig för att söka dig till skolhälsovården eller din kommun för att få hjälp, stöd och råd att förbättra relationen till barnen. De flesta kommuner har stöd och hjälp i föräldrarollen genom olika typer av föräldrakurser.

Kanske skulle du också behöva och kunna få avlastning genom att barnen är hos någon en helg i månaden så att du får lite tid för dig själv. Det kan göra underverk för en trött förälder att få lite egentid.

Vänta inte med att söka hjälp om du behöver. Det lär inte bli lättare om några år då barnen blir tonåringar. Då är det bra om du redan nu kan grunda i bättre kommunikation mellan dig och barnen.

Jag förstår att du älskar dina barn och du gör ett fantastiskt jobb som ensamstående förälder, men alla behöver vi stöd och hjälp ibland. Lycka till.

Foto: TT/Shutterstock