Jag skaffade inga barn – nu som pensionär känner jag mig så ensam

Fråga: Nu måste jag skriva till dig för jag känner mig så förtvivlat ensam. Jag är en ”tant” som är pensionerad och bor i en liten stuga på landet. Jag har haft det som sommarstuga men flyttade hit permanent efter att jag pensionerades. Det finns en liten by i närheten och till en större stad är det bara drygt tre mil. Så jag bor inte i ödemarken precis. Men ändå känns det så inom mig. Jag känner mig så förtvivlat ensam.

Efter reklamen: 7 saker terapeuter gör när de känner sig ensamma

Jag har aldrig fått några barn och har haft en del förhållanden under åren. Men de senaste sju åren har jag levt ensam, mer eller mindre frivilligt. Jag älskade mitt arbete som gav mig många kontakter så jag saknade inte social samvaro. Jag har också en hel del vänner. Visst har jag under åren tänkt på barn och hade gärna haft det, men det blev inga och jag kunde inte göra mycket åt det. Men nu inser jag hur tomt och ensamt det blir utan barn och barnbarn. De flesta av mina vänner har både barn och barnbarn. De pratar också mycket om dem och de får hjälp på olika sätt av sina vuxna barn.

Själv har jag ingen som kan hjälpa mig att exempelvis köra mig hem efter sjukhusbesök, fixa med pannan eller annat som kan vara bra. Bara om mina vänners barn är bortresta eller inte kan umgås med dem så duger jag. Det känns så tråkigt att alltid vara ett andrahandsval och att aldrig bli medbjuden. Ingen frågar hur jag har det eller hur jag mår. Jag skäms över min ensamhet och låtsas som att allt är bra, men inom mig lider jag. /Ensam tant

Maria Jacqueline Bratt svarar: ”Försök skaffa dig kontakter på annat sätt”

Jag förstår verkligen att du känner dig ensam, speciellt när du jämför dig med dina vänner. Under dina aktiva år med arbete märktes inte din barnlöshet lika mycket, men nu märker du den tydligt i förhållande till dina vänner. Det är klart att detta blir till en stor sorg för dig och att du känner dig utestängd från dina vänners gemenskap med sina familjer. Det är lätt att känna sig avundsjuk och bitter.

Samtidigt är det viktigt att förstå att dina vänner självklart har rätt att ha fokus på sina barn och barnbarn och att de prioriterar att umgås med dem. Det är inte så konstigt. De är förstås glada och stolta över dem och då blir det naturligt att man pratar om dem. Det som däremot bekymrar mig är att du skäms över din ensamhet, inte vill prata om den eller visa den för din omgivning. Jag tror att det gör din ensamhetskänsla ännu större. Om du låtsas som att det inte är jobbigt för dig så är det ingen som kan gissa att du känner så. Då kan de inte heller göra något för att lindra din ensamhet. Jag tror det är viktigt att visa sina behov för sina vänner så de har möjlighet att bjuda in dig. Försök berätta för dina närmaste vänner hur du känner så kanske de öppnar upp mot dig.

Prästen Olle Carlsson: Ensamhet är ett stort problem i vår kultur

En annan sak jag tänker på är att du kan försöka skaffa dig kontakter på annat sätt. Om du är intresserad så är jag säker på att det finns familjer som saknar far- och morföräldrar och som gärna skulle vilja ha en extramormor eller extrafarmor. Familj behöver inte byggas bara på blodsband utan man kan utveckla familjeliknande relationer utan släktskap. Du kan antingen söka via sociala medier eller sätta upp lappar på exempelvis BVC eller öppna förskolan om att du vill ha kontakt och bli en ”extramormor/farmor”.

Är du ensam – eller känns det bara så? Så här kan du göra oavsett

5 sociala knep att ta till då du känner dig som ensammast på jorden

Försök att vara aktiv i ditt kontaktsökande så kan du säkert komma ur ensamheten. Ett annat sätt är att hitta andra som liksom dig är ensamma och göra saker ihop med dem. Tyvärr finns det många som liksom dig är ensamma. Ofrivillig ensamhet är tung och svår, men den går att bryta genom att vara aktiv. Hoppas du kan få till en förändring så att du känner dig mindre ensam.

Foto: TT