Prästen Olle Carlsson: Ensamhet är ett stort problem i vår kultur
Ibland kallas vi världens ensammaste folk, svenskarna med sina många ensamhushåll. Och standardsvaret när någon frågar hur det är, är ”bra”. Alldeles oavsett hur det egentligen står till. Men pandemin har ändrat på det – och det ska vi ta vara på. Det menar i alla fall Olle Carlsson, präst, föreläsare och författare, som skrivit boken ”Om tröst, hopp och livsmod” .
– Under pandemin tvingades vi ut ur våra invanda vanor och samhället blev mjukare. Människor började prata med varandra på riktigt. Om ensamhet, sjukdom och död. Vi började hitta varandra och inse hur mycket vi behöver varandra, säger han.
Se också: 7 viktiga saker att tänka på om du står nära någon som är i sorg
Träffar människor i sorg
Olle är landets kanske mest kända präst, bland annat för sitt arbete med Katarina församling i Stockholm som med den oortodoxa Allhelgonamässan drog storpublik. Han har även skrivit flera böcker med existentiella teman. Och framför allt har han i över 40 års tid tagit emot människors tyngsta berättelser och delat med sig av sin tröst.
– Mitt liv har handlat om att stötta människor i utsatta situationer. Och där hamnar vi alla, förr eller senare. Jag hoppas kunna dela med mig av min kunskap om tröst genom boken. I Sverige bor vi ensamma i högre utsträckning än människor i större delen av världen. Vi värnar vårt oberoende, också gentemot vår närmaste familj. Medan till exempel italienarna ofta bor hemma ända upp i 30–40-årsåldern, flyttar vi gärna hemifrån i sena tonåren.
– Det är positivt att vi lever våra egna liv. Men det har också gjort att vi avlägsnat oss från vår enda trygghet när livet drabbar oss. Vi saknar nätverk, släktband, sammanhang. Jag möter ofta fullt fungerande människor som är helt ensamma. Det är ett stort problem i vår kultur.
Vi isolerar oss i tider av kris
I boken delar Olle med sig av insikter och funderingar och ger tydliga och praktiska råd, såväl som övningar. Genom den hoppas Olle visa vägen till att finna tröst när vi drabbas av motgångar och förluster, att hitta mening och inre kraft och att kunna ge tröst till andra.
– När en större kris drabbar oss, som skilsmässa, död eller att förlora jobbet, är det lätt att vi isolerar oss. Samtidigt är andra människor och mänsklig kontakt det bästa skyddet vi har vid sådana tillfällen. Men när man mår dåligt är det svårt att ringa upp folk och be om stöd, konstaterar han.
– Den som mår bra är den som måste plocka upp den som mår dåligt. Du som mår fint måste själv ringa upp och be att få komma. Problemet är att vi sällan förstår hur andra har det. Och sådant som sjukdom väcker obehag för att det påminner oss om något vi själva inte vill drabbas av. Ett mentalt hinder för att sträcka ut en hand till någon som behöver tröst är ofta osäkerhet, menar Olle.
– Men alla människor kan ge tröst. Och när du möter en människa i djup sorg behöver du inte vara orolig över att hitta de rätta orden. Att bara höra av sig, gör att du tröstar – att skicka en blomma, ringa eller skicka ett sms.
Våga be om hjälp
Olle uppmanar också den som har det svårt att våga be om hjälp.
– Även om du känner dig helt ensam, finns det sammanhang och hjälp att få. Våga säga som det är: ”jag klarar inte detta själv”. Han uppmanar oss att sträcka ut våra händer till våra medmänniskor, men också att hitta våra egna kraftkällor. Världen omkring oss erbjuder många sådana möjligheter, menar han. Meditation, att vistas i naturen, unna oss sömn och avkoppling, delta i en sorgegrupp, gå i terapi och mycket annat. Olles egen starkaste tröst är relationen till gud, men i boken vänder han sig till alla människor, även de utan religionstillhörighet.
– Jag vill se en förändring. Att skriva en bok om tröst är väldigt omodernt. Men det finns en öppning här, efter pandemin, att skapa ett medmänskligare samhälle. Och det finns något livsbejakande i att veta att det finns tröst. Att livet aldrig är kört.
6 saker du kan göra för att stötta någon i sorg
Att ge tröst är att finnas där för någon, att lindra någons lidande, att ge kärlek, hopp, trygghet – och att visa förståelse för vad den drabbade går igenom.
Lyssna. Den som är i sorg brukar ofta ha ett stort behov av att få ”prata av sig” och vilja sätta ord på sin sorg.
Ta kontakt. Undvik inte den sörjande. Det är så lätt och mänskligt att göra så, sorg kan väcka obehag och vara skrämmande. Övervinn ditt motstånd. Lägg inte ansvaret att ta kontakt på den sörjande. Det är ofta ett alldeles för stort steg.
Gör något tillsammans. Ta en promenad, fika eller ät middag ihop. Gå på teater, se en film eller besök en gudstjänst.
Erbjud praktisk hjälp. Fråga den som sörjer om det finns något du kan göra för att underlätta vardagen. Kan du handla, laga mat, städa, gå ärenden, gå ut med hunden?
Visa ditt stöd. Även det lilla räcker långt. Orkar eller kan du inte träffa den som går igenom en kris personligen kan du skicka ett sms, ringa eller skicka en blomma.
Håll kontakten. Var uthållig. Det är när blommorna har vissnat, när veckorna och månaderna har gått, som du verkligen behövs. Skriv upp i din kalender så att du inte glömmer att höra av dig.
Ur boken ”Om tröst, hopp och livsmod”.
Foto: TT, Maria Östlin