Jag klarar inte av att folk smaskar – kan inte äta med andra

Efter reklamen: 5 tips för att minska din nervositet i sociala sammanhang

Fråga: Jag är en man som har det väldigt jobbigt i livet. För ett par år sedan blev jag pensionär och sedan dess tycker jag livet blivit svårare. Jag har alltid haft ”saker för mig” och känt att jag varit annorlunda. Jag behöver ha kontroll på min omgivning för att må bra och fokuserar mycket på små detaljer. Detta har gjort att jag valt att leva ensam eftersom jag inte kunnat tänka mig att leva med någon som inte vill ha det som jag. Jag har haft ett bra arbete med trevliga arbetskamrater och på mitt arbete har det mesta fungerat bra.

Jag var enda barnet och båda mina föräldrar var väldigt ordentliga och jag fick tidigt lära mig att uppföra mig ordentligt, äta fint och hålla ordning på mina saker. Ibland fick jag ordentligt med ovett och en och annan gång en hurring av min far för att jag inte skött mig. Jag vet inte om detta spelat in i hur jag fungerat. Jag har haft lite tvång där jag varit tvungen att kontrollera saker flera gånger innan jag gått hemifrån. Sånt som är vanligt med spis, kaffekokare och så vidare. Jag har dock aldrig tidigare tyckt att dessa saker varit jobbiga och har inte brytt mig om dem.

En sak som jag alltid haft lite jobbigt med är att jag inte tycker så mycket om att äta med andra människor. Jag tycker att de smaskar, tuggar med öppen mun och att det känns väldigt osmakligt. Det är bland annat detta som eskalerat väldigt senaste tiden och nu börjar bli ett riktigt problem. Jag kan inte längre äta med andra och tackar ofta nej när mina gamla arbetskamrater vill ses och äta en bit mat. Själv tuggar jag alltid med stängd mun, talar aldrig med mat i munnen och smaskar heller aldrig. Varför måste folk äta så illa? Jag känner att jag blir lite isolerad på grund av detta. Vad kan jag göra åt mina bekymmer? /Conny

Relationsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: "Du missar social samvaro"

Så tråkigt att du har det här problemet och att det dessutom ökat den sista tiden. Precis som du skriver så kan det absolut ha koppling till hur du hade det i din barndom. Det låter som om det var väldigt viktigt för dina föräldrar att du skulle uppföra dig på ett visst sätt och gjorde du inte det så fick du mycket ovett och till och med stryk, vilket ju såklart inte är okej. Självklart gjorde det att du behövde ha mycket fokus på ditt sätt att vara, vilket hängt med dig i upp i vuxen ålder.

Att det har ökat nu den sista tiden tänker jag kan ha att göra med att du nu gått i pension. Medan du arbetade hade du mycket annat att ha fokus på och även om det till viss del störde dig så åt du troligen varje dag tillsammans med arbetskamrater. Det är ju så att när man utsätter sig för saker som är jobbiga så brukar det svåra minska. Det är bland annat det som KBT – kognitiv beteendeterapi – bygger på. Om man är rädd för spindlar till exempel så ska man träna på att närma sig spindlar, sakta men säkert. Det var det du gjorde när du åt tillsammans med andra då du arbetade.

Nu har du mer fokus på dig själv och en annan möjlighet att undvika det du har svårt för. Därmed tackar du nej till att träffa dina vänner för att slippa utsättas för det du finner obehagligt. Det är ju väldigt tråkigt att behöva göra det för du missar mycket social samvaro med vänner. Eftersom du haft detta beteende länge och det dessutom eskalerat så tycker jag att du ska försöka få hjälp av någon att bli av med det. Leta efter någon som arbetar med att få bort fobier, till exempel en beteendeterapeut.

Du undrar varför människor äter så illa, men jag tycker att de flesta människor faktiskt äter fullt acceptabelt. Visst finns det en och annan som har ett dåligt bordsskick, men för de flesta är det inte ett problem att äta tillsammans med andra. Mitt råd är alltså att du söker hjälp så du kan träffa dina vänner utan problem och slipper bli så isolerad. Lycka till!

Foto: Shutterstock/TT