Jag vill flytta hemifrån – men vågar inte!

Efter reklamen: Min hälsa #13 – Vad är ångest?

Fråga: Är det egentligen normalt att inte veta om man ska flytta hemifrån eller inte när man är typ 20 år? Jag är en tjej som bor med mina föräldrar och jag har alltid varit så orolig för allt. Jag är det enda barnet och mina föräldrar var äldre när de fick mig. Sedan kunde de inte få fler barn. Jag tror att de har varit väldigt överbeskyddande mot mig, särskilt min mamma. Som jag kan minnas har hon varit orolig för nästan allt jag skulle göra som barn. Även nu när jag blivit vuxen. Min pappa är inte lika orolig. Tyvärr har detta smittat av sig på mig och jag är också orolig för en massa saker.

Nu har jag börjat plugga en bit hemifrån och pendlar mellan hemorten och studieorten. Men jag känner att det är jobbigt och många har sagt att jag borde flytta till studieorten. Nu har jag fått besked om att jag kan få en liten lägenhet och jag är väldigt sugen på att flytta. Men samtidigt är jag livrädd och orolig. Jag vet egentligen inte vad exakt jag är orolig för men känner att oron tär på mig. Jag har fått svårt att sova och grubblar hela tiden över hur jag ska göra. Min mamma tycker att jag ska fortsätta bo hemma och är också orolig, medan min pappa tycker att jag kan flytta.

Jag är väldigt trött på att vara så här orolig hela tiden och känner att jag inte är ”normal”. Jag har flera kompisar som redan flyttat och de mår bra. Varför kan jag inte bara vara som alla andra? Varför är jag så rädd och orolig hela tiden? Jag vill bara leva mitt liv. Vad ska jag göra? Ska jag flytta eller inte?

/Isa

Varför slutar vännerna höra av sig?

Psykologen svararAnna Bennich

Socionomen och relationsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: ”En flytt skulle kunna vara en bra vändpunkt”

Jag förstår att du känner dig osäker och rädd inför att eventuellt flytta. Att flytta hemifrån och på riktigt börja sitt vuxenliv är en stor händelse i livet. Jag tror att de allra flesta känner ett visst pirr inför detta. Men jag tror att du har helt rätt i att din mammas ständiga oro under din uppväxt har påverkat dig. Du har lärt dig att all förändring och allt nytt kan innebära fara och att det är läskigt att prova. Jag är säker på att din mamma inte gjort detta av illvilja utan av kärlek till dig. Men ibland kan kärlek och oro tyvärr bli missriktad.

Jag tycker det är hoppfullt att du faktiskt är sugen på att flytta och jag tycker att du ska försöka fokusera på den känslan. Som du skriver vet du egentligen inte vad du är orolig för utan det är en obestämd oro som jagar dig och får dig att må dåligt och tveka. Jag tror att en flytt nu skulle kunna vara en bra vändpunkt för dig att bli mer självständig och ”komma undan” din mammas oro lite grand. Din mamma kommer säkert alltid ha denna oro, såvida hon inte söker hjälp för den. Så det blir din uppgift att, så gott det går, försöka frigöra dig från den.

Börja med att flytta och be din pappa om stöd. Kanske kan du också berätta för din mamma att hennes oro smittar och be henne att hålla inne med den mot dig. När du flyttat kan du se hur din oro utvecklar sig och om du mår bättre av att komma ifrån den smittande oron som du bor i nu. Men det kan vara så att du behöver hjälp på traven eftersom du levt med den under så lång tid. Ta i så fall kontakt med en kurator eller terapeut och be om hjälp. Det är bra om du kan bryta mönstret, både för din egen skull och om du i framtiden får egna barn.

Så mitt råd är att flytta nu när du är sugen och har chansen. Av att göra det du är rädd för, och upptäcka att det inte alls är så farligt, kommer du att stärka ditt självförtroende. Det gäller med stort som med smått. Bevisa för dig själv och din mamma att livet inte är så farligt som ni tror. Jag tror det kommer gå väldigt bra för dig att flytta och jag önskar dig stort lycka till.

Mormor kan inte längre ta hand om sig själv – vad gör vi?

Psykologen svararAnna Bennich