Jag vill inte höra om hur lycklig min exman är!

Efter reklamen: Min hälsa #4 – Så mycket påverkas barn av föräldrarnas bråk

Fråga: Jag är så trött på mina barns farmor och farfar och blir sårad av farmor varje gång vi ses. Min exman och jag träffades under gymnasietiden och har två barn tillsammans, två tjejer som är åtta och sex år. Han var verkligen min stora kärlek i livet och jag hade hoppats på att vi skulle leva ihop tills vi blev gamla. Men tyvärr fick min man stora problem med alkoholen och till sist gick det inte längre. Jag separerade från honom för att ”rädda” våra barn från att leva med en missbrukare.

Under en tid var det si och så med barnens umgänge med pappan men nu är det bättre och de är hos honom varannan helg. Han håller sig nykter den helgen, i alla fall vad jag förstått. Barnen älskar honom och är alltid glada att få vara där. Sedan är barnen hos mina föräldrar ibland och även hos sin farmor och farfar. De har träffat dessa ända sedan de föddes.

Problemet nu är att jag blir så sårad och ledsen när jag träffat farmor och farfar. Mest är det på grund av farmor. Hon ska alltid berätta om min exman och hur bra han har det med sin nya som han träffade för något år sedan. Det gör så ont i mig att höra hur bra de har det och hur trevlig hon är. Det är som om farmor VILL vrida om kniven på mig varje gång. Jag vill inte höra om hur lyckliga de är, även om jag såklart unnar honom det. Men det var ju JAG som ville vara lycklig med honom och ha det bra.

Jag vet ju att jag gjorde rätt som separerade för jag vet att han fortfarande dricker mycket. Men ändå så känner jag en så stor sorg över allt. Jag funderar nu på att inte låta barnen träffa farmor och farfar för att slippa bli så uppriven och ledsen varje gång. Sin pappa ska de såklart fortsätta träffa. Gör jag fel om jag utesluter farmor och farfar? Barnen har ju i alla fall mormor och morfar.

/Hanna

Jag är så svartsjuk på hans ex-fru!

Psykologen svararAnna Bennich

Relationsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: "Har du kunnat bearbeta skilsmässan?"

Ja, jag tycker att du ska tänka dig för både en och två gånger innan du utesluter farmor och farfar ur barnens liv. Även om de uppenbart sårar dig. Men kanske finns det andra lösningar på det hela? Att barnen har kontakt och nära relationer med den äldre generationen är positivt och bra. Det ger en länk bakåt och ett fint sammanhang. Men det är förstås under förutsättning att relationen mellan barn och de äldre är bra. I ditt fall tycks det vara så men här är det i stället du som mår dåligt.

Det jag tycker mig märka från ditt brev att skilsmässan från din man fortfarande är som ett stort öppet sår för dig. Du hade hoppats och önskar något annat för er, men omständigheter gjorde att det inte fungerade. Uppenbarligen separerade du inte från din man för att du slutat älska honom utan på grund av hans missbruksproblem. Jag förstår att det var ett stort och svårt steg för dig att ta.

Du skriver att du vet att det var det bästa för dig och barnen och så är det säkert. Jag antar att du gjorde en stor avvägning inför separationen. Men även om du rent förnuftsmässigt vet att du gjorde rätt så säger dina känslor någonting annat. I annat fall hade det säkert inte varit så svårt att höra om din exmans nya förhållande och liv. Hur mycket har du kunnat bearbeta skilsmässa från din man? Har du haft något stöd och någon hjälp med det? Ett tips är annars att du försöker hitta någon att prata med om allt detta svåra.

Det är förstås tråkigt att farmor känner sig tvungen att dra upp sin sons lycka inför dig varje gång. Vad skulle hända om du helt enkelt sade ifrån? ”Vet du, jag vill verkligen inte höra om X varje gång vi ses. Var snäll och respektera det”. Kanske kan det få henne att sluta. Ett annat sätt kan vara att du ber någon annan lämna flickorna hos dem när de ska ses. Kanske mormor eller morfar kan vara behjälpliga, eller någon väninna till dig. Jag tror absolut att dina flickor i längden vinner på att få ha farmor och farfar kvar i sitt liv. Hoppas det ordnar sig!

Min kille har plötsligt förändrats – vågar vi skaffa barn?

Relationsexperten svararMaria Jacqueline Bratt