Min man jobbar jämt – var det ett misstag att gå med på detta?

Efter reklamen: 4 tecken på att du har fastnat i en relation som du borde lämna

Nu behöver jag höra lite om din åsikt i en fråga. För ungefär sex månader sedan fick min man ett erbjudande från sitt arbete att bli chef för en avdelning. Han har gått en chefsutbildning internt på företaget och kände att han gärna ville hoppa på detta erbjudande.
Jag blev förstås glad för hans skull då jag vet hur gärna han ville detta. Vi arbetar båda heltid och har också två små barn på 3 och 5 år. Eftersom det redan var ett pusslande med allt och inte så mycket tid över diskuterade vi noga hur det skulle bli om han tog tjänsten.

"Kan säga mer om dig än om partnern"

Min partner är så pinsam i sociala medier – vad gör jag?

Vi förstod att det nog skulle bli mer stressigt och att jag nog skulle få ta lite extra mycket hemma. Men vi bestämde ändå att han skulle hoppa på tjänsten. Dels för att han så gärna ville, men också för att det självklart skulle bli bättre ekonomiskt.
Men nu till mitt dilemma. Nu har det gått en tid och jag känner att mitt lass har blivit tyngre än jag trodde. Jag känner mig nästan som en ensamstående och min man arbetar långa dagar och är helt uppslukad av arbetet. Själv stressar jag till och från mitt arbete och kan inte satsa något extra på det. Jag hinner heller aldrig göra någonting för mig själv, till exempel träna eller träffa mina väninnor. Helgerna går bara åt till tvätt och städning och vi hinner aldrig göra någonting roligt.

Jag vill inte ha det så här och undrar om det är värt de extra pengar det ger. Det känns också orättvist att bara min man kan satsa på sitt jobb. Har jag gjort ett misstag som gick med på detta? Finns det något jag kan göra för att ändra på min situation?

/Maria

Maria J Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

Jag förstår att det känns tufft och ensamt i den situation du befinner dig i. Du och din man diskuterade noga inför förändringen och kom fram till att ni ville göra den, även fast ni insåg att det skulle bli tufft.
Tyvärr är det så att det inte alltid blir som man tänker sig och att det är svårt att tänka sig in ordentligt i hur verkligheten kommer bli. Nu när det gått ett tag känner du att det är mycket tuffare än du trodde och att det drabbar dig extra hårt.
Att ha två små barn samtidigt som båda föräldrarna arbetar heltid är ofta en utmaning att få ihop. Småbarnsåren är en tuff period för de flesta föräldrar.

Det är klart att du i längden måste kunna få tid över till dig själv för att orka. När det gäller just arbetet tror jag det är väldigt svårt att båda satsar fullt ut på det, samtidigt som man ska fixa småbarnsåren med allt vad det innebär. Ofta kan man behöva varva jobbsatsningar så att den ena tar mer ansvar hemma, medan den andra kan satsa på jobbet.

Det viktiga är att det finns en plan så att den andre känner att dennes tid kommer och att man skiftar roller. Har du och din man satt er ner och haft en utvärdering av situationen? Vad tycker han om det hela? Känner han sig nöjd? Kanske har hans chefsroll inneburit mycket mer jobb för honom än han tänkte sig. Ofta när man är ny på jobbet, tar det tid att hitta sitt sätt och bli effektiv. Fråga hur han tänker kring det och om han ser någon ljusning. Förhoppningsvis kan han hitta ett sätt att frigöra mer tid för familjen. Kan han till exempel jobba hemifrån några timmar då och då? Hur mycket har du berättat för honom om hur du känner?

Om ni inte pratat om detta är det hög tid att ni gör det. Ingen förändring sker om ni inte båda drar åt det hållet. Finns det möjlighet för er att skaffa hjälp i hemmet, till exempel i form av städning? Då frigör ni lite helgtid då ni istället kan ha tid tillsammans.
Kanske kan ni också hitta någon ungdom som vill tjäna lite extra och hämta barnen några dagar i veckan och fixa mat. Ni behöver schemalägga så att du får andhämtning och regelbundet kan göra något du vill, som att träna och träffa vänner.

Din man borde kunna frigöra åtminstone någon dag i veckan där han kommer hem tidigare och du kanske kan arbeta extra om du vill det. Finns det någon släkt i form av far-eller morföräldrar som ni kan be om hjälp? Sätt er ner tillsammans och spåna fram olika sätt att ändra på den här situationen. Det är inte meningen att du ska bli helt utbränd av detta, men med en del förändringar kan situationen absolut bli bättre.
Du tycker också det känns orättvist att din man kan satsa på arbetet och inte du. Men du får tänka att det just nu ser ut så här och om några år, då barnen är äldre kommer det se annorlunda ut. Livet är inte rättvist under alla perioder, men med samtal och god vilja kan man över tid ofta få till ett någorlunda rättvist förhållande.
Hoppas ni kan diskutera er fram till något så att det känns bättre för dig.

Foto: TT/Shutterstock