Mina sjuka släktingar tar upp hela mitt liv – hur säger jag nej?
Fråga: Jag är en kvinna på drygt femtio år som bott hemma med mina föräldrar hela livet och tagit hand om dem tills de dog för något år sedan. Jag vet att det är ovanligt och som ung drömde jag som alla om att träffa någon och få en egen familj. Men åren gick och det blev aldrig av. När mina föräldrar dog tänkte jag att jag äntligen skulle kunna göra saker för mig själv. Jag har en del vänner som jag gärna umgås med. Det är ju alldeles försent för barn, men kanske kan jag i alla fall hitta kärlek och någon att dela resten av livet med.
Nu har dock två nära äldre släktingar blivit sjuka och jag har hjälpt dem en hel del med tvätt, städning och att handla. Men jag känner att jag går på knäna av detta ansvar och inte riktigt orkar. Samtidigt känner jag att jag inte bara kan strunta i dem och jag får dåligt samvete av att tänka på mig själv. Hur ska jag göra? Räknas inte mitt liv?
/Längtande
Maria Jacquline Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:
Jo, självklart räknas ditt liv. Men du måste själv se till att göra vissa omprioriteringar även om det kan kännas svårt. Det är fint att du känner ansvar för dina äldre släktingar och jag förstår att du vill hjälpa dem. Men det behöver inte betyda att du ska radera ut dig själv och ta på dig att stå för all hjälp de behöver.
Maria Jacqueline Bratt
- Maria Jacqueline Bratt är socionom med lång erfarenhet av bland annat konflikthantering och samarbetssamtal.
- Hon svarar på frågor som rör relationer – oavsett om det handlar om familj, kollegor, släkt eller kärleksrelationer.
- Vill du läsa fler artiklar av Maria Jacqueline? Klicka här.
”Du måste stå på dig och säga att du inte orkar”
Du kan se till att de får hemtjänst som gör det grova jobbet att städa, tvätta, handla och ordna mat. Det du sedan kan göra är det trevliga, som att hälsa på dem och prata, ta dem på en promenad eller göra någon liten utflykt. Det är mer rimligt att ställa upp med det än att du skulle ha hela ansvaret.
Kanske kommer dina släktingar att protestera. För många äldre kan det kännas tryggare och enklare med någon de känner. Men då måste du stå på dig och säga att du inte orkar eller kan det. Kanske får du då lite dåligt samvete, men säg till dig själv att du gör rätt. Det är också mycket trevligare för dem att du har ork och lust att göra trevliga saker med dem än att du kommer och utför en massa arbete som gör dig trött.
Se nu till att prioritera dig själv, det är absolut dags för det. Och jag håller tummarna för att du en dag också träffar kärleken. Det är aldrig försent att förändra sitt liv!
Vill du också ställa en fråga?
Vi har flera experter som regelbundet svarar på läsarfrågor. Vill du ställa en egen fråga? Mejla till [email protected]. Skriv i ämnesraden vilken expert du vill ställa din frågan till.
MåBra:s experter:
- Hanna Brännlund, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
- Gunilla Hasselgren, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
- Christina Lundell, legitimerad läkare som även forskar inom kvinnohälsa på Karolinska Universitetssjukhuset.
- Michael Seipel, legitimerad läkare med lång erfarenhet, bland annat specialiserad på smärtproblematik.
- Anna Bennich, legitimerad psykolog och psykoterapeut.
- Nathalie Siljerud Joo, legitimerad psykoterapeut med KBT-inriktning.
- Maria Jacqueline Bratt, socionom, specialiserad på bland annat konflikthantering.
- Nina Ljungberg, kurator och socionom med vidareutbildning inom sexologi.
- Sandra Hiort, personlig tränare, kostrådgivare, friskvårdskonsult och stressrådgivare.
Vill du läsa mer? Här hittar du alla frågor och svar från våra experter.
Foto: TT