Hur påverkas barn av stort eget ansvar under uppväxten?
Fråga: Jag hörde ett intressant påstående i en serie (Sex education). "Psykologen" där i förklarade att om du som liten, under din uppväxt, fått klara dig mycket själv – ta ansvar tidigt, ta dig framåt till största del av egen kraft och utan så mycket uppbackning, stöd eller intresse – så kan det skapa en dålig självkänsla. Detta slog an något i mig. Jag skulle bli glad om du kunde hjälpa mig att få veta lite mer – om detta är känt inom psykologin? Och i så fall förklaringen till det och råd kring hur man stärker sin självkänsla?
Psykolog Anna Bennich svarar: "Det finns inga perfekta uppväxtförhållanden"
Hej! Jag vet inte i vilken kontext detta påstående formulerades, men det är inte så enkelt att förstå på vilket sätt vi påverkas av vår uppväxtmiljö. Idag är de flesta forskare överens om att både arv och miljö inverkar. Våra gener spelar stor roll avseende de förutsättningar vi har att möta utmaningar och tackla problem. De har också ett rejält finger med i spelet gällande hur mycket eller lite vi känner oss oroliga, stressade eller trygga.
Miljöfaktorernas inverkan sker i samspel med våra biologiska och psykologiska förutsättningar. Det finns inga perfekta uppväxtförhållanden, men en miljö som är tillräckligt trygg, där det finns övervägande kärlek och omsorg, är såklart viktig.
Grad av ansvar kan nog variera en del utan större negativa konsekvenser. Orsaken till att man fått mycket ansvar spelar roll. Om man tvingats ta hand om sig själv på grund av stora omsorgsbrister, exempel-vis föräldrar med missbruk, eller där tillvaron av andra skäl varit nyckfull och otrygg, är risken ganska stor att man påverkas negativt. Om man behövt ta ansvar tidigt för att föräldrarna tyckt det varit viktigt av olika skäl, men att de ändå fanns där och kunde vara flexibla utifrån omständigheter, så blir effekterna sannolikt andra. Klarar man dessutom av ansvaret, och det är relativt åldersadekvat, kan självförtroende till och med stärkas.
Brist på stöd, intresse och uppbackning är däremot nästan alltid svårt att handskas med. Signaler från våra viktigaste anknytningspersoner att man inte är så viktig kan skapa osäkerhet kring det egna värdet. Åter igen kommer vi tackla det på olika sätt utifrån biologiska och psykologiska förutsättningar, men det brukar ställa till det en del när vi ska relatera till andra genom livet, och skapa nya nära relationer.
Självkänsla är ett lite svårfångat begrepp. Ofta, om man önskar förbättra känslan av att vara jag, behöver det konkretiseras lite mer. I vilka situationer märker jag av en dålig självkänsla? Och om jag hade god självkänsla i de lägena, vad skulle jag göra annorlunda då? De frågorna kan ge information om vad man kan behöva stärka sig i. Det skulle till exempel kunna vara att våga ställa frågor på jobbmötet, gå på en aw trots att man inte känner så många, visa sårbarhet, eller våga ta itu med en konflikt. Men inte är det enkelt alltid. Om man ofta tampas med osäkerhet och oro i olika situationer kan det vara bra att ta lite professionell hjälp på vägen.
Varmaste lycka till!