”Jag blev själv mobbad som barn – nu oroar jag för min dotter”

Fråga: Hur ska jag göra för att min dotter inte ska bli mobbad? Jag blev själv mobbad från tredje klass och nästan hela skoltiden. Visst hade jag några vänner men samtidigt fanns det alltid barn som mobbade mig. Sa att jag var ful, tjock, dum i huvudet, hade fula kläder och så vidare. Detta satte djupa spår i mig och jag har hela livet kämpat med min självkänsla. Tyvärr fanns det ingen vuxen runt mig som såg eller som jag kände att jag kunde prata med, så jag bar på allt själv. Det var väldigt tungt.

Nu är jag livrädd för att något av mina barn ska drabbas av samma sak och framför allt min dotter som nu går i tredje klass. Mina känselspröt är hela tiden framme och jag frågar och frågar om någon varit dum mot henne och tjatar om att hon måste berätta det i så fall. Än har hon aldrig sagt att någonting hänt. Är jag dum som oroar mig? Vad gör jag om hon en dag berättar att någon varit elak? Det skulle vara värre att få veta att hon blir mobbad än att själv vara utsatt. Hur ska jag tänka och göra? / "Emma"

Se också: 5 härskartekniker att se upp för

Efter reklamen: 5 härskartekniker att se upp för

Maria J Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

Nej, självklart är du inte dum som oroar dig. Det är helt naturligt att oroa sig för sina barn och deras välbefinnande. Men samtidigt är det dumt att oroa sig för en massa saker som kanske aldrig kommer att hända. Du har själv svåra och jobbiga upplevelser från att ha varit mobbad som barn, vilket påverkar dig mycket. Det är lätt att som förälder blanda ihop sina känslor och överföra dem på sina barn. Men du måste försöka skilja på dig själv och din dotter och tänka att hon är en egen person med egna förutsättningar. Du tycks ha varit en ensam liten flicka som inte hade någon vuxen att vända dig till, men så är det inte för dina barn.

Ta inte ut oron i förskott

Barnpsykologens råd till dig som förälder

Barnpsykologen: Så gör du om ditt barn är en mobbare

Det är bra att du har pratat med din flicka om detta så att hon känner och vet att hon ska komma till dig om något händer. Dock tror jag inte att du ska tjata om detta för mycket. De flesta barn hamnar ibland i konflikt med andra barn, de blir osams, bråkar och blir sedan vänner igen. Detta är någonting bra och utvecklande för barnen som får öva sig i att hantera konflikter och att kunna bli sams och gå vidare. Det är inte samma sak som mobbning. Om du skulle uppfatta att något av dina barn utsätts för mobbning så bör du självklart agera. Då bör du vända dig till de vuxna som hon har omkring sig där mobbningen sker, till exempel skolan eller fritids. Skolor och fritids har en skyldighet att ta upp och hantera mobbning och då får ni tillsammans hantera det om och när det händer. Men försök som sagt att inte ta ut oron i förskott. Det kommer förhoppningsvis aldrig att hända.

Emma är ett fingerat namn, hon heter egentligen någonting annat

Foto: TT