Svårt med sonens partner? Tipsen för en bättre relation
Fråga: Hej Anna! Jag behöver råd om hur jag ska få en bättre relation till min 32-årige son. De senaste åren, sedan han mötte sin sambo, har vår relation blivit allt sämre. Innan dess sågs och hördes vi varje vecka. Även om vi inte direkt bråkar är hans sambo väldigt dominant och olik mig och jag är säker på att det är därför han sällan hör av sig. När vi ses blir det oftast kort. Hur tar jag upp detta utan att skapa konflikt? De gånger jag provat har han bara kommit med undanflykter.
/Beatrice
Psykolog Anna Bennich svarar: "Allt att vinna på vänskaplig ton"
Vilket svårt läge du befinner dig i. Dels för att anledningen till ert minskade umgänge är otydlig, men också för att det inte hjälpt att ta upp frågan. Den kontrollförlusten skapar såklart osäkerhet, inte minst eftersom det här är en så pass viktig relation.
Din gissning att din sons sambo och era respektive olikheter kan vara en orsak kan det säkert ligga någonting i. Jag tänker främst på din beskrivning att ni ”inte direkt bråkar”. Det signalerar inte något särskilt vilsamt läge. Problemet är att din son hamnar i kläm mellan er, och det blir såklart svårt för honom att prata öppet om det utan att lämna ut sin partner.
Din fråga är klok, hur kan du hantera situationen utan att skapa konflikt, och snarare förbättra relationen. Du kan ju inte påverka vad hans sambo eventuellt säger eller har för synpunkter, men du kan ha fokus på din och sonens relation.
Att försöka hålla en så vänskaplig ton som möjligt till sambon har du allt att vinna på. Det går ju inte att helt spela teater, men en slags vänlig neutralitet och kanske lite visad välvillighet kan minska det spända läget. Det är en svår uppgift när man inte gillar någon, men om hon inte är snäll kan hon ju ställa till det än mer i relationen till din son. Han har valt henne, så det är klokt att inte ha henne som ”fiende”.
Undvik att skuldbelägga din son
Sen kan du prata med din son igen, med fokus på några saker. Först och främst, se till att inte lägga någon som helst skuld på honom (”du hör aldrig av dig”) utan håll fokus på vad du önskar: ”Jag har märkt att det blivit mindre tid att ses och så kan det ju verkligen bli. Men jag skulle gärna ta en lunch ibland för att höra hur du har det” eller liknande. Undvik att fråga om sambon är den som sätter sig på tvären, det sätter honom i knivigt läge och han kommer sannolikt vara henne lojal. När ni väl ses, visa att du uppskattar umgänget, också det utan att skuldbelägga.
Sen kan det alltid vara bra med lite självreflektion i dessa lägen. Att relationen med sina allt mer vuxna barn blir glesare är ganska naturligt. Tiden och umgänget minskar i takt med att de allt mer ”lämnar” sin ursprungsfamilj, går in i egna kärleksrelationer, och rör sig mot att skapa en ny, egen familj. Ibland är det svårt att förhålla oss till som föräldrar, och i det kan en slags dragkamp uppstå. Inte minst om man ogillar barnens partners! Även om jag av ditt brev att döma inte tror att detta är det huvudsakliga problemet, så kan det vara något att hålla lite koll på när man ska hantera komplexiteten i den här typen av problem.
Varmaste lycka till!
/Anna