Fråga psykologen Fråga läkaren Fråga KBT-terapeuten Fråga relationsexperten Fråga träningsexperten

Mina barn uppskattar inte allt jag gjort för dem

06 feb, 2023
En ledsen äldre kvinna
Hon tänker tillbaka på när barnen var små och hur mycket hon kämpade för att få ihop en bra tillvaro för dem. Nu när barnen är vuxna känner hon att de inte värdesätter allt hon gjort. Här ber hon relationsexperten Maria Jacqueline Bratt om råd.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons

Fråga: Jag är en nu ganska gammal kvinna på 86 år som haft ett tufft liv. Jag var ung när jag träffade min man och han var flera år äldre och världsvan. Vi fick två barn tillsammans som jag mest fick ta hand om och ta ansvar för själv. Min man reste runt med sitt arbete och var sällan hemma. Efter några år lämnade han mig och barnen och gifte om sig. Han visade sig sällan för oss sen och hjälpte knappt till ekonomiskt. Jag fick dra allt lass själv och vi hade det svårt, barnen och jag.

Ibland hamnade jag på sjukhus för allt var så svårt och tungt. Jag var inte någon bra mamma till barnen för jag orkade inte med allt. Jag kämpade ändå med att ge dem det de behövde. Jag ville att de skulle få en bra utbildning. Deras pappa tjänade bra med pengar men hjälpte aldrig till.

Det här borde du fråga dina mor- och farföräldrarBrand logo
Det här borde du fråga dina mor- och farföräldrar

Barnen har klarat sig bra och fått en stabil tillvaro. Men ofta känner jag att de inte uppskattar allt jag gjorde för dem. De förstår inte hur svårt allt var för mig och hur mycket jag offrade för deras skull. Jag gjorde det av kärlek men en av dem sa en gång att man inte kan köpa kärlek med pengar. Det är ju rätt men jag gjorde som jag gjorde av kärlek. Det är tråkigt att de inte värdesätter det jag gjorde för dem och jag är ledsen för att jag inte orkade och kunde vara en bättre mamma för dem.

Annons

Jag kan ju inte göra om allt även om jag hade velat. Samvetet gnager mig och jag tänker mycket på detta. Vilket råd har du att ge mig?

/ Uppoffrande mor

Maria Jacqueline Bratt

  • Maria Jacqueline Bratt är socionom med lång erfarenhet av bland annat konflikthantering och samarbetssamtal.
  • Hon svarar på frågor som rör relationer – oavsett om det handlar om familj, kollegor, släkt eller kärleksrelationer.
  • Vill du läsa fler artiklar av Maria Jacqueline? Klicka här.

Maria Jacqueline Bratt svarar: ”Klappa dig själv på axeln”

Jag förstår att du känner dig besviken för du har verkligen dragit ett stort lass och haft ett stort ansvar. Du har haft en väldigt tuff situation så jag tycker inte du ska vara så hård mot dig själv. Du har gjort det allra bästa av den situation du hade och ibland blev det för mycket för dig så att du behövde hjälp via sjukvården.

Självklart är det lätt att förebrå sig själv och känna sig otillräcklig. Men ingen av oss är supermänniskor som alltid klarar allt. Att dina barn vuxit upp till stabila och bra personer som fått en bra tillvaro visar att de ändå har fått mycket av det de behövt. Tyvärr tror jag aldrig att barn riktigt kan förstå hur mycket deras föräldrar sliter och kämpar för att barnen ska ha det bra. På ett sätt är det också rätt, för det är inte meningen att våra barn ska känna någon tacksamhetsskuld till oss. Vi har ju ett ansvar som föräldrar att ge barnen en grundtrygghet och att göra så gott vi kan utifrån våra förutsättningar. Det låter det verkligen som att du har gjort.

Annons

”Det är lätt att klanka ner på sig själv”

Jag vet inte riktigt vad din son menade med att man inte kan köpa kärlek för pengar. Det är ju helt rätt men i mina öron låter det inte som om du överöste dem med saker istället för kärlek. Det är lätt att som förälder klanka ner på sig själv och tänka på allt som man borde ha gjort men aldrig gjorde. Att tänka på de gånger då man inte orkade och skulle ha gjort annorlunda. Men det tjänar inte så mycket till att älta det och gör bara att man mår sämre. Försök istället att fokusera på hur mycket du faktiskt gjorde och hur mycket du kämpade.

Att hitta nya egna intressen behöver inte betyda att man växt ifrån varandra. Så hittar ni rätt i era nya roller tipsar Kalle Norwald.

Jag vet inte hur du upplever förhållandet du har till dina barn men du beskriver det inte som dåligt. Däremot låter det som om du önskat dig mer förståelse och tacksamhet från dem. Men jag tycker du ska försöka släppa den tanken och vila i att du själv vet att du gjorde allt för dina barn. Någonstans tror jag att de förstår det och är tacksamma för det även om de inte säger det rakt ut.

Annons

Försök nu vara lite snäll mot dig själv, klappa dig själv på axeln och var stolt över att dina barn vuxit upp till bra personer. Det är absolut din förtjänst!

Vill du också ställa en fråga?

Vi har flera experter som regelbundet svarar på läsarfrågor. Vill du ställa en egen fråga? Mejla till [email protected]. Skriv i ämnesraden vilken expert du vill ställa din frågan till.

MåBra:s experter:

  • Hanna Brännlund, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
  • Gunilla Hasselgren, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
  • Christina Lundell, legitimerad läkare som även forskar inom kvinnohälsa på Karolinska Universitetssjukhuset.
  • Michael Seipel, legitimerad läkare med lång erfarenhet, bland annat specialiserad på smärtproblematik.
  • Anna Bennich, legitimerad psykolog och psykoterapeut.
  • Nathalie Siljerud Joo, legitimerad psykoterapeut med KBT-inriktning.
  • Maria Jacqueline Bratt, socionom, specialiserad på bland annat konflikthantering.
  • Nina Ljungberg, kurator och socionom med vidareutbildning inom sexologi.
  • Sandra Hiort, personlig tränare, kostrådgivare, friskvårdskonsult och stressrådgivare.

Vill du läsa mer? Här hittar du alla frågor och svar från våra experter.

Foto: TT

Annons