Artisten Laila Adèle: "Min stora dröm har slagit in"

Drömmen om att stå på scen väcktes redan som sexåring, då hon storögt satt framför tv:n hemma i Bromma och såg Diana Ross uppträda.

– Jag minns så väldigt, ­väldigt väl hur hon gick ut på scenen i en röd klänning, med sitt fantastiska hår. Där och då visste jag att ”det är det där jag ska göra”.

Sagt och gjort. Redan från ung ålder började hon träna på Stockholms bästa dans­s­­kolor.

– Jag har alltid tyckt att det är roligt att sjunga. Men till en början var allt mitt fokus på dansen. Jag tyckte det var fantastiskt roligt och tävlade även i dans.

På gymnasiet började sången ta mer och mer plats, och vägen gick från gospel till skivkontrakt i början av 2000-talet och Melodifestivalen 2006.

– Det har varit väldigt brokiga vägar emellanåt, men för mig har det varit viktigast att få sjunga och underhålla. Och även om jag inte har något specifikt ”slutmål”, har jag alltid strävat efter att utmanas och utvecklas.

10 genvägar till mer gemenskap – och ett längre liv

Huvudrollen i musikalen Dreamgirls

Genom artisteriet kom hon så in i musikalbranschen. Idag, vid 46 års ålder, har hon nått en höjdpunkt i karriären med en roll i Dreamgirls, Lailas tolfte musikal.

– Dreamgirls är utan tvekan den hittills största musikalen för mig eftersom det är drömhuvudrollen ”Effie”. När filmen Dreamgirls kom för 16 år sedan så blev jag helt förälskad i den karaktären och var helt inställd på att om den sätts upp i Sverige en dag så kommer jag göra precis allt jag kan för att få spela Effie. Så det gjorde jag och så blev det. Det är helt fantastiskt och nästan fortfarande lite overkligt.

Efter reklamen: Yogalärare Josefine Bengtsson mediterar genom att dansa så fult hon kan

Medan Whitney Houston, Aretha Franklin, Tina Turner och Mariah Carey har stått för den musikaliska inspirationen så till den grad att de ”bor i hennes system” är det Lailas mamma och mormor som varit hennes privata förebilder och präglat henne på många vis.

– Det var dom som uppfostrade mig. Min mormor hamnade i rullstol på grund av en läkarmiss, och min mamma hade dubbla jobb och tog hand om både mig och sin egen mamma. Idag, som mamma till två nästan vuxna döttrar, förstår jag kraften som krävdes för att ta sig igenom vardagen och livet med allt vad det innebär. Och allt som min mamma gjorde för att jag skulle få möjligheten att blomma och växa. Just den här kvinnliga styrkan som jag fått växa upp med, tack vare dem, den känner jag så starkt.

Tacklat motgångar och besvikelser

Den styrkan, och ödmjukheten, förmedlar hon idag vidare till sina egna döttrar, idag 17 och 22 år gamla. De har fått vara med under hela Lailas karriär – genom framgångar och nederlag.

– De har varit med från dag ett och fått se hur det går till. Vad jag gör på scen, men också vad det krävs i både tid och förberedelser att göra de här olika produktionerna. De har hört mig stå och repa sångtexter och repliker från mitt sovrum.

Samtidigt har det också varit oerhört viktigt för Laila att visa för dem hur viktigt det varit för henne att följa sin dröm, trots att det stundtals kan vara väldigt tufft och medföra enorma motgångar.

– Det har varit många nej och besvikelser och tårar för jobb som man verkligen hoppats på, och kämpat för att få. Men de har också sett mig borsta av mig och resa mig igen. Och igen, igen och igen. Det har varit så viktigt för mig att förmedla det till dem, att vad ni än vill göra, vad ni än vill bli – om ni är beredda på att göra ett riktigt jädra hårt arbete kommer ni att lyckas.

Älskar mötet med publiken

Mellan rampljusets endorfinkickar tankar hon kraft hemma i lugnet i Skåne, med familj och vänner. Men hon får också en oerhörd kraft av mötet med publiken när hon står på scenen.

– Jag har flera gånger fått frågan om jag inte tröttnar på att göra samma föreställning flera hundratals gånger i olika produktioner. Men för mig är det omöjligt att tröttna. Energin i rummet och publiken är ju inte ­detsamma. Det är det som ger allt. När man får den här ögonkontakten, eller någon kommer fram och ger otroligt fint uttryck för hur den personen blev berörd, det ger mig sån enorm kraft. Dessa fantastiska möten samlar jag, som i en kärleksbank i kroppen, för livet.

Tränar och promenerar för att orka

För att orka sjunga och dansa i timmar, jobba sena kvällar och turnera land och rike runt är hon också noga med vardagsmotionen. Gärna raska promenader eller hemma på träningsmattan i vardagsrummet.

– För att jag ska må bra och orka så måste jag träna kroppen likaväl som stämbanden. Det är så viktigt. Jag tackar min kropp väldigt ofta. Jag är så oerhört tacksam för att få vara frisk och känna mig stark. Om jag har en tuff dag eller när jag ställs inför en utmaning kan jag många gånger hämta kraft i just det.

Artistbranschen präglas, liksom samhället i övrigt, på många sätt av skeva kroppsideal och skönhetsnormer. Men Laila upplever att hon sluppit mycket av utseendehetsen.

– Att utseendet spelar roll i musikbranschen är ju inget nytt under solen, men jag skulle säga att både ­mottagandet utifrån, och min egna känsla och inställning har varit väldigt, väldigt bra. Jag är den jag är. Jag ser ut som jag gör. Jag trivs i min kropp mestadels, vi alla har ju våra dagar. Jag känner mig kvinnlig, och bär det med stolthet.

En trygghet och stolthet som lyser igenom ända från scenen. Det syns att hon tycker om det hon gör, och att hon tycker om sig själv. Hon oroar sig heller inte särskilt mycket över att åldras i ­branschen.

– Nu får jag faktiskt höra ibland att jag inte ser ut att vara 46, det är såklart alltid smickrande. Så jag är tacksam för mina gener, även om man inte känner sig på topp alla tisdagsmorgnar, haha! Men skulle det vara så att jag får höra att jag är för mogen för en roll, så går jorden inte under. Livet går vidare. Den inställningen har jag alltid haft. Så länge jag kan gå till mig själv och säga att ”jag gjorde det bästa jag kunde i den här situationen” – då kan man inte göra mer.

Foto: Kristian Pohl, Mats Bäcker