Brustet hjärta? Det händer i kroppen när ett förhållande tar slut
När ett förhållande har gått i kras vill man inget hellre än att det ska sluta göra ont. Men alla uppbrott, oavsett om relationen varat i flera decennier eller bara ett par månader, kommer komma med smärta – och den kan vara både känslomässig och fysisk.
För även om det ofta kan känns som att allt lidande sitter i huvudet är så inte fallet. I en intervju med tidningen The Stylist förklarar sex- och parterapeuten Cate Mackenzie att det finns en fysiologisk och hormonell förklaring till smärtan vi känner. Kroppen går nämligen in i en överlevnadsfas för att kunna hantera den plötsliga förlusten, och som ett resultat av det stiger våra nivåer av stresshormonet kortisol samtidigt som kroppen börjar ta av sitt glukoslager.
– Det är kroppens sätt att svara på stressen, och det gör det svårare att tänka klart och fungera normalt, säger Cate Mackenzie.
Manisk eller avstängd
Cate Mackenzie berättar vidare att det brustna hjärtat i vissa fall kan leda till att man hamnar i en form av chock. Tillståndet kan antingen te sig närmast maniskt eller fullständigt avstängt, och har så klart stor fysisk effekt på våra kroppar.
Det är också vanligt att vi fastnar i negativa tankemönster, slutar hitta på saker – och i stället plågar oss själva med gamla minnen från det som varit. Något som på sikt kan vara väldigt skadligt.
– En tanke leder till en känsla vilket skapar en effekt på kroppen.
Så kan du lindra smärtan
Även om det är viktigt att tillåta sig själv att känna finns det saker du kan göra för att lindra effekterna av ett tufft uppbrott. Det bästa är faktiskt att försöka behålla en så normal vardag som möjligt, enligt Cate Mackenzie måste vi nämligen försöka fortsätta leva så gott det går. Sluta isolera oss och försöka hitta glädjen i det som finns runt omkring.
– Om en person kan hitta sätt att ha kul, träffa nya människor och uppleva nya saker så kan de hålla sig uppe genom en sorgeprocess, säger hon.
Foto: TT
LÄS MER
"Ska jag bejaka kärleken med en gift man?" Psykologen svarar