Läkaren Lisa har postcovid: ”Vi blir inte bättre av oss själva”
– Nu behöver vi visa att vi behöver ta i det här. Det är en folkhälsofråga i hela världen, säger hon till MåBra.
Läkaren Lisa Norén insjuknade i akut covid för ganska precis tre år sedan. Där och då var det relativt outforskad mark som väckte nyfikenhet hos henne.
– Det var speciellt: ”Nu får jag känna hur det känns inifrån”. Den spänningen har med tiden gått över i något annat, mer lösningsorienterat. Med min bakgrund har jag haft möjlighet att iaktta mig själv, mäta saker och jag har läst väldigt mycket forskning om det här och jag har hängt med i svängarna.
Sprang maraton och spelade ishockey
De första symtomen på bröstsmärtor kom efter två veckor. Sedan dess har de mer eller mindre varit konstanta med några få undantag.
– Jag får lätt både andnöd och bröstsmärtor vid väldigt lätt ansträngning. Att gå upp för en trappa, riva ost eller applådera kan vara tillräckligt för att jag känner av det.
Förut levde Lisa ett aktivt liv. Hon jobbade heltid, umgicks med familj och vänner.
– Jag sprang maraton och spelade ishockey. Det är inte så att jag alltid har varit en åskådare, utan det är så här det har blivit.
I dag måste Lisa tacka nej till mycket. Men undantag sker, och då får de vara värda ett bakslag.
– Ibland orkar jag inte tänka på att jag är sjuk utan jag låtsas att allt är som förr. Och så går jag på fest och så dansar jag till och med. Men då får jag betala för det både en och flera dagar efteråt.
– Jag gör det för att jag vill fortsätta leva, inte bara överleva.
Lisa Norén
...
Ålder: 50.
Familj: Gift, två barn 17 och 19 år.
Bor: Stockholm.
Yrke: Specialistläkare i allmänmedicin.
I nuläget jobbar Lisa hemifrån på deltid med administrativa uppgifter. Som både läkare och postcovidpatient har hon fått en särskild insyn i vården.
– Det har varit kluvet eftersom jag inser hur vården faktiskt inte riktigt fungerar för oss med postcovid, att många av mina läkarkollegor inte riktigt tar till sig den forskning som finns. Man kanske inte orkar det nu för att man är så utarbetad med allt som redan varit kring pandemin.
– En del väljer att förminska det eller avfärda det, säger Lisa och tillägger att hon själv haft turen att inte uppleva det men att ”vården är orättvis”.
”Toppen av ett isberg”
Allt fler får diagnos postcovid. Men det vi ser nu är bara toppen av ett isberg, säger Lisa.
– Det är viktigt att man lyfter själva systemperspektivet att det här är många personer det handlar om. WHO har beräknat att det finns 17 miljoner postcovidsjuka i Europa, troligen finns cirka 200 000 av dem i Sverige, säger hon och fortsätter:
– Men i Sverige vet vi fortfarande inte hur många som är sjuka. Och när man inte vet hur många det är blir det svårt att planera sjukvården och ge resurser och starta mottagningar.
”En folkhälsofråga i hela världen”
Framtiden är oviss och ligger i forskningens händer, menar Lisa.
– Jag vet inte riktigt om jag kommer att bli frisk och återställd, men hoppas i alla fall att det ska kunna bli bättre. Som det är nu får jag mediciner som lindrar mina symtom. Men det är bara att sätta plåster på såret, det kommer inte åt själva grundorsaken, säger hon och fortsätter:
– Om man kommer fram till det tror jag att vi kommer kunna få bättre behandling, som faktiskt gör att vi blir bättre. Att bara blunda och vänta på att det ska gå över, och att vi ska bli bra av oss själva…Vi blir inte det. Nu behöver vi visa att vi behöver ta i det här. Det är en folkhälsofråga i hela världen.