Mimmi, 37: ”En skinkmacka är lika ­läskig som en orm för mig”

Efter reklamen: Dietisternas guide: Få järnkoll på dina järnvärden

Redan vid sex månaders ålder vägrade Mimmi Finnman äta. Otaliga läkarbesök väntade och frågeställningen var alltid densamma: Vad är det för fel på ungen?

– Sådant som kött, fisk och kyckling fick mig att kräkas. Och det är lunchmatsalar, julaftnar och födelsedagskalas – hela livet består av att sitta och äta med andra människor. Så det är en otrolig ångestsjukdom som innebär ett ständigt stresspåslag. Vi ska ju äta många gånger om dagen.

Mimmis ARFID yttrade sig också genom att en motvilja att blanda mat på tallriken. Den behövde serveras i separata skålar, något som hennes föräldrar accepterade. I tonåren sjönk hennes järnvärden och Mimmi svimmade ofta. Men rådet från den där läkaren gjorde att hon fick förståelse från sina föräldrar, och lov att äta i alla fall nästan som hon ville utan att ha en kontrollant hängande över axeln.

Anna Bennich: ”Hur kunde jag missa min dotters ätstörning”

Har börjat utmana sig själv

Vändningen kom först när hon flyttade hemifrån och fick full frihet över sin mathållning.

– Det var kul att ha full kontroll själv. Då kunde jag utmana mig och testa nya livsmedel. Men kött och fisk går fortfarande inte.

Hon jämför det med att ha en fobi.

– Vissa livsmedel gör mig illamående och väcker rädsla. Som om någon skulle komma emot mig med en stor orm – så är det med en skinksmörgås som är på väg mot mig. Jag vet att den inte är farlig och inte kommer attackera mig. Men jag får puls och blir rädd.

Med en vegetarisk kost fungerar livet mycket bra, konstaterar hon. Men ätstörningen har inte gått över helt.

– I perioder går jag tillbaka och testar inte så mycket nytt. Jag fastnar också gärna i vissa rätter, just nu är det lasagne och gratänger.

Behovet av kunskap är stort

Hon bor i Landvetter tillsammans med en förstående man och två barn, som inte har ARFID.

– Min man är fantastisk och respekterar mina regler i köket. Min mat och det familjen äter är långt ifrån varandra, vi använder aldrig samma bestick till mina saker och jag har organiserat kylen så kötthyllan är högst upp.

För ett par år sedan råkade hon läsa en artikel som handlade om en okänd diagnos: ARFID. Och allt föll på plats. Hon driver numera Instagramkontot ”Livet_med_ARFID” för att sprida kunskap.

– När jag var barn fanns det noll förståelse för detta. Idag är det annorlunda. Föräldrar bryr sig, vill anpassa och få information om barnens matbehov. De hör av sig till mig med tips och vill få stöttning i vad man kan göra för mat. Så behovet av kunskap och stöd om ARFID är stort.