Fåglar och ekorrar dras till Norrlands Snövit: "Man måste ha ett lugn i sig"
Redan som liten hade Karin Thorell, 63, en dröm om att djuren skulle komma och äta ur hennes händer...
– Men det gick ju inte då. Jag var för orolig och otålig och stod inte still. I dag vet jag ju att man måste ge det tid. Man behöver inte vara stilla som en staty men man måste ha ett tålamod och lugn i sig. Den blåa koppen med mat är alltid med, för det är förstås mat de vill ha, gärna skalade solrosfrön. Jag tillbringar mycket tid på altanen på sommaren, löser korsord, fikar eller annars njuter dagen. Det är då de djuren som vistas kring vårt hus känner att jag inte är farlig. Så plötsligt vågar sig någon fram. Och när den där ekorren eller domherren känner tilliten och kommer, så är det så sagolikt och jag blir lika fascinerad varje gång, berättar hon andäktigt.
Karin bor tillsammans med sin man i byn Vännäsberget i Norrbotten. De tillbringar mycket av sin tid hemma, men gör lite utflykter till skogen då och då.
Ekorren är nyfiken av naturen
”Lätta” djur att få kontakt med menar Karin är till exempel ekorrar, men också fåglar som tallbit och lavskrika.
– Ekorrar är ju så nyfikna, men man måste ändå ge dem tid. Du tycker det ser ut som att den ska komma närmare och undersöka koppen, men så springer den ändå upp för stammen igen. Lavskrikan bor i gammelskogen och är inte jägarnas favorit, för den har ju sitt skrik som varnar andra djur. Det är en stor fågel, men den är också social och inte så svår att få tillit av.
Tallbiten är en finkfågel som också brukar kallas ”dumsnut”, för den är så social att den inte förstår att den nog borde vara lite mer försiktig.
"Jag skulle aldrig klappa djuren"
Under sina år som amatörfotograf har Karin betraktat skogens djur och lärt sig mycket om deras beteenden. Hon fick sin första Instamatic-kamera som 14-åring, och har som vuxen vunnit flera fototävlingar där priset har varit fina systemkameror. På så sätt har hon utvecklats som fotograf och lärt sig mycket om att ta fina bilder av livet i vår natur.
– Men när jag har ett mycket nära och tillitsfullt naturmöte med ett djur eller en fågel så är det med mobilen jag fotograferar, och ibland håller min man i systemkameran för att jag också ska kunna hamna på samma bild.
Hennes naturkontakter väcker förstås en del intresse hos andra.
– Folk frågar om jag klappar djuren, men det skulle jag aldrig göra. Det är trots allt vilda djur och kontakten ska ske på deras villkor.
Hon är inte heller bekymrad över att hon skulle på något vis skämma bort dem, så att de glömmer hur de hittar mat.
– Detta är skogens djur och de hittar sin mat där. Men så kommer de till mig ibland och äter på restaurang.
Foto: Privat