Nour El Refai: "Jag tar medicin för att funka"
Kan man se på någon om den tar psykofarmaka? Och varför är det så många som mår dåligt? De frågorna ställer sig Nour El Refai i den nya serien Landet lyckopiller som har premiär den 27 november på SVT. Att hon själv är en av den miljon människor i Sverige som idag äter lyckopiller gör att svaret på frågan är nej, det går inte att se på någon om den äter antidepressiv medicin.
Det är en nästan oförskämt pigg och glad Nour som vi träffar i ett hotellrum i Stockholm och när hon sitter med sin tre veckor gamla bebis på armen ser hon så där harmonisk och lugn ut som nyblivna mammor bara gör i mammatidningar.
Hela situationen gör att det känns märkligt att börja ställa frågor om Nours medicinering med psykofarmaka. Och det är just det den nya serien Landet lyckopiller handlar om – att det kan vara vem som helst, och att det är väldigt många.
I Sverige medicinerar ungefär var tionde person med antidepressiv medicin. Men många gör det i hemlighet – att må dåligt psykiskt är fortfarande skambelagt.
– Jag har känt massor av skam, jag tycker att det är lite pinsamt nu också. Det är känsligt att prata om, det är något med det, men jag vill prata om det ändå. Det gör inget att det är lite känsligt, säger Nour El Refai.
Medicinen ger Nour ett normaltillstånd
I programserien träffar hon svenskar som på olika sätt lider av psykisk ohälsa som är så pass allvarlig att de får medicin för att lindra problemen. Nour själv har ätit medicin mot sin kroniska depression och sin sociala fobi sedan hon var 18 år gammal och hon berättar att medicinen inte gör henne glad, utan den hjälper henne att leva ett normalt liv.
– Det är ju inget mirakelpiller eller lyckopiller, jag har bara sämre förutsättningar att hantera ångest, och det här ger mig ett normaltillstånd. Det ingår i mitt jobb att ha ångest inför premiärer och när jag ska köra stand up, det är massor av ångest. Men nu blir jag rimlig, inte orimlig, säger hon.
Satte glada klistermärken på pillerburken
Nour El Refai har behövt hantera depressionen så länge hon kan minnas, men när hon var barn förstod hon förstås inte var det handlade om, utan bara en obestämd obehagskänsla.
– Jag hade ofta som dåligt samvete. Jag kände ofta när jag var barn att jag hade gjort något fel, men kom inte på vad det var. Det var ju ångest jag hade, säger hon.
När hon blev 18 år höll det inte längre och efter en panikångestattack blev hon tvångsinlagd i en månad. Sedan dess har hon tagit medicin, vilket håller ångesten under kontroll. Hon minns fortfarande när hon hämtade ut den första medicinen och i Landet lyckopiller berättar hon att hon satte glada klistermärken på pillerburken.
– Berättar jag det i programmet, haha? Ja, det ser ju så deppigt ut och jag ville att det skulle kännas mindre deppigt. Det är ett vanligt missförstånd att man blir glad av medicinen och att man blir knäpp om man inte tar dem en dag. Jag tar ju medicin för att funka.
Depressionen är cyklisk
Hon säger att hon idag generellt mår bra och har lärt sig att känna igen signalerna när hon börjar må dåligt. Hennes mående är cykliskt och kommer och går och när hon känner att en dålig period är på gång vet hon vad hon själv kan göra för att inte gå ner så djupt.
– När jag börjar se varningstecknen på depression så är det viktigt att jag inte stänger in mig. Jag behöver komma ut och hålla kvar vid mina rutiner och inte dra ner persiennerna och försvinna, säger hon och fortsätter:
– Det är verkligen inte bättre för alla att jobba, men för mig är det så. Jag behöver kliva upp på morgonen och käka frukost, lyssna på radio och åka till jobbet. Det blir ett ankare i livet.
Nour får extraliv av träning
Nour säger att hon under inspelningen av Landet lyckopiller förstod att det finns många olika sätt att vara deprimerad på. Vissa är som hon, som lever med en depression som blir hanterbar när man medicinerar, medan andra lever med återkommande självmordstankar.
– De flesta som lever med en depression är ju inte självmordsbenägna och det är väldigt olika vilken hjälp man behöver ha. Det går ju inte att säga till någon som är självmordsbenägen att gå och träna och plocka svamp, säger hon.
Själv berättar Nour att hon mår hon bättre av just träning. Hon har sedan flera år tillbaka en personlig tränare som hon tränar med flera gånger i veckan. Ofta tränar de utomhus, situationen i ett gym kan bli jobbig för henne som lider av social fobi. Men träningen hjälper henne att skaffa sig större marginaler och att samla kraft som gör att hon klarar av situationer som är jobbiga.
– Jag samlar liksom på mig extra liv, som Super Mario! Om han har fler än ett liv så kan han dö massor av gånger utan att dö och bli nuddad utan att bli skadad. Sådana extraliv får jag av att träna, vara i skogen eller vara med min familj, säger hon.
Tillfrågades efter En komisk depression
Idén att det var Nour El Refai som skulle göra Landet lyckopiller kom inte från henne själv, utan hon blev tillfrågad av en person som hade sett hennes enmansföreställning En komisk depression, en både allvarlig och komisk föreställning där hon berättade just om sin depression och hur hon hanterar den.
Att berätta om depressionen under kontrollerade former, där hon hinner tänka igenom allt flera gånger som i ett manus, har hon inget problem med. Det är värre att prata fritt om det när hon inte kan förbereda sina svar. Just eftersom hon tycker att det är lite jobbigt att prata om det var inte planen att bli ansiktet utåt för psykisk ohälsa, men så blev det ändå.
– Jag blev ju som en förespråkare och det var lite obekvämt. Samtidigt är det ju en klassisk bild, den ledsna clownen.
Landet lyckopiller har premiär på SVT1 klockan 21.30 den 27 november.
Foto: TT
Läs mer:
Därför är nyblivna föräldrarna Nour och Henrik särbos
Nour el Refais och Henrik Schyfferts starka ord om nyfödda sonen