Psykologen ser fördelar med att åldras: "Det är en väldig frihet"
– Att bli gammal innebär också en stor frihet, säger hon.
En liten böjd tant med en krokig gubbe vid sin sida, tyngda av förluster av nära och kära. Eller i själva verket fria människor, avlyfta ansvarets bördor, sinnliga och mer sig själva än någonsin tidigare i livet?
Legitimerade psykologen Anna Kåver, 71 år, tröttnade på stereotyperna kring åldrande och att bli gammal och skrev boken Med livet i behåll – om åldrandets frihet och förluster. Den kanske mest personliga av hennes hittills tolv utgivna böcker.
– Alla 70-plussare klumpas ihop i en stor grupp. Alla förväntas tycka och känna likadant. Det är fel. Det finns lika många sätt att åldras som det finns åldringar. Jag vill balansera bilden av tyngden av förlusterna med det som är fint med att bli gammal, säger Anna.
Bättre versioner av oss själva
För hur vi mår på insidan som äldre har inte särskilt mycket att göra med yttre förutsättningar som pengar eller status, konstaterar hon. Anna har intervjuat många åldringar och det verkar som att åldringar är ... lite bättre versioner av sig själva.
– Det är vanligare att reflektera över livet när man åldras. Av naturliga skäl lyfts de existentiella frågorna fram och blir skarpare. Saker som meningen med vårt liv kommer upp. Vi börjar summera och fråga oss om de val vi fattat varit kloka. Även sådant som är ouppklarat kommer tillbaka. Vi tittar inte så mycket på de stora förändringsprojekten i livet, de ligger bakom oss, säger hon.
Teorin om gerotranscendens är en åldrandeteori som berör en positiv perspektivförskjutning från en mer materialistisk syn på livet till en mer transcendental, och utvecklades av sociologiprofessorn Lars Tornstam vid Uppsala universitet.
– Han menar att vi när vi åldras går mot en utveckling, snarare än en avveckling. Vi utvecklas bara på ett annat sätt än när vi var 20–30 år. Vi stagnerar inte alls själsligt – tvärtom. Det är en process där vi omdefinierar oss själva.
Friare och modigare med åldern
Som äldre blir många mindre vilsna i tillvaron. Man vet nu vem man är och hur man vill ha sitt liv, och har modet att stå upp för sig själv.
– Som gamla kan vi äntligen lossa banden till ansvaret. Då känner vi oss friare. Många blir också modigare och gör inte längre sådant de inte vill. De behöver inte framstå på något särskilt sätt inför andra människor, behöver inte plocka svamp eller vara med i bokcirkeln. Det är en väldig frihet.
– Och prylarna får mindre lockelse, man bli mindre materialistisk. Många känner också en förundran över livet och människans mysterium, blir lite mer sinnliga och känner sig som en del av något större.
Förutsättningarna hos seniorer ser naturligtvis olika ut, men för de som har fördelen att få vara relativt friska innebär gerotranscendensen en förflyttning till en lugnare, mer tillfredsställande tillvaro. Den stress som ofta präglat livet i yngre år med strävan efter mer; bättre jobb, större hus, nyare bil, längre löpsträckor, fler prylar, är borta. Ungdomens och medelålderns stress över att forma sitt liv och fatta massa svåra beslut och ansvaret för familj och deadlines, är också över.
– I stället intresserar vi oss för det större. Artisten David Bowie lär ha sagt: ”Att åldras är den extraordinära process där du blir den du alltid borde ha varit.” Det ligger mycket i det.
6 fördelar med att åldras
Frihet
Ansvaret för jobb och barn är borta.
Väljer själv
Varje dag i ditt eget tempo, efter eget huvud.
Större mod
Påverkas mindre av vad andra tycker att du ska göra, och gör som du själv vill.
Sinnligare
I stället för att jaga materialistiska vinningar, är du en del av något större och djupare, i kontakt med dig själv.
Reflekterar mera
När all stress av jobb och familj är över, finns tid att fundera på meningen med ditt liv, dina minnen och din plats i tillvaron.
Träningslugn
Beach 2024-satsningen och En svensk klassiker har ersatts av promenader i skogen och sköna dopp i det blå.
Oro för att tidskontot krymper
Men åldrandet gör oss också medvetna om att vi är sårbara. En gammal människa drar lättare på sig sjukdomar, vänner börjar dö och begravningarna kommer allt tätare.
– Vi blir ofta påminda om att tidskontot krymper. Att veta att man är mer utsatt kan öka oron hos många. Oro är resultatet av en oförmåga att stå ut med ovisshet och att livet är ovisst blir mer och mer tydligt som äldre.
För de som inte står ut med livets ovisshet kan hjärnan springa iväg och skapa ångest. Tankar som ”tänk om jag får cancer eller en hjärnblödning”, är inte ovanliga.
– Många tror att om de tänker mycket på det, är de förberedda om det väl händer. Men det är en falsk förberedelse. Att vi har oroat oss mycket hjälper oss inte alls när olyckan inträffar. Att tänka på cancer avvärjer inte risken, det bara förpestar tillvaron här och nu. Det gäller att ha tillit till sig själv. Att tänka att när olyckan händer, är man kapabel att lösa situationen eller få hjälp. Att man inte är ett hjälplöst offer.
Skriv dagbok för att dämpa oro
För alla som bär på ångestskapande oro tipsar Anna om att skriva dagbok. Formulera vad det är för katastrofer som man tror stundar, och se om de går att lösa genom problemlösning.
– Fundera över om du kan göra något åt scenariot eller inte. Konkretisera oron, annars kan det bli som en stor mörk klump som man går omkring med, som gör att man sover dåligt och ger värk i kroppen.
Nästa knep är att sluta marinera sig i hotkällorna.
– För mig kan det som pågår ute i världen göra mig både arg och orolig. Jag vet att jag behöver stänga av nyhetsflödet för att hjälpa mig själv ibland, för jag blir överväldigad. Då gäller det att sluta skrolla på mobilen, prata om krig och skippa tv-nyheterna. Att få distans och vila.
Samma gäller de egna, inre hotkällorna. Vi mår inte bättre av att googla på och prata om våra sjukdomar. I stället behöver vi skifta fokus.
– Jobba med mentala inre bilder, något personligt smultronställe, en plats som ger lugn. Vid havet, i skogen eller en sommarstuga där man känt väldigt mycket lugn. Plocka fram bilden av det och förpassa dig dit en stund.
Tankar om sista gången
Men när tanken kommer upp om att det kanske är sista gången som jag gör just detta?
– Ta emot sådana tankar utan att kriga mot dem, under acceptans, med öppna sinnen. För säger du till dig själv att du inte får tänka så, kommer du tänka ännu mer på det. Låt tanken få komma, ta emot den och släpp taget. Det är bara tankar. Vi behöver inte tro på allt vi tänker. Du vet ju inte om du kommer att fira midsommar igen eller inte. Släpp taget om tanken för att känna dig lite friare, låt den inte förgifta ditt sinne här och nu.
Det är dock inte så tokigt att sysselsätta sig med sådant som att läsa dödsannonser och att döstäda, konstaterar hon.
– Det gör att vi vänjer oss vid tanken på döden. Vissa är skräckslagna, blir nästan fobiskt undvikande och det är väldigt sorgligt. Många som blir gamla känner något som även jag kan känna ett uns av ibland. Det är att man känner en behaglig mättnad av livet. Inte desperat, obehagligt och mörkt. Det är en mättnad kombinerad med tacksamhet och ödmjukhet.
Saker man borde ha gjort
Att veta att döden närmar sig är för många en rofylld tanke.
– All denna forskning som görs för att vi ska bli 130 år gamla. Vill jag bli så gammal? Nej, hemska tanke. Många som blir väldigt gamla tycker det är vemodigt att dö ifrån sina nära och kära. Men det finns en mättnad som efter en god måltid, man är belåten: ”Jag har haft ett rikt liv och fått vara med om mycket och min kropp säger att jag är trött och min själ säger samma sak.”
Något som tenderar att hemsöka åldrade själar är skuld och skam. Över saker man gjorde som man inte borde, eller saker man borde gjort men lät bli.
– Men det går inte att leva ett långt liv utan att någonsin kränka, svika, orsaka konflikter, vara otrogen, försumma, vara kärlekslös eller göra fel prioriteringar. Det går ofta heller inte att be om förlåtelse, för de människor man gjort illa finns kanske inte i livet eller i vår närhet längre. Detta bagage släpar vi med oss och det smärtar och det blir som sårskorpor som vi river upp och de kan blöda rejält, säger Anna och fortsätter:
– Men vi måste vara mjuka i vår inre röst mot oss själva. Och släppa kravet på att allt sådant måste upp i ljuset och pratas om. Kommunikation är viktigt, men man måste också kunna bära saker inom sig; sådant som man inte förmår, orkar eller kan reda ut. Ibland kan tystnad vara barmhärtigt.
Riv inte upp gamla skorpor
För medan dagens unga i många fall är uppvuxna med terapisamtalet som självklarhet och i en omgivning där det är naturligt att allt lyfts upp till ytan, är det inte lika naturligt för de som är äldre i dag.
– Vi har inte den vanan och är ofta rädda för att prata om känslor. Och är man 75 plus, kan det bli för mycket att börja göra det nu. Kan man och vill, så prata absolut om skuld och svåra saker man bär på. Men känner man inte att det ligger nära till hands, så är det helt okej. Riv inte på skorporna. Vi har trampat fel ibland men för det mesta har vi gjort så gott vi kunnat. Vi behöver kunna klappa oss själva lite på axeln och säga att det vi gjorde var gott nog.
”Du är gammal!”
En som också skrivit om ålderdom är idéhistorieprofessorn Sven-Eric Liedman. 2022 utkom han med boken I november – om åldrandet.
– Den tändande gnistan var en flicka som väntade på att jag skulle passera, för hon skulle åka sparkcykel. Det tog lite tid. Så sa hon: ”Du är gammal!”, berättar Sven-Eric och skrattar åt minnet.
– Många har en bild av vad det är att vara gammal och vi framställs ofta lite virriga. Men det enda vi har gemensamt är att vi levt länge och varit med om många olika tider. Annars är vi väldigt olika. Att bli gammal kan vara ganska trevligt. Det är så många unga som har en dyster föreställning om vad det är att bli gammal, men det behöver det inte alls vara. Men en förutsättning är förstås att man är någorlunda frisk och har människor man tycker om i sin närhet, säger Sven-Eric, som är född 1939.
– Varje höst när jag köper en ny kalender till det kommande året, undrar jag om det är sista gången. ”Hur gammal ska jag bli?” funderar jag. Men det gör mig inget att tänka tanken, det känner jag ingen ångest över.
Kraven minskar
Tvärtom finns det mycket som är riktigt bra med att bli äldre, konstaterar han.
– Det finns en ro i att vara gammal. Vad man än gör så är det lite bra, det är lite duktigt. Så är det inte när man jobbar, livet är fullt av plikter och det är svårt att hinna med allt. Nu kräver ingen något av en. Jag tar en promenad varje dag – och alla blir så imponerade.
Sven-Eric har alltid sprungit och bland annat klarat av några maratonlopp. Men efter en knäskada som 58-åring var det slut med löpningen.
– Det är min enda livsvisdom: Man ska inte sörja det man inte längre kan utan glädjas åt det man en gång kunde. Som att springa maraton när jag var riktigt, riktigt vältränad.
Hustrun drabbades av cancer
Däremot kröp sig ångesten inpå när hustrun sedan drygt 50 år, drabbades av bröstcancer.
– Då blev jag väldigt orolig. Nu är hon frisk, men det var oerhört oroande och ångestskapande för mig. Hon verkade själv mer lugn med det, än vad jag var. Men tanken att människan man varit ihop med och tycker om så mycket, kan försvinna, är en hemsk tanke. Ibland tänker jag på vad jag ska ha på mig på nästa begravning. Men tänk, om det är jag som ska ordna den?
En förutsättning för att kunna njuta av ålderdomen är att hjärna och minne finns kvar, konstaterar han.
– Jag kan komma ihåg så mycket. Jag läser nu en bok om andra världskriget och då börjar jag minnas mitt liv, min barndom på 40-talet. Det blir lite konstigt. Det är ju inte så många andra som minns den tiden i dag.
Foto: TT/Shutterstock, Stewen Quigley, Emelie Asplund