Sandra blev frisk från postcovid: ”Ge inte upp”
– Att ha överlevt och tagit sig igenom, det ger en helt annan syn på livet, säger hon till MåBra.
Forskaren och läraren Sandra Modh insjuknande tidigt våren 2020. Listan över hennes olika symtom är lång, rättare sagt på över hundra stycken, berättar hon.
– De värsta symtomen var de klassiska med andningssvårigheter, hög puls och hjärtrusningar. Jag hade också neurologiska symtom, jag hade skakningar i armarna och jag förlorade kontrollen i benen, kunde inte gå riktigt. Var känslig mot ljud och ljus, rabblar hon upp för att nämna några.
Hon blev överkänslig mot nästan all mat och dryck, och kunde få allergiska reaktioner. Ibland så illa att hon behövde ta adrenalinsprutor eller åka in med ambulans.
– Jag var isolerad till slut med allergimask. Jag var en grönsak. En mental grönsak, en fysisk grönsak.
”Blev frisk som nästan över en natt”
Till en början blev Sandra ordinerad vila, men hennes postcovid följdes upp av vården.
– Jag hade väldig tur att bli skickad på många undersökningar. Många fler än vad jag har förstått att andra fick under den tiden. Jag blev undersökt ordentligt; Hjärta, lungor, hjärna. Allting såg bra ut, man kunde inte förklara vad som var fel.
Genom Karolinska institutet fick hon prova en anitviral medicinering. Den hjälpte inledningsvis, men med tiden blev Sandra överkänslig och tvingades avbryta. Via KI fick hon i stället prova neuroplasticitetsträning.
– Behandlingen innebär att man aktivt bygger nya nervbanor i hjärnan, förbi påverkade områden som skickar ut stressignaler till kroppen fast faran är över. Egentligen kan man säga att hjärnan skadar kroppen.
– Och det funkade. Jag blev frisk som nästan över en natt.
Sandra Modh
....
Ålder: 39.
Familj: En dotter.
Bor: Malung.
Yrke: Forskare och lärare. Doktor i socialantropologi, adjunkt på Karlstads universitet och lektor på Malmö universitet.
Drygt ett år efter att Sandra blev sjuk kunde hon jobba heltid igen.
– Jag kände mig helt frisk där sommaren 2021. Jag kunde arbeta, röra på mig, springa, hoppa. Jag är småbarnsmamma, jag har en liten tjej hemma. Jag kunde göra allt som jag inte hade kunnat göra på ett helt år.
– Jag kände mig mycket starkare, både i psyket och i kroppen. Jag har aldrig mått bättre.
Ser hoppfullt på framtiden
Sedan Sandra blev frisk har hon fortsatt samarbeta med Karolinska institutet för att utveckla neuroplasticitetsträning i Sverige.
Hon ser ljust på framtiden.
– Man ser att det är fler som tar tillståndet på allvar. Jag var med och grundade Svenska covidföreningen och de driver ett väldigt bra arbete gentemot landsting, kommuner och har ett gott samarbete med både politiker och läkare, säger hon och fortsätter:
– Att man får insikt i att det faktiskt är ett tillstånd som inte är psykiskt, även om det kanske är hjärnan som är involverad, så får det fysiska effekter som kan ge permanenta skador på olika organ i kroppen.
– Det finns hopp, det kanske bara tar lite längre tid.
”Det ger en helt annan syn på livet”
Väl på andra sidan ser Sandra på livet med nya ögon.
– Jag var säker på att jag skulle avlida där innan jag blev frisk. Att ha överlevt och tagit sig igenom, det ger en helt annan syn på livet, en helt annan respekt för livet. Man vet att livet är kort och skört. Att ha stått och vägt nästan med en fot på andra sidan, då vet man att man ska göra det mesta av livet medan det är.
Hon vill också understryka vikten av att våga stå upp för sig själv.
– Det ser lite olika ut i sjukvården hur man blir bemött. Det är viktigt att man står på sig när man träffar läkare eller annan sjukvårdspersonal som inte riktigt tror på ens symtom.
– Ge inte upp, det går att bli frisk.