Pia är sockerberoendeterapeut: ”Suget har tagit över många gånger”
Sockerberoende har diskuterats och debatterats i många år – man har tvistat om, och undersökt, ifall det finns eller inte?
För även om man vet att socker och sötsaker påverkar oss, bland annat genom att ge den som äter det må bra-ämnen som dopamin och endorfiner, så ses det idag inte som en sjukdom.
Sockerberoende är inte en diagnos idag
Man kan inte här i Sverige få en diagnos som heter sockerberoende idag.
En del av debatten handlar om att det kan vara svårt att skilja på matberoende och sockerberoende, att visa att det just är sockret man känner sig beroende av. Då man kanske ofta äter sött, fett och salt i kombination.
Något annat som diskuteras är en uppfattning om att man skulle kunna bli av med suget om man undviker att äta det en period. En del menar att så fungerar inte andra biokemiska beroenden man jämför med idag.
Men många som lägger om sin kost behöver just undvika att äta en del saker resten av livet – för att inte suget snabbt ska komma tillbaka igen.
– Du slutar inte att vara beroende för att du får hjälp med att hantera suget, suget kan du få tillbaka när som helst precis som vilket annat beroende som helst, säger Pia Lönnroth som jobbar som sockerberoendeterapeut och driver Sockerakademin.
Vi är olika känsliga för socker
Hon anser att sockerberoende finns och har själv upplevt problem med sötsug.
– Jag tyckte redan som liten att jag var större än andra. Jag var familjens lilla godisråtta och började tidigt smussla med vad jag åt, berättar Pia Lönnroth.
Pia berättar också hur hon jojo-bantat större delen av livet. Testat olika dieter, metoder. Gått ner i vikt. Gått upp igen.
– Jag har spytt och späkt mig och gått på flygvärdinnedieter ...
Pia menar att det handlar om att vissa är känsligare för socker än andra. En del väldigt känsliga.
Man vet ofta hur man borde äta
– Jag är kock i grunden och vet vad jag borde äta. Jag kan allt om det. Det är inte att jag inte förstår.
Det är bara att suget har tagit över många gånger. Gång på gång. Pia gjorde till och med en överviktsoperation.
– Men jag har alltid gått upp igen. Och levt med skammen och skulden över att inte vara normalviktig. Känt att det är något som är fel.
Pia hade inte hört talas om vad som kallas för sockerberoende.
– Men så fick jag själv behandling för drygt fyra år sedan. Två månader senare var jag viktstabil. Dessutom hade det så många andra fördelar – jag slapp sug, kunde dra ner på astmamedicin och kände inte av pollen längre.
Pia hittade vad som fungerade för henne på egen hand.
– Jag upplever att det är svårt att få rätt hjälp inom sjukvården. Att man träffar dietister som inte fokuserar på beroende. Näringslära kan många av oss som upplever beroende, det handlar inte om vad som är bra eller dåligt. Vi kan inte låta bli. Vi är olika känsliga och vi som får starkare dopaminpåslag i hjärnan upplever det som beroende.
Vill man ta kontroll kan det betyda nolltolerans
Pia beskriver det som att belöningssystemet går igång på socker och processad mat. Och att det är svårt att ta kontroll över.
Upplever man att man inte kan låta bli socker, och vill ta kontroll över sin situation så säger Pia att det är nolltolerans som gäller. Att man behöver låta bli socker, sötningsmedel och även vitt mjöl som påverkar blodsockret.
– Den andra utmaningen är att lära sig sockrets alla namn, så många produkter som innehåller det i olika former. Det handlar mycket om att ha kunskap om mat och hjärnan, så man slipper stora blodsockersvängningar.
Foto: Privat, TT