"Tänk om ingen vill älska mig?"

Fråga:

Det har gått en tid sedan jag och min sambo separerade, han hade träffat en annan … Och nu sitter jag här och saknar bekräftelse så enormt mycket. Jag känner mig så oälskad, patetisk, och gammal, samtidigt som jag blir arg över att mitt egenvärde ska bero på att någon annan gillar mig.

Förnuftsmässigt vet jag att jag ser helt okej ut, men jag känner det inte. Hur ska jag få självkänsla nog att träffa en man igen? Tänk om det inte finns någon som kan älska mig? Som vill ha mig? Jag längtar så att det gör ont i kroppen efter att bli sedd och rörd vid. Ska jag leva ensam resten av livet nu?

Milla, 56

Svar:

Alla människor behöver tillhörighet, att bli sedda och bekräftade. När detta tas ifrån en efterlämnar det spår i ens tankar, känslor och beteenden. Man sörjer både det man förlorat och det man ville uppnå, men inte förmådde.

Och även om en relation stundtals har varit dålig så är det sällan det man minns när man blivit lämnad. Man fokuserar bara på det man förlorat, och kanske i ditt fall allt den andra fick istället.

Det är helt naturligt att känna som du gör under en period. Men om det fortsätter likadant under en längre tid är risken stor att du hamnar i en neråtgående spiral, där du lever i det förgångna. För att undvika det, och att så småningom kunna blicka framåt igen och se det som pågår här och nu, kan du ställa dig några frågor.

Fundera över vad som är sanning: är det som känslan säger; att du är oälskad, patetisk och gammal? Eller är det som förnuftet säger; att du är helt okej?

Som det är nu tolkar du troligen det du känner som sant. För att bryta det måste du byta sanning till det förnuftet säger. Börja med att agera utifrån det, så kommer också känslan att förändras.

Gör helt andra saker än du brukar. Börja med en aktivitet du aldrig provat, gå med i en förening, börja dansa, sjunga i kör eller vad som står till buds.

Nästa steg är att förändra hur du bemöter dina förväntningar. När du kommer hem och börjar tänka att ”det går aldrig, jag kommer alltid att vara ensam” så säg i stället till dig själv: Okej, jag tar ett steg i taget mot nya mål, jag kan inte se runt hörn så jag vet inte vad som kommer att komma. Det enda jag vet är att jag måste gå runt hörnet för att se vad som finns där.

Kerstin