Katja gick från palliativ patient till friskförklarad

Efter reklamen: Steg för steg: Så undersöker du dina bröst

Nio månader efter sitt livs första mammografiundersökning kastades hon rakt in i en mardrömsdiagnos. Det var oktober 2021 och rosa månad. Katja Pettersson, 44, som normalt inte känner igenom brösten regelbundet, påmindes om att det är viktigt och bestämde sig för att klämma på dem.

– Då kände jag som en liten ärta alldeles intill vårtgården. Eftersom jag har haft en godartad förändring i 20-årsåldern så blev jag inte särskilt orolig. Det var nog samma sak nu, tänkte jag.

Men när Katja några dagar senare tvålade in sig i duschen stelnade hon till. I armhålan kände hon en stor knöl på 3–4 centimeter.

– Jag blev alldeles kall och tänkte direkt på cancer. Min faster var i min ålder när hon drabbades av bröstcancer, en sjukdom som hon sedan dog av.

Sattes upp för palliativ behandling

Katja vände sig till hälsocentralen där läkaren kände på knölarna och skickade en remiss till bröstenheten. Sedan gick det fort. Efter mammografi och ultraljudsundersökning frågade Katja vad läkaren kunde se. Svaret var att det inte såg bra ut.

– Jag hade tänkt åka till doktorn ensam, men i sista stund bad jag min man att följa med. Det är jag tacksam för, eftersom jag i princip fick cancerbeskedet där och då.

Läkaren tog prover från knölarna och Katja kallades till en skiktröntgen. I sin journal såg hon att läkaren skrivit ”kod 4”. Det betyder att läkaren är så säker på att det är cancer som man kan vara innan provsvaren kommit.

När Katja kallades till nästa besök förstod hon redan att hon hade cancer. Hon bad sin syster att följa med eftersom hennes man vakade över deras yngsta barn som låg på barnavdelningen med RS-virus.

– Jag fick veta att det var cancer i båda knölarna och att jag dessutom hade metastaser i lymfkörtlarna under bröstkorgen. Dessa gick inte att operera och därför kunde jag inte få någon botande behandling.

Eftersom Katja hade drabbats av en hormonell cancer sattes hon omgående på anti-östrogenbehandling. Det kastade henne rakt in i klimakteriet.

– Men det jobbigaste var att läsa vad som stod i min journal.

Läkaren skrev att hon hade en avancerad och metastaserad bröstcancer och sattes upp för palliativ behandling med en kombination av endokrin terapi (antihormonbehandling) och kemoterapi (cytostatika/cellgifter).

– Jag var alltså en palliativ patient! Jag googlade och såg att medianöverlevnaden är tre år. I bästa fall kanske jag skulle leva fem, sex år. Jag föll ner i ett svart hål.

Lungcancer ökar bland kvinnor – men forskningen ger hopp

Tumörerna började krympa

Katja kämpade med dödsångest och svarta tankar på egen hand. Hennes man ville inte prata om döden, och hon ville skydda deras barn. Hon hade vaknat upp i en mardröm och livet hade fått helt nya förutsättningar.

– Min son har efteråt sagt att han var jätterädd för att jag skulle dö. Vi mådde nog alla väldigt dåligt. Jag grät jättemycket i början, samtidigt som jag försökte lära mig att hantera min nya situation.

– Alla små ting i livet blev stora. Det viktigaste var att ha familjen omkring mig och att få krama barnen. Jag njöt av enkla saker som soliga dagar och att få leva ett vanligt vardagsliv mellan alla behandlingar och undersökningar.

Även om behandlingarna periodvis gjorde henne totalt utslagen så verkade de ge effekt. Tumörerna krympte! Katja försökte gå tillbaka till sitt arbete som systemutvecklare på 25 procent, men det fungerade inte.

– Jag var otroligt hjärntrött och eftersom jag skulle dö om bara några år kändes det också som fel fokus.

En oväntad vändning kom bara några månader senare.

– På återbesöket i augusti 2022 berättade doktorn att det inte längre syntes några spår av cancern i bröstkorgen. Det betydde att jag nu kunde opereras i bröstet och armhålan. Jag såg hur tårarna steg i min makes ögon när vi fick beskedet.

– När jag ska beskriva mina egna känslor känns alla ord så futtiga. Jag var överlycklig men visste inte om jag kunde tro att det var sant, vågade jag bli glad? Jag jobbade ju på att acceptera att jag skulle dö.

Bar på bröstcancergenen

Katjas ena bröst opererades bort, liksom alla lymfkörtlar i armhålan, och hon fick strålbehandling. Eftersom en genetisk undersökning visat att hon bar på bröstcancergenen BRCA2 opererades också det andra bröstet bort vid ett senare tillfälle.

– Det visade sig att ytterligare sju släktingar bär på samma gen. Min 38-åriga syster är en av dem och hon har nu opererat bort både bröst och äggstockar. Det känns skönt att hon kunde göra det i förebyggande syfte.

Ett år efter operationer och strålbehandling gjordes en omfattande så kallad PET-undersökning av Katjas kropp och den visade att hon var cancerfri.

– Doktorn säger att mitt fall är unikt och därför finns inga riktlinjer för hur jag ska följas upp, men vi kom överens om återbesök en gång om året, säger Katja och berättar att hon nyligen fick positiva besked efter den senaste provtagningen.

För att bearbeta allt hon varit med om har Katja fått psykologsamtal och deltagit i bildterapi i grupp. Hon har också erbjudits annan rehabilitering.

– Men nu känner jag att det räcker. Jag jobbar 50 procent och siktar på att gå upp i arbetstid. Jag känner mig mer levande än någonsin förr och nu vill jag bara fokusera på att leva!

Linda tatuerar nya bröstvårtor åt kvinnor efter canceroperationer