Linda tatuerar nya bröstvårtor åt kvinnor efter canceroperationer
– Det är först nu när jag har bröstvårtor som det känns som att jag har bröst igen, säger Jenny, en av Lindas kunder.
Linda hade arbetat som tatuerare i 10 år när hon för fyra år sedan gjorde sin första bröstvårta – på sitt eget ben, för att testa hur bra det kunde bli.
Och uppenbarligen lyckas hon bra:
– En läkare undrade hur jag hade byggt upp hudstrukturen. Det var som om han inte fattade att det bara var färg, berättar Linda för Allas och skrattar.
Tatuerar in naturtrogna bröstvårtor
För att vårtan ska kännas ”rätt” och som ens egen utgår Linda i mesta möjliga mån från den tidigare bröstvårtan, även i de fall båda är bortopererade. Rätt färg, form och storlek är viktigt.
Finns det ingen förlaga att utgå ifrån bollar Linda och patienten tillsammans fram hur de nya bröstvårtorna ska se ut. Det finns vissa ledtrådar för ett naturligt resultat. Ofta är exempelvis färgen på insidan av underläppen samma som på vårtgården. Har man fött barn brukar brösten bli tyngre och vårtgårdarna större. Ofta är de lite ovala också. Sådana detaljer gör skillnad för intrycket, förklarar hon.
"Något saknades"
En av Lindas kunder är Jenny Winquist, 46, som drabbades av trippelnegativ bröstcancer 2019. Båda brösten opererades bort och ersattes av implantat. Men när hon såg sig själv i spegeln utan kläder kände hon att det var något som saknades.
– Hjärnan kopplade liksom inte att det var bröst. Det var ju bara två hudkuddar utan bröstvårtor. Det är först nu när jag har bröstvårtor som det känns som att jag har bröst igen, berättar hon för Allas.
En vanlig metod för att återuppbygga bröstvårtorna är annars att göra ett snitt i huden och dra ihop flikarna till en ny bröstvårta. Därefter tatuerar en sjuksköterska in nya vårtgårdar runtom. Men när Jenny fick höra talas om Linda och hur väl hon lyckades med sina tredimensionella bröstvårtor var valet lätt. Operationsbordet kände hon sig färdig med.
Anställd som tatuerare inom sjukvården
Tack vare Jenny fick Linda kontakt med sjukhuset i Malmö, där hon idag är anställd som tatuerare två dagar i veckan. På en dag hinner hon med sex bröstvårtor. När tatueringen läkt efter ungefär tre veckor kommer man tillbaka för att fylla i mer färg. Att skynda långsamt är viktigt för att få ett naturligt och mjukt resultat.
Väntelistan är lång eftersom sjukhuset pausade bröstrekonstruktionerna under pandemin, och hon får mycket uppskattning för sitt jobb.
– Jag brukar säga till sköterskorna att jag får skörda den sista, fina biten. Patienterna kommer ju till mig för att göra ett avslut. När de varit hos mig behöver de förhoppningsvis inte komma tillbaka till sjukhuset.
Foto: Elin Samuelsson
