Karin missbrukade läkemedel: ”Jag var tvungen att nå botten"

Karin Swenson har alltid varit en aktiv kvinna med många järn i elden. Träning var tidigt en passion och var en stor del av livet 2014, då hon också jobbade som medicinsk sekreterare och hade man och barn.

Våren samma år drabbades hon av en streptokockinfektion i halsen. Hon fick antibiotika, men insjuknade snabbt igen.

– Det var halsfluss på halsfluss. Jag fick inte återhämta mig överhuvudtaget. Kunde inte träna och inte heller sova normalt. Det drog ner mig fullständigt och jag drabbades av ångest till slut, säger Karin.

Efter några fler antibiotikakurer be­stämdes det att hela familjen behövde utredas. Något i hennes omgivning fick Karin att insjukna på nytt hela tiden. Hennes man och son testades och då fann man att de var bärare av de streptokocker som infekterade henne. De blev inte sjuka, men hon blev det.

– När de fick antibiotika också så blev jag frisk på riktigt. Det var skönt, men då hade det gått väldigt lång tid och mina sömnproblem ville inte ge med sig.

Efter reklamen: Psykologens 3 bästa tips när livet känns tungt

Läkaren skrev ut bensodiazepiner

Utan sömn ökade känslan av ångest och hon kände att hon behövde hjälp att ta sig ur problemet, så att hon äntligen kunde fortsätta med livet.

– Läkaren skrev snabbt ut ångest­dämpande bensodiazepiner, något som aldrig borde ordinerats. Men då ville jag bara gå vidare i livet efter att ha varit sjuk så länge. Jag förstod inte faran, berättar Karin.

Det var en rad olyckliga faktorer som drog åt samma håll.

– Jag skulle naturligtvis aldrig blivit erbjuden en så stark medicin, utan fått börja med att lära mig sömntekniker och andra strategier för att må bättre. Helt galet när man tänker på det efteråt.

Det var en smekmånad till att börja med, sedan var jag fast

Karin Swenson

Redan vid första tabletten fick hon väldigt bra känsla. Effekten kickade in snabbt och hon kände sig lugnast i hela världen. Det var en härlig upplevelse.

– Jag blev helt avslappnad på riktigt. Därefter är det den där första känslan som du jagar. Det är därför du blir beroende och det är därför det är så farligt. Om det varit en obehaglig upplevelse så hade ingen fastnat, förklarar Karin.

Hon märkte ganska snabbt att det inte räckte med den dos hon börjat med. Mer behövdes för att nå den där avslappningen.

– Det var en smekmånad till att börja med, sedan var jag fast. Jag började öka med en halv tablett åt gången, sedan gick det snabbare och tabletterna tog slut fort. Det gjorde mig orolig, framförallt efter att min läkare gått i pension.

Karin försökte hitta någon ny läkare som ville skriva ut mer, men misslyckades. Hon fick pröva lyckan på nätet och svarta marknaden, vilket var betydligt dyrare och osäkrare.

– Jag var på ständig jakt efter fler tab­letter och slutade bry mig om allt annat. Inom ett halvår var jag helt beroende.

Dr Mosely: Två vanor som garanterat förbättrar din sömn

Behandlingshem hjälpte inte

På något sätt lyckades hon ändå hålla igång livet nästan som vanligt. Tabletterna, som hon en gång tog för att må bra, tog hon numera för att slippa må dåligt. Skolan där hennes yngsta son gick skickade in orosanmälningar och 2015 hamnade hon på avgiftning första gången.

– Jag har bara gott att säga om socialen, de gjorde vad de behövde för min son. Men avgiftningen fungerade inte. Karin gick tillbaka till de små blå tabletterna.

– Det jobbigaste var att sjukvården inte behandlar en speciellt bra. Det är ju en sjukdom att vara beroende, men många vill inte inse detta. Framförallt om man missbrukar läkemedel, säger Karin.

2017 åkte hon in på ett behandlingshem. Hon åkte dit med mycket hopp, men upplevde att det enbart var förvaring. Karin lyckades inte komma ur sitt missbruk och blev mer och mer personlighetsförändrad. Hennes man gav henne många chanser, men till slut gick det inte längre.

– 2018 ville han skiljas och jag flyttade ut från vår villa och in i en liten lägenhet. Min ekonomi var helt körd och jag var bara på jobbet till och från.

Värsta sortens abstinens

Karins enda säkra punkt hade varit hemmet. Nu försvann det och hon tog mer tabletter än någonsin. Till slut tog hon en oavsiktlig överdos och ramlade ihop i vardagsrummet i sin lägenhet.

– Jag hade telefonen i sovrummet och det tog mig åtta timmar att kravla mig dit. När jag fick mobilen i handen kunde jag inte komma ihåg koden så jag tryckte bara SOS. Jag kunde inte prata, men de förstod ändå, skickade ambulans och det räddade mig. Därefter skrevs Karin än en gång in för avgiftning och det gick bra för första gången.

– När jag såg alla dessa människor som levde som zombies på avdelningen, då kände jag att det var nog. Jag ville ha tillbaka mitt liv. Jag var tvungen att nå botten innan jag kunde vända allt.

Det blev en period på tre månader med värsta sortens abstinens – svettningar, illamående, hallucinationer och psykoser. Men hon stod ut och en dag vaknade hon utan att må dåligt.

– Det var en fantastisk känsla.

Agneta levde som medberoende: "Det var ett litet helvete"

"Det finns ljus i tunneln"

Under sitt tillfrisknande har Karin insett att hon är en personlighet som har svårt för att vara lagom. Det blir gärna överdrifter. Idag riktar hon sitt superfokus mot något ofarligt, nu är det istället hälsan och träningen som är prio. Och familjen: Hon och Jan har också hittat tillbaka till varandra och bor ihop igen.

– Det som kan vara jobbigt är att de vänner du får när du befinner dig i tabletträsket ofta kan vilja hålla kvar dig där, så de känner sig mindre ensamma. Det kallas krabbmentalitet. Lägg en krabba i en hink och den kan ta sig ur, två krabbor tar sig aldrig ut för de drar ner varandra istället för hjälpas åt, berättar Karin.

Idag har Karin tagit tillbaka sin framtid. Familjen är samlad och hon mår bra. Rutiner ramar in dagarna med allt från yoga till löpturer. Hon mår bra fysiskt och psykiskt.

– Jag vill att alla ska veta att det finns ljus i tunneln. Det går att komma tillbaka.

Läkaren om läkemedelsberoende: Släpp skammen och sök hjälp

Många som söker vård för ­sömnproblem, ångest, smärta eller depression kan vara inne i ett beroende. Andra som får läkemedel för dessa symtom är i riskzonen att utveckla det, menar experten.

Per Steneryd är specialist i allmänmedicin och har lång erfarenhet av att möta människor som hamnat i missbruk. Han har på nära håll sett hur stor utmaningen är för patienter med beroendeproblematik. Hur de ofta bollas runt utan att få riktig hjälp.

– Smärtstillande opioider, ångestdämpande bensodiazepiner och olika sömnmedel tillhör de vanligare läkemedelsgrupperna att utveckla beroende till. Det är mediciner som behövs i vissa fall, men riskerna är stora. Samtidigt tycker jag att vården mer och mer börjat förstå att man måste vara på sin vakt, berättar Per.

Varningstecknen kan vara svåra att se till en början, både för patienten själv, för läkaren och för omgivningen.

– Det är en effekt som smyger sig på, vilket gör det än mer farligt. Man kan klara sitt arbete och sitt liv under en ganska lång tid innan man märker att livslusten inte finns kvar. Man går över en tröskel och det blir svårt att ta sig tillbaka, förklarar han.

Läkemedelsberoende är en allvarlig sjukdom som gradvis förvärras och stigmatiseringen från omgivningen kan vara hård.

– De som söker sig till vårdcentralen söker oftast inte för beroende. De söker för sina symtom, som de inte alltid kopplar ihop med ett beroende. Många behöver specialisthjälp och strukturerade program. Får man inte det via vårdcentralen kan man i en del regioner skriva egenremiss. Viktigast är att svälja skammen, för det ökar chansen för tillfrisknande, säger Per.

Viktigast är att svälja skammen, för det ökar chansen för tillfrisknande

Per Steneryd

Vad kan då triggern vara som gör att någon hamnar i skadligt bruk? I vilka livssituationer är risken störst?– Vanligtvis är det tillfälliga livskriser som till exempel skilsmässor eller arbetslöshet. Det är också vanligt att allt börjar med någon fysisk kris – sjukdomar, frakturer eller andra skador.

Man börjar med medicinering som man sedan inte kan ta sig ur efter att ha byggt upp en tolerans.

– Många gånger behöver man förstå att det är helt normalt att må lite dåligt under en tid. Bygga upp ett tålamod, förklarar Per.

Hans råd till någon som lever med ett läkemedelsberoende är att börja med en medicindagbok där man skriver upp exakt hur stor dos man tar och när på dygnet. Det är utgångspunkten. Därefter planerar man in den fortsatta medicineringen jämnt över dygnet för att minska stresspåslaget, samtidigt som man kan börja dra ner på dosen. Nyckeln är att följa planen och aldrig ta medicinen utefter hur man mår.

– Med hjälp av en erfaren behandlare blir det inte så skrämmande. Det gäller att få kontroll på rädslan som kan hindra ett tillfrisknande. Därefter måste man ha tålamod för att hjärnan ska få chans att återställa signalsystemet, det kan ta allt från veckor till månader. Att bli deprimerad under den här tiden är helt normalt, men ge det den tid som behövs och tro på processen! ●

Foto: Pernilla Skoglund, TT/Shutterstock