Maria led av hemorrojder i 15 år – vill inte skämmas längre

Redan i åttonde klass drabbades Maria av analsprickor första gången. Men det var ju alldeles för pinsamt att prata om, så hon ignorerade besvären, länge.

När hon sedan fick barn blev sprickorna värre och fick sällskap av hemorrojder. På efterkontrollerna frågade hon vad hon skulle göra åt hemorrojderna.

– Då fick jag svaret att ”Det är bara att peta in dem. Det där är ju så himla vanligt.”

Det var liksom ingenting att göra något åt.

Gjorde fruktansvärt ont att gå på toa

Efter andra barnet blev det ännu sämre. Att gå på toaletten gjorde fruktansvärt ont och ledde till problem med att tömma tarmen.

– Jag har inte kunnat gå på toaletten på ett vettigt sätt. Det tar så lång tid att det är löjligt. I vissa sammanhang kanske man behöver tömma tarmen fort, men det går inte överhuvudtaget. Det kan än idag ta mig 45 minuter.

Hur ofta ska man tömma tarmen?

Förstoppning: Vanligt problem som få nämner – kan det bli farligt?

Ändå var svaren desamma, det var normalt.

Till sist tog Maria saken i egna händer och sökte vidare hjälp. Då fick hon veta att hon även hade hemorrojder på insidan av analen, något hon inte själv vetat om.

– Jag sökte hjälp först när hemorrojderna skrumpnat ihop och blivit som lösa säckar som hänger utanför. Det blev också svårt med hygienen när det är så mycket som händer bak i rumpan. Jag fick skölja mig med en slang. Man vill ju vara ren och fräsch.

Fick operation efter att ha lidit av hemorrojder i 15 år

Först stötte hon på motstånd, sjukvården tyckte inte att besvären var tillräckliga och man fortsatte ordinera salvor. I perioder kunde det vara bättre, för att sedan bli sämre. Men aldrig helt bra, så Maria stod på sig och tillslut, efter 15 år, fick hon en operation. Där tog man bort hemorrojderna som hängde på utsidan. De som var på insidan kunde åtgärdas med hjälp av gummiband.

– Det var helt fantastiskt! Jag kunde gå på toaletten första gången utan att det gjorde hiskeligt ont. Och jag har en hög smärtgräns.

Att prata om hemorrojder ligger djupt inne hos de flesta – trots att det är både vanligt och väldigt jobbigt för många.

Ann Söderlund om hemorrojderna: "Kände mig som en babian"

Idag är det fem år sedan Maria opererades och jo, hemorrojderna har kommit tillbaka. Men den här gången väljer hon att inte söka hjälp. Delvis för att de är mindre och inte gör ont på alls samma sätt. Delvis också för att ytterligare en operation kan öka risken att ändtarmsmusklen blir förslappad, med läckage som följd. Det vågar hon inte riskera.

– Det är så som det är nu. Om det inte stör så får de vara kvar.

Trots att Maria haft stora besvär och att det tog lång tid innan hon äntligen fick hjälp är hon ödmjuk inför det faktum att det finns de som lider av sina hemorrojder ännu mer än vad hon gjort.

– Jag tror inte att jag haft till närmelsevis så stora problem som man kan ha. Det är bara det att jag inte håller tyst om det.

Våga sök hjälp!

Och just genom att våga prata öppet om problemen hoppas Maria att andra drabbade ska våga söka hjälp och våga stå på sig, inte nöja sig med att det är normalt. Lider man av det ska man inte behöva stå ut med något som ofta går att behandla.

Visst är det så att i många fall försvinner hemorrojder av sig själv efter ett tag, och egenvård kan räcka långt. Men för andra gör det inte det och då skulle Maria önska att man från vårdens håll var tydligare med att om de inte har försvunnit inom en viss tidsram bör du går och kolla upp det igen.

Det här ökar risken.

Tarmcancer: Här är symtomen att hålla koll på

– Om man har fått hemorrojder under graviditet eller efter förlossning så har jag jättesvårt att tro att det är många som söker hjälp för det ett halvår eller ett år efteråt. Man drar ju sig ofta för att gå och visa upp sin rumpa. Man tänker att det kanske är så här nu. Jag tror att många inte går iväg förrän det har gått alldeles för lång tid, avslutar Maria.

Experten ger svar om hemorrojder

Var fjärde kvinna i Sverige (25 procent) har drabbats av hemorrojder under de senaste fem åren. Långt ifrån alla vet var deras hemorrojder kommer ifrån – eller hur man ska behandla dem. Annika Svedberg, chefsapotekare på Apotek Hjärtat förklarar och ger råd.

Vad beror hemorrojder på?

Hemorrojder beror ofta på ett ökat tryck på blodkärlen i ändtarmen, vilket leder till att blodkärl börjar bukta ut inne eller utanför analkalen. Grundorsaken till att man får hemorrojder beror på en kombination av gener och levnadsvanor.

Här är två negativa konsekvenser av toa-läsning.

Därför ska du inte läsa när du bajsar

– Den absolut vanligaste orsaken till hemorrojder är förstoppning. Andra orsaker kan vara kraftig diarré, övervikt eller mycket stillasittande, säger Annika Svedberg.

Många kvinnor drabbas också av hemorrojder under graviditet eller i samband med förlossningen. Den växande livmodern gör att trycket på de stora blodkärlen ökar, vilket och i sin tur kan bidra till uppkomsten av hemorrojder. Under förlossningen kan trycket av krystningarna orsaka hemorrojder.

Efter reklamen: Se och träna knipövningar med oss: Styrkeknip

Kan man motverka hemorrojder? Hur?

Om du har återkommande problem med hemorrojder bör du se över dina levnadsvanor. Besvär kan exempelvis förebyggas av att äta mer fiberrik kost och dricka mycket vatten. Även fysisk aktivitet kan förebygga besvären, tipsar Annika Svedberg.

Vissa läkemedel kan bidra till förstoppning, vilket i sin tur kan orsaka hemorrojder. Därför kan det också vara bra att rådgöra med en farmaceut eller läkare om läkemedel kan vara orsaken till besvären.

När ska man uppsöka vård?

Hemorrojder kan vara smärtsamma i form av klåda och sveda, men de kan även innebära blödningar från ändtarmen. Ofta kan de försvinna efter några veckor, och självhjälp med salvor och tålamod är det som rekommenderas först och främst. Men om besvären är ihållande, återkommande eller svåra är det viktigt att uppsöka vård. Delvis för att få bukt med problemen, men också för att exempelvis blod i avföringen kan vara ett symtom på magsår eller i ovanliga fall cancer eller tarminflammation, menar Annika Svedberg.

Foto: Tomas Östergårds/Stefan Bohlin