Sömnparalyserna tog all kraft – Maria om vändpunkten
I det annars behagliga sovrummet infinner sig en stark känsla av rädsla. Kroppen är som förstenad och går inte att röra. Rummet ser lika bekant ut som vanligt, bortsett från en gestalt som uppenbarat sig i dörröppningen, samtidigt som något obekant hörs i öronen.
Den övre halvan av skepnaden är bekant, medan den undre ser ut att tillhöra någon annan. Som från ingenstans rusar gestalten mot sängen och hoppar rakt in i kroppen. Därefter börjar en ännu intensivare förlamning av musklerna och rysningar som gör ont i hela huden.
Maria Afshar Lahnamaa, 31, kan än i dag känna den intensivt obehagliga känslan när hon nu sitter i samma rum och ammar sin son. Första gången hon upplevde en sömnparalys var hon omkring 12 år, och under en period när det var som värst drabbades hon flera gånger per natt i flera månader.
– Jag mådde jättedåligt och det var ofta man tänkte att man inte orkar mer. Det var som en kamp man hade i sin ensamhet hela tiden, säger Maria.
Hon beskriver att sömnparalyserna dränerade henne både fysiskt och psykiskt.
– Fysiskt för att kroppen blir trött när den inte får sova och psykiskt på grund av rädslan inför själva paralyserna. Och den ständiga pressen i att jag måste sova för att jag är helt slut, men det går inte för att man är rädd att det ska hända igen. Det var en sådan terror gång på gång.
Det är en sak att inte veta vad det är, men en annan att inte våga berätta om det
Kändes som en diagnos utan behandling
På något sätt tog hon sig igenom det, genom att överleva dag för dag och härda ut. Det skulle även visa sig att Marias mamma varit med om sömnparalyser sedan hon var tonåring. Hon hade dock inte vetat vad det var och aldrig vågat berätta av rädsla för att bli avfärdad som psykiskt sjuk.
– Det var nog det som slog hårdast och därför jag vill prata om det. Det är en sak att inte veta vad det är, men en helt annan att inte våga berätta om det. Det blir en helt annan, mer långtgående rädsla kring det då. Jag vill inte att någon ska känna att det är konstigt eller att man inte får prata om det, säger Maria.
Hon har gjort efterforskningar men haft svårt att hitta konkreta råd om vad man kan göra för att hantera återkommande sömnparalyser. I hennes fall gick besvären inte att koppla till bristande sömnrutin, kost eller motion.
– Det var väldigt skönt att längs vägen förstå att det var sömnparalyser det handlade om. Men det blev lite som att få en diagnos utan att erbjudas behandling eller strategier för att hantera den.
I avsaknad av svar har hon själv fått utforska vad som fungerar och inte. I dag har hon funnit en metod som ger henne kontroll. Vändpunkten började ta form då hon träffade sin nuvarande make när hon var runt 18 år.
– Han hade ett öppet sinne och jag kunde ventilera och prata med honom om sömnparalyserna utan att känna att det var konstigt på något sätt. Han hade även en del erfarenhet av det spirituella och gav mig verktyg för att utforska mitt inre, säger Maria.
Tror på en vetenskaplig och en själslig förklaring
Maria började meditera och det gav henne en större förståelse för vem hon är och vad hon känner både i och utanför sömnparalyserna. Med tiden har hon landat i att hon tror att det finns en tydlig vetenskaplig förklaring till vad som händer under en sömnparalys, men att det också finns en förklaring som går mer åt det själsliga hållet.
– Jag tror att sömnparalyserna dyker upp för att jag blir av med energi. Om jag inte skyddar mina andliga portar så är risken större att det händer.
Hon trycker dock på att det inte behöver betyda att det fungerar så eller är logiskt för andra.
– Jag tror att man får hitta det som fungerar för en själv. A och O är att man själv tror att det kommer att fungera. Det finns säkert placebo i min strategi också, men den hjälper mig likväl. Man får testa sig fram och intala sig själv att det man provar kommer att fungera.
Lärde sig att hantera sömnparalyserna
Innan hon somnar brukar Maria numera föreställa sig en trygg plats med många olika portar som hon stänger runt sig, en efter en. Det har hon som ett litet mantra för att känna att ingenting får komma och störa henne i sömnen.
– I min värld finns det energiklot runt om i världen som dras till närmaste energikälla för att laddas. Det behöver inte vara så, men för mig blev det här en förklaring som jag mår bra av och som hjälper mig.
Hon upplever att rädsla spär på sömnparalyserna, och därför är det så viktigt för henne att hitta en känsla av trygghet.
– Även om jag har hittat mina tekniker som fungerar bra för mig så får man vara lite beredd hela tiden. Om jag har svårt att somna, eller om jag får en konstig känsla när jag ska lägga mig, så kanske jag försöker att visualisera portarna som stänger min trygga plats, eller ett annat mantra, säger Maria.
Frekvensen ökar om hon glömmer bort sig själv
Ända sedan start har det varit väldigt olika hur ofta hon upplever paralyserna. De kommer intensivt i perioder för att sedan försvinna en tid. Om hon glömmer bort att ta hand om sig själv under en stressig period så upplever hon att de ökar. Men i dag försöker hon att tänka att det finns någonting fint både i själva sömnparalyserna, och i den personliga utveckling som de fört med sig.
– Jag har fått uppleva känslan av att det inte alltid behöver vara någonting ont som vill mig illa, vilket ger mig ett lugn.
Jag är tacksam över plågan, även om den varit sjukt jobbig
Hon har i dag en djupare kontakt med sig själv, sina känslor och sina behov. Det har stärkt henne i relationen till sig själv och andra. Men även gett en större förståelse för att man aldrig vet vad andra går igenom.
– Mitt motto är att man inte ska ångra sig. Hade en sak inte hänt så hade inte många andra saker hänt heller. Jag är tacksam över plågan även om den varit sjukt jobbig, säger Maria.
Du är delvis vaken
Sömnparalys är en så kallad parasomni, som är ett samlingsnamn för olika fenomen där hjärnan befinner sig delvis i sömn, delvis i vakenhet. Det kännetecknas av att du upplever att du vaknat men att kroppen känns förlamad. Samtidigt kan man uppleva hallucinationer.
Paralysen kan vara från några sekunder till flera minuter. Tillståndet är inte farligt, men kan vara väldigt jobbigt.
Forskaren: Hjärnans olika delar vaknar i olika takt
De flesta upplever en sömnparalys någon gång i livet. Det berättar Christian Benedict, sömnforskare och docent i neurovetenskap vid Uppsala universitet.
– Majoriteten får det enstaka gånger, det är inte lika vanligt att det är återkommande, säger han.
Sömnparalys kan uppstå hos en frisk person, eller vara en del av sjukdomar som narkolepsi och sömnapné. När vi sover går vi igenom olika stadier: lätt sömn, djup sömn och REM-sömn. Under REM-sömn, också kallat drömsömn, stänger hjärnan av många av våra muskler tillfälligt. Det är för att vi inte ska göra det vi drömmer om på riktigt.
– När man vaknar utifrån drömsömnen så kan det för vissa ta längre tid för den här muskelparalysen att släppa. Det medför att du inte kan röra på dig, men upplever att du är vaken. Hjärnan är dock mer komplex än så och olika delar av hjärnan vaknar i olika takt.
Tillgång till en värld mellan vakenhet och sömn
Ögonmusklerna stängs dock inte av. Därför kan en person under en sömnparalys ofta se sig omkring i rummet. Upplevelsen kan också späs på av hallucinationsliknande skeenden, som beror just på att hjärnan inte hunnit vakna helt.
– Under paralysen får man tillgång till en värld som ligger mellan vakenhet och sömn. Det kan leda till en blandning av verklighet, det som jag ser omkring mig, och saker som hjärnan bygger in i verkligheten som egentligen inte finns där. Exempelvis en person, ett ljud eller en stämning. Ofta byggs ett obehag av att inte kunna röra på sig.
En sömnparalys kan pågå i allt från några sekunder till flera minuter. Men det kan upplevas som längre tid av en del, medan andra kanske inte ens minns att de haft en paralys.
Saker som kan öka risken för sömnparalys
Christian Benedict är aktuell med boken Sov dig till ett bättre liv (Bonnier Fakta) där han tillägnat ett kapitel åt parasomnier, olika fenomen som kan ske under sömnen. Den stora frågan på forskningsfronten är varför parasomnier, som sömnparalys, uppstår.
– Vi vet vad som händer i hjärnan, vad som kan framkalla det, hur det kan upplevas och behandlas – men inte varför och de bakomliggande mekanismerna.
Det finns flera möjliga saker som kan öka risken för en sömnparalys, men exakt varför en del drabbas och andra inte är oklart.
– Stress, alkohol, koffein, användning av vissa mediciner, oregelbundna sömnvanor och sömnbrist är exempel på faktorer som ökar risken. Det finns också en viss ärftlighet.
Sömnparalyser är inte farligt: Du kan inte "fastna"
Om man upplevt någon eller ett fåtal sömnparalyser finns ingenting att oroa sig för rent medicinskt. Men om de är återkommande rekommenderar Christian Benedict att man tar kontakt med vården.
– Det är inte farligt och du kan inte ”fastna” i en sömnparalys. Men det kan vara väldigt jobbigt och det är lätt att man blir rädd för att sova. Då kan det utvecklas till insomni, stora sömnsvårigheter. Återkommande paralyser kan även vara ett tecken på att det kanske finns en underliggande sjukdom eller annan faktor som bör utredas och behandlas, säger han och fortsätter:
– Om det kan uteslutas kan man också tänka sig att psykologisk terapi kan vara behjälpligt för att hantera paralyserna. Man kan också komma överens med en läkare om läkemedelsalternativ som skulle kunna minska risken att drabbas.
Vem kan drabbas och varför?
Sömnparalys kan uppstå hos en frisk person, eller vara en del av sjukdomar som narkolepsi och sömnapné. Orsaken till varför vissa drabbas och andra inte är oklar, men genetiska faktorer kan påverka.
Saker som kan trigga en sömnparalys är exempelvis stress, alkohol, koffein, läkemedel, oregelbundna sömnvanor och sömnbrist.
Foto: Shutterstock/TT, Stefan Tell