Misstänker du att du är bipolär? Här är de vanligaste symtomen

Funderar du över om du kanske har bipolär sjukdom, eller är manodepressiv som det kallades förut? I så fall är du inte ensam.

– Jag får regelbundet frågan: Är jag bipolär? Och det tror jag beror på att vi pratar ganska öppet om psykiska sjukdomar idag. Det är inte så skambelagt längre. Då ligger det ju närmare till hands att man börjar fundera mer kring hur man själv är också, och vad det kan bero på, säger Monica Emanell, som är legitimerad psykolog med egen mottagning i Stockholm.

Ofta är det svängningar i humöret som gör att man börjar fundera. Men det krävs mer än så för att det ska kunna röra sig om bipolär sjukdom.

– De flesta av oss pendlar i humöret, det är helt normalt. Och när man är ung är humörsvängningarna ofta större, man kan vara glad och uppåt ena stunden och ledsen eller arg nästa. Det är en del i att utvecklas, och även om det kan vara jobbigt så är det som sagt helt normalt.

När finns det fog för att börja fundera över om man har bipolär sjukdom?

– Bipolaritet kan ta sig olika uttryck. Men typiskt är att man har perioder av depression varvat med maniska eller hypomaniska perioder. Däremellan kan man vara helt symtomfri. Vissa har större tyngdpunkt på depressionen, andra på uppvarvningen. Man kan vara i varje fas i veckor eller månader. Och symtomfri däremellan. Men man kan också skifta, ibland från dag till dag eller flera gånger per dag.  Det tar ofta flera år att ställa diagnos, eftersom symtomen kan skifta så mellan olika personer.

Ofta söker man hjälp hos läkare när man är deprimerad, eftersom det är då man själv upplever att man mår dåligt.

– Jag skulle säga att när ens vardag och liv begränsas av hur man mår så ska man söka hjälp. Ofta betyder det inte att man har bipolär sjukdom. Men man kan ändå behöva hjälp – för att kunna må bättre igen.

Läs också: Är du en psykopat? Här är svaret

Så känner du igen en depression

Om det är första gången man är deprimerad kan det vara svårt att veta vad det handlar om. Därför är det hjälpsamt att känna till typiska symtom, som att man inte känner någon glädje – och inte har gjort så på minst två veckor. Man kan också få svårt att sova, eller sover hur mycket som helst – utan att känna sig pigg. Man blir avskärmad från omvärlden. Det går trögt att tänka. Man kan tappa matlusten eller börja hetsäta, samt få tankar om att man är värdelös. Och att andra skulle ha det bättre om man inte fanns.

– Hjärnan fungerar inte när man är deprimerad. Tankarna som kommer är inte sanna, utan har med depressionen att göra. Det här är väldigt viktigt att komma ihåg. För när man är deprimerad känns de väldigt starka och sanna.

Man känner sig ofta avtrubbad, eller får ångest. Ångest kan kännas som en klump i halsen, skav i bröstet, pirr eller klåda under huden. Man kan känna sig rastlös och få svårt att andas och svälja. Svår ångest kan kännas som om kroppen inte sitter ihop, som om man håller på att dö.

– Ångest är helt ofarligt, men kan vara väldigt skrämmande. Särskilt innan man vet att det rör sig just om ångest.

Det finns olika typer av bipolaritet

Man har i huvudsak kategoriserat bipolaritet i två typer: 1 och 2. 3 och 4 finns också, men de är relativt ovanliga. Förenklat kan man beskriva typ 1 som en variant med djupa depressioner och starka manier. När man successivt kommer in i en manisk fas  sover man väldigt lite, är hyperaktiv, får svulstiga idéer, känner sig utvald och speciell och tappar kontakten med verkligheten.

Man kan ta överilade beslut som ter sig helt galna för omvärlden, som att shoppa långt över sina tillgångar. Men för en själv ter sig allt logiskt, man är helt inne i sina egna tankar om hur saker och ting är. En manisk fas, som får gå för långt, kan utvecklas till psykos. Då tappar man helt kontakten med verkligheten, man kan höra och se saker som inte finns, tro att man är någon annan, att man är förföljd och så vidare.

– Ofta behöver man bli inlagd på psykiatrisk avdelning under en tid, för att komma i balans igen.

I typ 2 ligger tyngdpunkten på den depressiva fasen, som utgör ungefär 75 procent av tiden. Man har också maniska faser, men i en mildare variant. Därför kallas de hypomaniska. De är också svårare att känna igen, som utomstående. Och symtomen kommer smygande och kan successivt bli allt starkare under en längre tid – ibland under flera år. Vilket gör det ännu svårare att upptäcka, för omgivningen.

– Hypomani är ett upphöjt tillstånd där man känner sig glad, uppåt och självsäker. Och har man varit deprimerad under en tid innan är det förstås en stor lättnad. Alla vill ju känna att de mår bra. Man har mycket energi, är social och utåtriktad, har lätt att få kontakt med folk och hinner med hur mycket som helst.

Undan för undan blir man alltmer inne i sin egen förhöjda självbild, man sover allt mindre, negligerar risker och omgivningen upplever ofta att man blir självisk och empatilös.

– Det är inte ovanligt till exempel att man får en förhöjd sexdrift, och inleder relationer. Har man ett förhållande är det inte ovanligt att man lever ett dubbelliv under den här perioden. Man blir gränslös, men ser inte själv att det är något konstigt med hur man beter sig.  Så det kan vara svårt för omgivningen att förstå vad det är som händer.

Läs också: Sanna Lundell om kärleken till bipoläre Mikael persbrandt

Själv upplever man bara att man mår bra

Det är mycket svårt att själv veta och känna igen när man är i en manisk eller hypomanisk fas.

– Man känner ofta bara att man mår väldigt bra. Samtidigt upplever man att omgivningen är kritisk och ifrågasättande, och det kan kännas som om: ”Vill de inte att jag ska må bra?”. Som partner är det väldigt svårt att hänga med i de här humörsvängningarna. Och man kan bli kritiserad för att vara tråkig eller motarbetande. Som bipolär har man liten eller ingen sjukdomsinsikt när man är manisk eller hypomanisk. Därför är det lätt att hamna i konflikt med nära och kära, när de undrar vad man håller på med. Man vill ju bara fortsätta som man gör, eftersom man själv tycker att man mår så bra.

Efter manin kommer ångern

Det sliter enormt på kroppen att vara i en manisk eller hypomanisk fas; Hjärtat slår i en snabbare takt, man har ett konstant stresspåslag, ämnesomsättningen ökar och man har långvarig sömnbrist. Ju längre period man är i en manisk eller hypomanisk fas desto djupare och långvarigare depression ramlar man ofta ner i, efteråt.

– Successivt kommer också insikten om vad man gjort ikapp en; man kanske varit otrogen, beredd att lämna familjen, skällt ut nära och kära, ringt upp olika personer och ”sagt ett sanningens ord”, gjort av med en massa pengar, sagt upp sig och så vidare. Skammen är ofta svår, och eftersom man då även är i en depressiv fas känner man sig ofta värdelös och som en börda för nära och kära. Många relationer tar slut, för att man skäms så mycket att man inte orkar förklara och följa upp. Eller så kommer närstående till en punkt när de inte orkar mer. Enligt min erfarenhet löser det sig dock ofta om man är tydlig och ärlig mot andra. De allra flesta kan förstå att det är själva sjukdomen som gör att man hamnar i de här överaktiva tillstånden, och att det inte alls handlar om medvetna val.

Men hur ska man göra om man misstänker att man har bipolär sjukdom?

– Ett sätt är att fråga nära och kära hur de upplever att man är; partner, föräldrar, kollegor och vänner. De ser ofta mer än man tror. Har man misstankar om att man är bipolär är det viktigt att få kontakt med en psykiater, som gör en utredning. Man behöver medicin för att kunna fungera, när man har bipolär sjukdom. Det är inget som går över eller kan pratas bort. Utan medicin förvärras symtomen.

Det kan ta flera år att ställa in medicineringen, för att den ska fungera tillräckligt bra. Ofta behöver man också korrigera efter hand.

– Många kombinerar medicinering med terapi, både enskild och parterapi. Ens relation påverkas ju också mycket av den här sjukdomen, och som partner kan det vara lätt att glömma bort sina egna behov.

En sak man ska vara vaksam på, om man misstänker att man har bipolär sjukdom, är att en del husläkare skriver ut SSRI-preparat mer eller mindre slentrianmässigt till patienter som är deprimerade. Ligger det en bipolär sjukdom i botten kan i vissa fall antidepressiv medicin utlösa en manisk eller hypomanisk fas. Däremot kan antidepressiv medicin fungera, och behövas, i kombination med andra mer humörstabiliserande mediciner. Misstänker man bipolaritet ska man alltid få remiss till psykiater, som är den yrkeskår som har den medicinska kunskapen.

Är du en narcissist? Här är svaret

Läs också: Är du en narcissist? Här är svaret