"Jag kastade bort fem år av mitt liv"

Fråga:

Jag är en kvinna på 27 år som varit djupt deprimerad de senaste fem åren. Nu har jag tagit mig ur det, men jag kan inte acceptera att jag missat halva min ungdomstid. Varför tog jag inte vara på tiden och var nöjd med mig själv? I stället slösade jag bort tiden på ett skitjobb och ett kasst förhållande! Har du några tips att ge mig? Hur ska jag tänka?

K

Svar:

Det är lätt att fastna i klander, bitterhet och missnöje när vi har varit med om svåra saker. Vi kan rikta klandret mot oss själva: Hur kunde jag vara så dum? Men också mot andra: Hur kunde han/hon göra så mot mig? Det här är förståeliga känslor, men de är också meningslösa. För det enda de leder till är att vi själva mår dåligt.

För att kunna må bättre behöver vi acceptera det som varit och förlåta dem som svikit oss, inklusive oss själva. Och det låter som att det du mest av allt behöver just nu det är att förlåta dig själv. Tänk på att du inte är samma människa i dag som för fem år sedan. I dag vet du att jobbet och förhållandet inte var stärkande, men det visste du inte då.

Du själv, som 22-åring, hade inte samma förmåga till reflektion. Att du har genomlevt en depression har dessutom bidragit mycket till den förmågan. Det är ofta så med depressioner, de leder till ökad livsvisdom. Dina tidigare livsval har gett dig kunskaper om hur du INTE vill leva. Och utifrån det kommer du sannolikt att fatta mycket klokare beslut framöver.

Att ha fått sådan livsvisdom redan innan du fyllt 30 år tycker jag är fantastiskt! Du har hela ditt vuxna liv framför dig, och jag är övertygad om att du kommer att leva det på ett sätt som är stärkande för dig.

Karin