Adhd-diagnoser ökar stort: varför – och vad kan vi göra?
Adhd har säkerligen funnits i alla tider, men i takt med att samhället blivit mer komplext och kraven på individens egna struktur ökat har det blivit allt svårare att navigera i samhället för de som inte är ”normtypiska”.
Det var inte förrän på 70-talet man tog fram diagnoskriterier, utformade efter de symtom som noterats hos pojkar. Idag vet man att adhd förekommer hos både pojkar och flickor och många får sin diagnos som vuxna. Ändå är fortfarande bilden av adhd på många sätt fastcementerad som någon som har svårt att sitta stilla, fokusera och känsloreglera.
Men adhd kan uttryckas i olika grad och det finns också olika former. Dessutom förekommer det ofta tillsammans med andra diagnoser, vilket kan göra det svårare att se vilka utmaningar den enskilda individen brottas med.
Kraftig ökning av adhd-diagnoser
Forskning visar att förekomsten av ”adhd-drag” är ganska konstant, men diagnoserna har ökat kraftigt. Socialstyrelsen rapporterar att 10,5 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna i Sverige hade en ADHD-diagnos år 2022, vilket är 50 procent mer än 2019. Vi har hamnat i en slags limbo där stort fokus läggs på att diagnosticera – men insatserna hänger inte med. Dessutom är det stora skillnader i såväl diagnostisering som uppföljningsinsatser i olika delar av landet.
Därför har antalet adhd-diagnoser ökat
1. Idag är det vanligare med samdiagnoser. Tidigare begränsade man till att diagnosticera den mest framträdande, men idag ställer man så många diagnoser som behövs för att täcka in en persons symtom och utmaningar.
2. Medvetenhet och kunskap om adhd har ökat hos de yrkesverksamma. Detta har lett till tidigare upptäckt och till att adhd diagnostiseras hos grupper som tidigare försummats, särskilt flickor och kvinnor – men även vuxna i allmänhet.
3. Stigmatiseringen har minskat.
4. Det moderna samhället ställer högre krav på kognitiva färdigheter, vilket skapar större utmaningar för personer med adhd.
5. Människors förväntningar på sina egna och andras prestationer och hälsa ökar. Därför uttrycks oro för sin egen och andras funktionsförmåga tidigare och oftare.
6. Förändringar i skolan har lett till att fler elever har det svårt. Ökat självstyre och gruppbaserat lärande har skapat mer otydligheter, och ökat kraven på elevernas motivation och deras kognitiva färdigheter.
7. Diagnostiska utredningar är mer tillgängliga och kötiden har minskat.
8. Endast en klinisk diagnos garanterar tillgång till stöd och resurser. I allmänhet görs inte mycket för personer utan diagnos. Av det skälet är det mer sannolikt att personer i behov av stöd aktivt söker en diagnos, men också att s.k. "diagnostisk uppgradering" för de som ligger i gränslandet kan öka.
Källa: KI
Studie om adhd och funktion på KI
För att balansera den här utvecklingen inleddes i början av 2024 en stor forskningsstudie på Karolinska Institutet som man hoppas ska bidra till ett paradigmskifte i synen på neuropsykiatriska diagnoser.
I studien har forskarna samlat in svar ifrån över 10 000 deltagare, med och utan npf-diagnos. I en stor webbenkät har de fått svara på frågor om antingen om sig själv, sitt barn eller en vuxen anhörig. Efteråt får man en sammanfattning, där man ser styrkor och begränsningar så väl som underlättande och hindrande faktorer i omgivningen.
Nya vanor på 21 dagar!
Vill du komma in i bra kost- och träningsvanor? Ge det 21 dagar! Anta vår roliga utmaning så ses vi 27 januari.
Läs mer och anmäl dig här!Ambitionen är att forskningen ska ge en kartläggning som kan användas för att hitta verktyg som kan stödja funktionen på individnivå. Helt enkelt fokusera mindre på just själva diagnosen och mer om funktionsförmågan hos personer med adhd-drag (och autism, där man sett en liknande ökning och förklaringsmodell).
Adhd – vad är det och varför?
Adhd beror på att vissa delar av hjärnan fungerar på ett annorlunda sätt än hos personer utan adhd. Bland annat är det en skillnad i den delen av hjärnan som gör att du med vilje kan styra din uppmärksamhet, dina impulser och reaktioner, och hur du kan tänka på flera saker samtidigt.
Adhd är ärftligt, men symtomen påverkas också av uppväxtförhållandena.
Källa: 1177
Skulle hjälpa många med adhd
Genom ett sådant fokusskifte skulle många kunna bli hjälpta av ganska små insatser, menar forskarteamet på KI.
– Får man en adhd-diagnos så har man sannolikt adhd-symptom. Men vi har ett ganska komplext samhälle idag, inte minst i skolan. Det är mer ostrukturerat och kraven på barnen är höga. Det gör att även mindre svårigheter kan skapa större problem. Om samhället såg annorlunda ut kanske inte alla de här personerna hade fått en diagnos. Man skulle inte uppleva att de hade samma stora problem. För att miljön var mer stöttande, och inte lika krävande, säger Lovisa Alehagen, psykolog och doktorand i projektet.
Olika varianter av adhd
Adhd anges i tre olika svårighetsgrader: lindrig, medelsvår och svår och bedöms utifrån uppfyllda kriterier och nedsättning av funktion.
Adhd delas också upp i kombinerad form, ouppmärksam form (tidigare add) och hyperaktiv-impulsiv form:
Kombinerad form innebär att man har stora uppmärksamhetsproblem och är mycket överaktiv och impulsiv. Denna form av adhd är vanligast.
Huvudsakligen ouppmärksam form innebär att man har stora uppmärksamhetsproblem, men inga eller få symtom på överaktivitet och impulsivitet.
Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form innebär att man är mycket överaktiv och impulsiv men har inga eller få symtom på uppmärksamhetsproblem.
För att få en diagnos krävs att man har varaktiga symtom som märks av i flera sammanhang och som orsakar en funktionsnedsättning i vardagen.
Källa: Hjärnfonden
Många barn står idag i kö för att utredas. Enligt skollagen så ska man inte behöva ha en diagnos för att få den hjälp som man behöver, men det lämnar tyvärr ett allt för stort utrymme för tolkning och för stort ansvar på en redan pressad lärarkår. Därför vittnar många om att det inte är så.
I ju högre grad vi kan hitta modeller som ökar toleransen för neurologisk mångfald och minskar känslan av utanförskap – för såväl barn som vuxna – desto lägre skulle både samhällskostnaderna och det personliga lidandet vara. Men kanske skulle vi gynnas allra mest av ett mer omfattande stödsystem utan krav på diagnos.
LÄS OCKSÅ: Ta tillbaka makten över ditt liv — om att hantera adhd som vuxen
Enbart diagnos som garanterar hjälp
För en av de stora bristerna idag är att det enbart är en klinisk diagnos som garanterar att man får tillgång till större resurser.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer står förvisso att man inte ska vänta på en neuropsykiatrisk utredning, utan den som behöver stöd ska ge få det så snart som möjligt. Det står även redan att utredning för adhd bör utgå från individens styrkor, svårigheter och funktionsförmågor. Så ambitionen finns där. Men i praktiken följs inte alltid dessa riktlinjer, så det finns fortfarande mycket viktigt jobb att göra, menar Lovisa Alehagen.
– Om man har svårigheter men inte kommer över cutoff går man miste om väldigt mycket hjälp. Det är ett stort problem, och en av anledningarna till varför vi gör våran forskning.
Därför ser Lovisa Alehagen också en stor potential i visionen att deras arbete ska resultera i ett hjälpsamt digitalt verktyg för såväl vården som allmänheten.
– Miljön i skolan, på jobbet, hemma inom familjen är en jätteviktig faktor. Vad funkar? Vad är det vi ska lyfta? Vad är hjälpande faktorer? Och vad är det som gör det svårare för dig? Det spelar ingen roll om man får en diagnos eller inte, utan hur kan vi stötta den här personen?
Hon är noga med att förtydliga att verktyget är tänkt att komplettera det diagnostiska systemet – inte ersätta det. Det ligger dock tyvärr ett par år bort eftersom allt måste kvalitetssäkras innan det tas ut på bred front.
– Sen är det klart att det är upp till beslutsfattare att det här ska spridas. Men vi gör vad vi kan.