Fastnat i perfektionsfällan – så sänker du kraven
De senaste decennierna har strävan efter mer och bättre ökat. Medelvärdet på vad som är tillräckligt har höjts radikalt, och därigenom också känslan av att inte duga som vi är. Många känner ett behov att prestera, helst felfritt.
Thomas Curran, författare av boken Perfektionsfällan, ser några huvudsakliga orsaker till den här utvecklingen. I grunden; ett samhällssystem som blivit helt skevt, men framför allt, sociala medier och den tillrättalagda bild de ger av verkligheten. För när alla andra framstår som perfekta, börjar känslan av perfektion som vägen till framgång att framstå som fullt rationell. Något som inte kunde vara mer fel.
För perfektionism har faktiskt inga som helst bra aspekter, poängterar Thomas Curran. Snarare korrelerar det starkt med mental ohälsa och utbrändhet, ångest, oro och ältande. Dessutom finns det inget samband alls mellan perfektionism och prestanda – något vi återkommer till lite senare.
Thomas Curran påpekar dock att det är viktigt att inte se det som ett fast personlighetsdrag, utan som en skala – och framförallt, som en konsekvens av att vi lever i en värld där det vi definierar som framgång inte går i linje med det som gör oss lyckliga på riktig.
– Det är ett tungt socialt tryck som inte undslipper någon, alla är på någon nivå mottagliga för perfektionism. Det är ett relationellt karaktärsdrag, ett problem med självkänslan som inte uppstår ur tomma intet, hos individen själv, utan i den sociala världen.
Kvinnor drabbas hårdare
Hårdast drabbade av känslan av att aldrig vara bra nog, är kvinnor och unga.
– Det finns en helt annan förväntan för kvinnor att se ut på ett visst sätt och bete sig på ett sätt än vad det finns på män. Kvinnor förväntas tillfredsställa andra mer än vad män gör. Därför drabbas kvinnor hårdare av perfektionismen än män. Genetiken mellan könen är inte annorlunda, säger Thomas Curran.
Däremot är generna generellt en avgörande faktor för hur man påverkas av och hanterar pressen från omgivningen. Vissa, som är mer genetiskt betingade, sugs lätt in i ett starkt beroende av andra människors godkännande och en känsla av att inte räcka till som man är. Andra föds inte med de här anlagen, och även om de växer upp i miljöer som driver på perfektionistiska tendenser är de inte lika känsliga för påtryckningarna, förklarar Thomas Curran.
Var går då gränsen mellan att dras med i den allmänna samhällspressen och mer djupt liggande perfektionism?
– Det är när jakten på perfektionism börjar ta över ditt liv. När det är utmattande både att lyckas och att misslyckas, för när du lyckas räcker det aldrig ändå. När det inte finns en tillfredsställelse i att vinna eller att göra bra ifrån sig – för det är så du förväntar dig att prestera. Men samtidigt, när du misslyckas, är det ett enormt problem eftersom det avslöjar alla de ofullkomligheter som du försöker dölja.
– Människor som inte drivs av perfektionism kan njuta av framgång lite mer. De kan se prestationen och känna att de har gjort något bra. När de stöter på motgångar och misslyckanden mår de dåligt över det ett tag, men de kan studsa tillbaka relativt snabbt och gå vidare till nästa sak. Det är skillnaden.
Utmana perfektionismen med något som ger glädje
Många perfektionister vet att de inte har en sund inställning, men kan samtidigt inte frigöra sig från behovet av att vara och leverera perfekt. Men faktum är att de sällan lyckas omsätta sin nitiskhet i varaktig framgång. Den främsta anledningen är att perfektionister arbetar ohållbart hårt, utan att ta sig tillräcklig tid för återhämtning, så det slutar med att de bränner ut sig. Inte av viljan att lyckas, utan av rädslan för att misslyckas.
– De är självsabotörer i världsklass.
Bästa sättet att utmana perfektionism är att våga kliva ur din komfortzon och göra saker som du tycker är obekväma, som du inte är så bra på, men som ger dig glädje.
– Rädslan för att inte räcka till och bli avvisad hindrar oss från att göra saker, det berövar oss glädje. Är du modig nog att ta det där språnget och låta det bli som det blir, kommer du inse att konsekvenserna av att människor inte gillar dig eller att du får kritik inte är i närheten av så katastrofala som du tror att de är. Det är en så befriande känsla.
Thomas Curran är dock mån om att skilja på perfektionism och noggrannhet eller höga krav och illustrerar skillnaden med ett talande exempel.
– Är du till exempel pilot eller kirurg måste du vara noggrann. Men inte perfektionist. Det är väldigt stor skillnad. Du vill inte att en perfektionist gör din operation eller flyger ditt plan om något går fel. För hen kommer oroa sig för alla saker som kan gå fel om hen gör si eller så, snarare än lösa det akuta problemet.
Han menar att de alltid söker efter det perfekta resultatet, som inte ens existerar.
– Om motorn på ett flygplan lägger av, finns det förmodligen hundratals tillräckligt bra sätt att få ner planet, men det kommer inte att finnas något perfekt sätt. Och om vi letar ängsligt och frenetiskt efter det sättet, riskerar vi istället att missa saker.
Hur kan vi då stoppa den här sociala pressen från att eskalera och fler från att falla ner i perfektionsfällan?
– Det är en utmaning. Det enda sättet att förändra det här är att vi som samhälle bestämmer oss för att vända ryggen åt alla dessa påtryckningar. Det är dock lättare sagt än gjort. Konsumtionssamhället lever på känslan att vi inte räcker till. För om vi kände att vi dög som vi var skulle vi inte konsumera. Hela samhällstrukturen skulle falla. Perfektionism är det som driver ekonomin.
– Det är därför viktigt att ha en diskussion om vad det är vi fokuserar på. Om man kan skapa ett samhälle som fokuserar mer på mänskligt välbefinnande än ekonomiskt välbefinnande tror jag att trycket kring perfektionism smälter bort. Men det är en väldigt idealistisk vision.
Sociala medier påverkar oss
En annan kamp som kommer vara svår att vinna är den mot sociala medier.
– Sociala medier har en enorm påverkan. Det finns en mycket stark korrelation mellan lanseringen av smartphones och de sociala medieplattformarna och den här problematiken. Men deras affärsmodeller är så förödande lönsamma och effektiva.
Sist, men kanske allra mest grundläggande, är vårt föräldraskap, vilket idag på många sätt färgas av pressen att fostra exceptionella barn.
– Vi lever i ett otroligt konkurrenskraftigt samhälle och vi är oroliga för att barnen ska misslyckas, därför ställer vi höga krav. Men det ovillkorliga godkännandet är så viktigt. Att de känner att resultat och prestation inte spelar någon roll för hur vi behandlar dem eller deras värde. När barnen gjort något bra, beröm dem ordentligt! Se till att de njuter av ögonblicket och inte bara fokuserar på nästa steg. Vid de tillfällen det inte gått så bra, krama dem och visa dem att det är okej att misslyckas. Prata om det och skratta åt misstagen tillsammans. För det är en så viktig lärdom för nästa generation, att det är okej att göra fel, att inte vara perfekt.
Foto: TT