Psykologen: Så kan 90 procent av alla fobier botas

Efter reklamen: Här är de 5 vanligaste fobierna

Du öppnar dörren till källartrappan, fingrarna slår till på lysknappen ovanför räcket. Där sitter den största spindel du någonsin sett. Vad gör du?

De allra flesta ryser till, kanske hämtar en tidning och riskerar lite regn, men fortsätter sedan promenaden nerför källartrappen och funderar mest på om tvätten redan kan tänkas vara torr därnere. Andra flyr för livet och tänker inte återvända till källaren förrän monstret är dött och bevis för detta finns.

Denna grupp av människor har diagnosen fobi och i runda slängar gäller det drygt var tionde människa på planeten. Fast alla är inte spindelfobiker. Föremålen för skräcken varierar stort och kan vara alltifrån hajar, höga höjder, råttor, att flyga, trånga utrymmen och stora, öppna torg. Och mycket mer.

– Det är ungefär 10–15 procent av befolkningen som har fobier och det tycks vara ungefär lika många nu som förr, det är alltså en ganska konstant siffra, säger Håkan Wisung, psykolog och psykoterapeut, flitigt anlitad handledare i KBT både vid universitet och vid olika uppdragsutbildningar samt författare till ett flertal böcker inom psykologi.

Överlevnadsinstinkt

Under hela sin långa karriär har han mött människor med fobier.

– De flesta fobier har ett naturligt överlevnadsvärde som kommer av evolutionen. Som rädsla för spindlar, ormar, höjder eller klaustrofobi, alltså rädsla för att vara instängd i ett trångt utrymme. Det är lätt att förstå att de fobierna finns, konstaterar Håkan Wisung.

Enligt Nationalencyklopedin är fobi ”en intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, till exempel ormar eller trånga rum. Rädslan är irrationell på så sätt att dess styrka är överdriven i förhållande till situationens verkliga farlighet. Den låter sig inte påverkas av övertalning, den kan inte kontrolleras viljemässigt”. Så även om jag vet att ormar, spindlar eller flygplan inte är farliga, är jag vansinnigt rädd. Varifrån kommer då fobin, hur uppstår den?

– Det finns flera orsaker. Runt 60 procent av de som söker hjälp för sin fobi minns när de första gången blev vettskrämda i samband med föremålet för deras rädsla, sedan dess har de levt med fobin.

Fobi kan alltså uppstå i samband med något traumatiskt; en upplevelse av att hålla på att drunkna kan skapa en fobi för vatten. Att vara med om en hundattack, ge skräck för hundar.

Så vet du om dina tvångstankar är OCD

Tänk på ordval

Men en stor andel av fobierna är modellinlärda, berättar Håkan.

– Vi har sett någon annan reagera kraftigt på någonting och skräcken har överförts på oss. En förälder som ryggar för en hund, till exempel. Och cirka 10 procent av fobierna är instruktionsinlärda.

Instruktionsinlärning, förklarar han, är när information framförs i all välmening, ofta förälder till barn. Det kan låta ungefär så här: ”Se upp nu när du hämtar potatis i källaren, det kan sitta stora spindlar i lådan.”, ”Oj, ska du ta en spruta, det som gör så ont.” eller ”Se upp för råttor när du går genom parkeringshuset.”

Effektiv behandling

Men att bli av med en fobi är numera både enkelt, inte särskilt tidskrävande och effektivt –behandlingen håller i längden. Metoden är KBT.

– Mest framgångsrika data finns på ensessionsbehandling med KBT, på tre timmar. Men vi gör först en bedömning för att se om det är en fobi eller något annat, som panikångest, säger Håkan.

Sessionen innebär att patienten exponeras för föremålet för fobin, till exempel en spindel.

– Det sker under kontrollerade, lugna former i samarbete med terapeuten och där patienten hela tiden rapporterar om sitt mående.

Därefter får patienten med sig spindeln hem, för att effekten ska kvarstå.

– Man måste behandla fobin och sedan behålla effekten, för fobin kommer annars gärna tillbaka. Man får umgås med spindeln i cirka 4–8 veckor efteråt. Med den metoden blir 90–95 procent av alla fobiker permanent botade.

De andra 5–10 procenten då? Är de hopplösa fall?

– Det finns inga hopplösa fall. De patienterna har kanske inte gjort vidmakthållandeprogrammet. Behandlingen kräver ju att du själv vill bota din fobi, det kan ingen annan tvinga på dig.

Spindlar går ju att kela med på mottagningen, vatten och hissar kan man besöka tillsammans med terapeuten. Men om fobin är till exempel hajar då? Det går att lösa med hjälp av så kallad virtual reality (VR), vilket i dag används allt mer för fobier. I en simulerad 3D-miljö kan användaren röra sig och interagera med sin omgivning.

– I VR-världen kan du simma med en haj, flyga flygplan och prata inför grupper, vilket också är en vanlig fobi. VR-behandlingarna har visat sig fungera jättebra och den här utvecklingen är vi ännu bara i början av.

När ska jag söka hjälp för ­mina fobier?

– När det begränsar livet på något sätt. När du undviker att göra vissa saker eller besöka vissa platser på grund av fobin. Ibland krävs en utlösande faktor för att söka hjälp; har din kompis flyttat till tionde våningen behöver du plötsligt bli av med hissfobin. Kanske har du klarat dig bra trots din sprutfobi, men så har du blivit äldre och behöver ta prover oftare. Eller så vill du inte föra vidare din rädsla för höjder till dina barn.

Om jag har en fobi, är risken stor för att jag utvecklar andra fobier då?

– Nej, men i studier av fobier har man sett att 50–60 procent av patienterna även har andra ångestproblem. När man behandlar deras fobi ser man att de andra ångestproblemen minskar. Man kan också se att de fortsätter minska genom åren efter behandlingen. Så det man lär sig under en fobibehandling har man nytta av i andra sammanhang. Man skulle kunna säga att man har breddat sin beteenderepertoar. Man klarar av att göra fler saker och samtidigt känna olust eller tänka olustiga tankar.

Många skojar om fobier. Men hur kan jag bäst stötta min ­fobiske vän?

– Genom att gemensamt närma sig det som är obehagligt. Var modell för hur man kan göra. Men du kan aldrig tvinga någon, det ökar bara rädslan. Säg inte: ”Kom nu så gör vi det här!” Att närma sig det farliga måste vara ett samarbete. Man måste prata hela tiden och förstå vilken sekvens som fobikern just nu är rädd för och där kan samarbetet med vännen ofta gå fel. Håll inte plötsligt fram en spindel under näsan på den som är rädd för spindlar, det kan förvärra fobin.

Studier visar också att en fobiker har en förvrängd bild av föremålet för sin fasa. En spindelfobiker som ska rita en spindel överdriver dess storlek – före terapin. När hen genomgått behandling och återigen ska rita en spindel, har den krympt märkbart. Vilket är mer praktiskt i vår moderna värld, fjärran från de faror som en gång lurade på savannen och som stenåldershjärnan fortfarande triggas av.

– Utvecklingen har gått för fort för den mänskliga hjärnan, den har inte hängt med in i den nya tiden. Fobier, de kommer nog finnas i framtiden också.

Jag har kräkfobi – hur ska jag kunna vakta mitt barnbarn?

7 vanliga fobier

Fobier är vanligt – ungefär var tionde svensk lider av någon sorts fobi – men kan bli väldigt begränsande.

1. Aerofobi

Rädslan för att flyga. Ungefär var femte svensk är rädd för att flyga och kan få ångest av bara tanken. Kan leda till att enda transportmedlen är sådana som går på land.

2. Akrofobi

En av världens vanligaste fobier, som också kallas höjdskräck. Den finns på alla nivåer, från de som inte går ut på balkongen på tionde våningen, till de som inte kliver upp på en pall. Även vardagliga föremål som hissar kan utlösa rädslan.

3. Agorafobi

Den som lider av torgskräck är ofta rädd för att åka buss, tåg, flygplan eller för att vistas i folksamlingar. Även denna fobi är en av de vanligaste, och kan leda till svårigheter att lämna hemmet.

4. Arachnofobi

Rädsla för spindlar kan vara den absolut vanligaste fobin. Cirka 50 procent av alla kvinnor och 10 procent av alla män beräknas lida av araknofobi i högre eller lägre grad.

5. Emetofobi

En oväntat vanlig fobi som innebär rädsla för illamående och att kräkas. Uppemot 30 procent av alla människor lider av detta i större eller mindre utsträckning.

6. Klaustrofobi

Cellskräck är inte lika vanligt i verkligheten som på film, och innebär en rädsla för att bliinstängd i trånga utrymmen.

7. Ophidiofobi

Rädsla för ormar vilar på en stabil biologisk grund. Rimligen ökade våra förfäders chans till överlevnad när de höll sig borta från ormar.

Källor: Illustrerad Vetenskap, Europeiska ERV, brittiska ­National Health Service, 1177, Min doktor, Kry.se

Min rädsla för kryp och insekter begränsar mitt liv