Anna Bennich om oron kring Ukraina och dubbla känslorna när vardagen pågår
Anna Bennich Karlstedt ingår i MåBras expertpanel och svarar på frågor om psykologi och relationer. Här ger hon en läsare (och med det många andra) stöd i den oroliga läget.
"Tänk om det eskalerar totalt?”
FRÅGA:
Jag skriver till dig för att få lite stöd och bollning i dessa mörka tider. Det som pågår i världen får mig att må så dåligt. Jag har insett att jag inte orkar ta del av för mycket nyheter, oron och katastroftankarna slutar aldrig snurra då.
Tänk om det eskalerar totalt? Om det blir ett tredje världskrig? Om jag inte får se mina barn växa upp på grund av det här? Det har varit så avlägset innan och plötsligt känns det så nära. Jag lider självklart också så med alla som drabbas av kriget.
För att klara av vardagen fokuserar jag istället på jobbet och vardagen, men jag kan ibland få så dåligt samvete för att jag kan glädjas åt ytligheter som en ny tröja, njuta av att gå på Melodifestivalen live och planera för en slottsweekend med min man.
Har du några tankar och råd hur man ska hantera dessa dubbla känslor? Och all oro, hur ska man bäst hantera den?
SVAR:
Ja, du är inte ensam om att känna den här oron. Jag tror vi alla just nu känner både rädsla, maktlöshet, sorg och raseri, allt på samma gång. Det är fruktansvärda händelser, det som sker just nu. Vi är oroliga över de som drabbas i Ukraina, de familjer som slits itu, hela hem som raseras, människor som dödas. Vi är såklart också rädda för vår egen del, och för dem vi älskar. Precis som du skriver, det känns så nära.
Och så pågår ändå våra liv, i det lilla här hemma. Barn ska till skolan, vi ska skjutsa till någon träning på kvällen, vi planerar inför påsklovet, någon fyller år och har kalas, vi blir irriterade på att det ligger för många skor i hallen som vi snubblar över, vi letar efter sommarstuga att hyra till sommaren.
Ingen är hjälpt av att vi alla är konstant oroliga och nedstämda
Att det dåliga samvetet du beskriver kommer över oss när vi känner glädje över melodifestivaler och nya tröjor är inte heller konstigt. Men då får vi påminna oss om att vi måste – också – fortsätta leva.
Ingen är hjälpt av att vi alla är konstant oroliga och nedstämda. Det är svårt just nu, och vi behöver vara solidariska, uppdaterade och medkännande, och stå ut med de negativa känslor som det här meningslösa kriget väcker.
Men sen behöver vi också vila oss ifrån dem! Att ta paus, det är en bra strategi för att hantera den ångest som annars riskerar bli överväldigande. Att pausa kan vara till exempel att begränsa nyhetsflödet en smula. Om du märker att radion är på hela tiden och rapporterna går nästan dygnet runt, bestäm dig för att du lyssnar och läser tre gånger om dagen. Däremellan, försök fokusera på det andra som finns runt dig. En god lunch. Ett samtal med en vän. Snödroppar som trots allt tittar fram under en snödriva.
Vi mår bra av att göra gott för andra
En annan sak som är hjälpsam vid tärande oro är att aktivera sig, agera på något sätt. Alla kan vi göra något. Om det är att samla in kläder, sätta in en slant till en hjälporganisation, ställa upp som volontär eller ringa någon man vet känner sig ensam och rädd just nu – vi mår bra av att göra gott för andra. Empati är en god kraft som känns bra för alla, det lugnar våra stressystem.
Att formulera sig till någon kan vara lugnande
Ytterligare en viktig sak för att stå ut med jobbiga tankar och känslor är socialt stöd. Det har en starkt rogivande effekt på oss människor. Att kunna dela sina tankar och känslor, få förståelse och bekräftelse i retur, så vilsamt det är! Vi ska inte underskatta det. I studier ser man att när vi är ensamma med vår oro och jobbiga bilder i huvudet så ökar stress och oro, men när vi får möjlighet att sätta ord på det röriga materialet så minskar istället oroskänslorna. Därtill får vi en ökad aktivitet i de delar av hjärnan som styr språk, problemlösning, logiskt tänkande. Så bara att formulera sig till någon kan vara lugnande i sig.
I social samvaro kan vi alltså behöva sätta ord på det som är skrämmande, inte vara ensamma med det som är tungt. Men även i umgänget kan man faktiskt begränsa samtalen om kriget. Vi kan hjälpas åt att vila. Prata också om annat. Titta på gamla foton av någon resa man gjort. Spela kort. Prata om barnen, om jobbet. Åter igen, det vanliga livet som också finns.
Fysisk aktivitet är faktiskt också ett effektivt sätt att komma ner i varv. Om man känner sig väldigt orolig kan en rask promenad eller en joggingrunda vara hjälpsamt. När vi har ökat vår puls ett tag så slår det återhämtande systemet på i kroppen, snabbare och djupare.
Om man kämpar väldigt mycket med ångest och oro, och inte hittar så mycket lugn i de råd jag givit här, så kan man behöva professionell hjälp. Det finns flera strategier som har gott stöd i forskning när det kommer till ångest, nedstämdhet, stress, oro och sömnproblematik. Ibland behövs lite starkare muskler, och då ska man söka hjälp hos en psykolog, ofta kan bara några tillfällen vara väldigt hjälpsamt.
/Varmaste hälsningar från Anna
Har du frågor till Anna? Mejla till [email protected].
Foto: TT